Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Dalaplan med pucko och en hel näve grus

Niklas Svensson i bandet Dalaplan sjunger om "pucko i fritt fall", och det har inget med kylda chokladdrycker att göra.

Malmöbandet ger i veckan ut sitt andra album, med låtar som Niklas Svensson rätt raskt skrivit ihop sedan Dalaplan så sent som i höstas albumdebuterade.
Tanken var att det skulle bli en mörkare platta. Det blev det. Den som vill utläsa självförakt finner vad hen söker.
– Jag var inte så glad under den här skrivperioden, vilket delvis hade att göra med pressen att skriva alla dessa låtar. Det tog sig olika uttryck. Att skriva utifrån den känslan är rätt bra, även om den bara varar ett kort ögonblick. Men det är också en tuff balans. Jag vill inte att någon ska tycka att jag är patetisk, säger låtskrivaren.
Pucko eller inte, han fick ihop materialet bandet behövde. Och det blev en platta där bandet följer sin inslagna linje – gapig, punkigt energisk, melodiös bandpop – men ändå utvecklas.
Jenny Neikell tar större utrymme som sångerska, i växelverkan med Niklas Svensson men också som ensam solist i ”Näve grus”. Och här finns sensationellt nog en ballad.
– Jag lägger gärna stämmor, men var först tveksam till att sjunga hela låten, säger hon. Niklas röst är ändå en så stor del av bandets sound. Men jag kan inse att det bidrar med något, att det blir mer dynamiskt.
– Dynamiken finns ju också inom låtarna, säger Niklas Svensson. Vi är inga deppiga människor, utan det finns mycket positiv energi i dem. Men musikaliskt har jag mina ideal och vill inte fibbla för mycket med ljudbild och låtstrukturer. Finns det ett fungerande recept för hur rock ska spelas så har vi ingen anledning att ändra på det.

Fler aktuella

Macy Gray är aktuell för sin roll i spelfilmen ”The Grim Sleeper” men framför allt ger hon i veckan ut albumet ”The Way”, hennes första med egna låtar sedan 2010 års ”The Sellout”. De nya inspelningarna är överlag råare än den gången.
Johnny Marr följer kvickt upp sin egentliga solodebut, från förra året, med albumet ”Playland”.
Finnegan’s Hell visar att man inte behöver vara uppvuxen i ösregnet på den gröna ön för att kunna göra keltisk punk – det där funkar rätt bra också på skånsk mark. ”Drunk, Sick And Blue” är en tio låtar eller 23 minuter lång orgie av tin whistle, spritromantik och andra festligheter som hör genren till.
Zola Jesus, eller Nika Roza Danilova som hon egentligen heter, skapar gotiskt influerad elektronisk pop som gjorde henne idealisk som turnésällskap åt Fever Ray häromåret. ”Taiga” är hennes femte album. Sommarens låt ”Dangerous Days” ingår.
Philip Selway, känd som trummis i Radiohead, spelar på egen hand lättillgänglig men finmaskigt genomarbetad pop som ibland är elektronisk, ibland närmast ambient och alltid väldigt engelsk. ”Weatherhouse” är hans andra soloalbum.
Jojje Wadenius & Cleo spelar denna lördag på Victoria i Malmö. Nya albumet, ”Cleo 2”, är fyllt av melodiös fusion. I Cleo ingår Per Lindvall, Lars Danielsson och Jesper Nordenström.
Lady Antebellum, den moderna popcountryns största namn, ger ut albumet ”747”. Kentlåten med samma titel ingår inte.
Esbjörn Hazelius har i år turnerat mycket med Tomas Ledin, men nu är strängmusikern tillbaka i sina hemkvarter. ”Sunnan” är ett album han gjort med nyckelharpspelaren Johan Hedin.
Flying Colors är ett progrockband där Steve Morse spelar gitarr och övriga medlemmar kommer från band som Spock’s Beard och Dream Theater. ”Second Nature” är bandets andra album.
Gå till toppen