Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

I Göteborg får tiggarna hjälp

Här gör man annorlunda än i Malmö och Lund.

Mita Raducanu och Daniela Raducanu från Rumänien lämnar härbärget Stjärnklart där de har vilat för natten.
Det är tidig morgon på Hisingen. Kylan kom plötsligt, marken är fuktig och vinden stryker längs husväggen. Mita och Daniela Raducanu från Rumänien drar på sig varma jackor och hänger på sig ryggsäckarna. I vanliga fall bor de i tält i någon park, men den här natten har de vilat ut på Stjärnklart, ett härbärge enbart för EU-migranter.
– Det är bra här. Tryggt, säger de och skyndar iväg mellan husen.
*****

För två år sedan stod Göteborgs stad inför en situation som kan jämföras med den i Malmö och Lund. Plötsligt satt tiggare i varje gathörn, besökarna på Stadsmissionens hjälpverksamheter mångdubblades. Det uppstod spänningar och bråk mellan de hjälpbehövande som redan fanns och den nya gruppen: arbetssökande EU-migranter.
– Det var mest män som kom, de reste runt i grupper och sökte jobb. Det blev slagsmål och bråk, vi var tvungna att göra något, säger Claes Haglund, präst och projektledare på Crossroads - Stadsmissionens informationscenter för EU-migranter.

Sociallagstiftningen som säger att kommunerna bara hjälper i nödsituationer, och då oftast genom att betala hemresan, är inte skriven utifrån den situation som gäller idag, säger Mikael Ivarsson, direktör på Sociala resursförvaltningen Göteborgs stad. De kom till en punkt när de inte kunde blunda längre.
– Vi har ett ansvar för människor som vistas i Göteborg. Det här handlar om att ge humanitär hjälp. Inte minst ville vi förhindra att barn som kommer hit, och inte kan råda över sin situation, far illa, säger han.

Dario Espiga (S), kommunalråd med ansvar för sociala frågor samlade alla frivilligorganisationer som hade kontakt med EU-migranterna.
– Det stod klart att detta inte var något tillfälligt problem. Vi vet att lösningen inte finns hos oss, utan i de länder de kommer ifrån, men nu är de här och vi kan inte gå förbi en människa i nöd utan att reagera, säger Dario Espiga.
För att inte behöva upphandla hjälpinsatserna användes en relativt ny samarbetsform: IOP - Idéburet Offentligt Partnerskap (se fakta). Det innebar att frivilligorganisationer som redan hade kontakt med EU-migranterna kunde stå för innehållet.
Claes Haglund, projektledare på Crossroads säger att för två år sedan ville ingen ta i frågan om EU-migranterna. Idag har Göteborg en egen modell som fler börjar ta efter.
Bernadett Pakucs är koordinator på Crossroads. Hon intervjuar alla som vill komma in på härbärget. Sjuka, äldre och gravida går först.
Bräcke diakoni, en fristående icke vinstdrivande stiftelse, driver härbärget Stjärnklart. Stadsmissionen har byggt upp ett informationscenter. Frälsningsarmén erbjuder ett dagcenter med möjlighet till vila, klädtvätt och klädbyten. Göteborgs räddningsmission driver en öppen förskola för romska barn upp till sex års ålder. Sex miljoner kronor per år kostar insatserna för Göteborgs stad.
– Vad kostar ett människoliv? Jag tycker vi har fått ganska mycket för de medel vi har lagt. Vi vet att ingen människa har dött av kylan, vi har en förskola dit det kommer tio barn varje dag, de får mat och lär sig svenska. Vi har en egen modell där vi kan hänvisa dem någonstans, inte bara avvisa, säger Dario Espiga.
”Vi kommer för situationen i Rumänien är en katastrof. Presidenten har kapat all hjälp till oss.” Kvinna, 60 år.

Oppositionen i Göteborg har över lag varit positiv till de hjälpinsatser som beslutats. Men när Sociala resursnämnden i våras avsatte en halv miljon kronor för att ideella organisationer och församlingar skulle upplåta parkeringsplatser där EU-medborgare med barn kan ha sina husvagnar, eller erbjudas ett ledigt rum eller lägenhet, gick de i taket.
– På det här sättet riskerar vi att bygga upp permanenta tiggarläger, det som vi har gjort allt för att motverka, säger Hampus Magnusson (M), oppositionsråd.

Under hösten ska alla insatser utvärderas, men Dario Espiga (S) säger att de fortsätter på den inslagna linjen.
– Den fria rörligheten inom EU innebär att människor kan röra sig fritt. Fattigdomen kommer inte att försvinna.

