Kultur

Lustig litterär thriller

Underhållande låtsasdokumentär med den franska litteraturens främste provokatör.

Kidnappningen av Michel Houellebecq

Underhållande låtsasdokumentär med den franska litteraturens främste provokatör.

Författaren Michel Houellebecq visar sin komiska ådra i "Kidnappningen av Michel Houellebecq".Bild: Njutafilms
Frankrike (L'enlèvement de Michel Houellebecq), 2014. Regi: Guillaume Nicloux. Med: Michel Houellebecq, Mathieu Nicourt, Maxime Lefrançois. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.33.
Plötsligt händer det: från ingenstans dyker det upp en film som inte bara är skruvat oförutsägbar och genremässigt svårkategoriserad utan dessutom väldigt underhållande. Dock krävs det nog en svaghet för torr, fransk humor och även en hyfsad kännedom om huvudpersonen för att falla för "Kidnappningen av Michel Houellebecq".
2011 skulle den franska litteraturens främste provokatör signera böcker i Holland, men dök aldrig upp. Under några dagar spreds ryktet att Houellebecq hade blivit bortförd av terrorister – med tanke på hans kontroversiella uttalanden om islam. I själva verket hade författaren bara glömt bort sitt åtagande.
Guillaume Nicloux film är en fejkdokumentär, en mockumentär, om vad som kunde ha skett de där dagarna, med Houellebecq själv i huvudrollen. Inledningsvis tycks filmen vara en ren dokumentär om författarens vardag. Han träffar bekanta och beundrare, diskuterar Mozart, arkitektur och sex, går promenader och skriver poesi – tills han plötsligt blir kidnappad och bortförd till ett hus på landet. Förövarnas syfte är oklart, deras agerande amatörmässigt.
Houellebecq kallas ofta nihilist och misantrop för sina kylslagna och sexspäckade romaner där människor är utbytbara handelsvaror ("Elementarpartiklarna", "Plattform"). I filmen visar han sig vara riktigt lustig: en skröplig, kedjerökande och vinpimplande gubbe med ett förråd av syrliga kommentarer. Somligt tycks skrivet, somligt improviserat.
Filmen är en gränsöverskridande dokumentär av det slag som vunnit mark de senaste åren. Houellebecq spelar delvis sig själv, delvis den massmediala bilden av sig själv. När han av kidnapparna ber att få en prostituerad kvinna att fördriva tiden med – och får det – är det helt i linje med hans image. Det finns också en tematisk likhet med den senaste romanen "Kartan och landskapet", där han tar livet av sig själv.
Metalekar är sällan så här underhållande. Faktiskt går tankarna till Larry David och hans "Curb Your Enthusiasm". De skulle nog trivas i varandras sällskap.
Gå till toppen