****
På härbärget Stjärnklart är det morgon. Lokalvårdaren Lena Olausson samlar ihop lakan och handdukar. Alltihop ska tvättas och torkas innan nästa gäng kommer till kvällen.
– Jag var arbetslös länge och nu har jag detta, jag trivs jättebra, säger hon.
Nyckeln till ett jobb är språket. Josefin Kårlin Gennerud är lärarstudent och undervisar gratis. "Man ser folk dagligen som inte har det bra. Många är oförstående för deras situation. Jag ville göra någonting."
Lena Olausson städar och tvättar på härbärget Stjärnklart. "Det är viktigt att det finns ställen som det här, man kan ju själv sätta sig in i hur det måste vara."
Härbärget lever på lånad tid. Flera gånger har avtalet med Göteborgs stad förlängts. Nuvarande avtal löper ut i december och förhandlingar pågår om framtiden.
– Vi försöker möta nöden utifrån mänskliga rättigheter. EU-migranterna ska få grundläggande behov tillgodosedda, som tak över huvudet och mat, säger Yvonne Johansson, tillförordnad enhetschef.
Härbärget som är inrymt i ett tidigare äldreboende på Hisingen, en bra bit från Göteborgs centrum, har 25 platser.
Sedan i november i fjol har cirka 500 personer övernattat här. För att få en plats måste den hjälpsökande först ta sig till Crossroads inne i Göteborg. Där träffar de koordinatorn Bernadett Pakucs som kartlägger deras behov.
– Gamla, sjuka, gravida eller de som inte har sovit på länge går före, säger hon och berättar att det ibland står en stor grupp människor utanför dörren och väntar när hon kommer på morgonen.
Adriana Stan från Rumänien har bott och jobbat i Italien, Spanien och Grekland. Men efter den ekonomiska kraschen tog jobben slut. Nu söker hon arbete i Sverige. På Frälsningsarméns dagcenter kan hon tvätta kläder, köpa mat och vila en stund i kyrkbänkarna.
Ofta är det svåra avvägningar - vem ska få en plats och vem ska inte?
– Alla har ungefär samma behov, säger hon. De som inte får plats går ofta omkring hela nätterna för att hålla sig varma, andra hittar en portuppgång, bor i en bil, ett tält eller på stationen.
På anslagstavlan hänger telefonnummer till kommunens fältassistenter. De har alltid minst tre platser på Stjärnklart till sitt förfogande. När de ser någon som är extra illa däran skjutsar de personen till boendet på Hisingen.

******
Klockan åtta på kvällen öppnas dörrarna på härbärget. Bernadett Pakucs har skickat över en lista på vilka som kommer. Systemet ska förhindra att det bildas kö utanför och att människor får vända i dörren. Gästerna får legitimera sig och skriva på husreglerna - det är till exempel inte okej att komma och gå på natten, röka på rummet, vara alkohol- eller drogpåverkad.
Inomhus är det ljust och varmt. Längs korridorerna ligger rummen som är möblerade med våningssängar och toalett med dusch. Alla får en uppsättning lakan och handdukar när de kommer. I den gemensamma matsalen serveras en varm måltid på kvällen, på morgonen erbjuds frukost. Två nätter i stöten får de hemlösa stanna, sen får man vänta två nätter, för att släppa fram andra. Många "sparar" nätter tills den riktiga kylan sätter in.

– På det sättet finns det en slags rättvisa, att många kan få vila en natt eller två. Vi famlar lite eftersom det inte finns någon social lagstiftning att luta sig emot. Det har varit lite som att bygga båten samtidigt som vi seglar den, säger Yvonne Johansson.
11-12 anställda får det att gå runt. Konflikter blir det ibland om en gäst släpper in någon som inte står på gästlistan, eller när olika individer stör varandra. Men gruppen har inte samma problematik som hemlösa svenskar som ofta har problem med missbruk eller psykisk sjukdom.
– Det ska vara lugnt och tryggt. Människor kommer hit för att sova och vila upp sig, säger Yvonne Johansson.
Dumitru Danciu och Ecaterina Danciu plockar ihop sina saker efter en natt på härbärget.
Halv nio på morgonen ska alla vara ute. Ecaterina och Dumitru Danciu, ett äldre gift par från Rumänien, packar ihop det sista. De talar varken engelska eller svenska och visar med händerna att de andra dagar bor i tält. De lämnar äggskal och två urdruckna kaffekoppar efter sig på bordet. Ecaterina reser sig mödosamt och stödjer sig på sin käpp. En ny dag väntar.

*****
Det plingar ideligen i dörren på Crossroads - Stadsmissionens informationscenter vid Järntorget i centrala Göteborg. Hit kommer jobbsökande EU-migranter och tredjelandsmedborgare - personer som inte är medborgare i ett EU-land men som vistats länge i Europa och sökt sig vidare i jakt på ett jobb. De som inte fått plats på härbärget kan äta frukost här. Andra kommer för att få hjälp i kontakter med arbetsförmedlingen, med myndigheter i Sverige och hemlandet, skriva ett CV, låna datorn eller gå på volontärledd svenskundervisning. Långt ifrån alla tigger, alla vi möter vill ha ett jobb. 
&nbsp;”Vi kom hit med hopp om att kunna stå på egna ben. I Rumänien kan man dö av hunger utan att någon frågar.”<br><span style="line-height: 1.5;">Kvinna 30 år.</span>
 – Vi skulle kunna lägga alla resurser på basalt stöd som frukost och kläder, men då förändrar vi ingenting. Vi utgår från individen och jobbar på flera plan, säger Claes Haglund, verksamhetsansvarig och berättar att för två år sedan ville ingen i Göteborg ta i frågan.
– Det var ingen som visste hur man skulle hantera detta, men idag är det en annan syn.

Han beskriver Crossroads som en förinstans till Arbetsförmedlingen. Den hjälpsökande får information om skyldigheter och rättigheter i Sverige. Personalen talar nio olika språk, det finns en socionom, en jurist och en EU-expert.
Och information behövs. Enligt Crossroads egen rapport "Det nya Europa" lockas en del EU-migranter av landsmän till Sverige med budskapet att det går att tjäna mycket pengar under kort tid. En del tvingas betala för att få attraktiva tiggarplatser, den som inte kan betala blir hotad och misshandlad. Crossroads erbjuder stöd vid en eventuell polisanmälan, men få vågar anmäla.

Sammanlagt 686 personer från 38 olika länder har besökt Crossroads sedan starten för två år sedan. De flesta är från Rumänien. Men många kommer också från Italien, Grekland och Spanien där den ekonomiska krisen har drabbat invandrade grupper med låglönejobb.

249 personer har hittills registrerat sig hos Arbetsförmedlingen. 27 personer har fått vita, tidsbegränsade jobb inom restaurang, städ och byggbranschen. En person har fått tillsvidareanställning. Största hindret för att komma in på arbetsmarknaden är brist på utbildning och språkkunskaper, säger Claes Haglund. För att ta del av SFI-undervisning krävs ett svenskt personnummer. Och det är svårt att få.

I maj anmälde Crossroads Sverige till EU-kommissionen eftersom man anser att Sverige feltolkar folkbokföringslagen och försvårar för EU-migranter att få ett svenskt personnummer. Därmed stängs de ute från arbetsmarknaden - den fria rörligheten begränsas.
– Utan personnummer är du ingen. Om du som arbetsgivare ska välja mellan en person med personnummer och en utan så är det ju givet vad du väljer, säger Claes Haglund.

En annan fråga som står högt på dagordningen gäller rätten till sjukvård. Den 1 juli 2013 infördes lagen om vård för papperslösa som ger rätt till vård och tandvård som inte kan vänta. EU-migranter utan sjukförsäkring däremot står utanför och måste själva stå för notan om de blir sjuka. Obetalda räkningar gör att de hamnar hos Kronofogden. Efter det är det omöjligt att skaffa en bostad. Enklare läkarundersökningar kan hjälporganisationer ibland bistå med, men svårt sjuka personer skickas ofta tillbaka. I Rumänien där sjukvården ofta är korrumperad innebär det att de som saknar pengar kan bli utan vård.

– Sverige skickar svårt sjuka människor i döden, säger Claes Haglund.
Crossroads jobbar både lokalt, nationellt och internationellt. Alltfler svenska kommuner vänder sig hit för att få information om vad man kan göra. Nyligen var representanter från Svenska kyrkan i Lund på studiebesök.

För att sätta blåslampa på ansvariga inom EU och politiker i EU-migranternas hemländer jobbar Crossroads i nätverk med internationella hjälporganisationer. Tillsammans kan de ge en bild av läget och kräva förändring.
– Släng ut länderna ur EU då om de inte kan ta hand om sina egna säger en del, men då blir det inte lättare för den här gruppen. Nu har man ju i alla fall en möjlighet att lyfta frågorna. En tredjedel av Rumäniens befolkning har ju dragit från sitt land för att hitta försörjning, precis som svenskarna utvandrade en gång. Lösningen ligger i att erbjuda utbildning, både här och där. Det kommer att ta en generation eller två innan det blir bättre, tror Claes Haglund.
Tiggarna är numera ett vanligt inslag i Göteborg. Konkurrensen gör att allt fler får allt mindre pengar i koppen.
Fattigdomen finns överallt, på gatan, utanför mataffären, på torget. Göteborgarna börjar tröttna. Tiggarna är inget exotiskt fenomen längre, det är mest besvärande, säger Claes Haglund.
– Tyvärr går det åt fel håll, man börjar ledsna. Nu är det inte utbrett än, men det börjar komma hat. Det är värst på helgerna för då är svensken full, säger Claes Haglund.

Hur är det då med farhågan att det ska komma dubbelt så många om det sprider sig att det finns hjälp att få i Göteborg? Ingen av de personer som Sydsvenskan intervjuar tror att hjälpinsatserna spelar in.
– Vi hade ju den farhågan innan vi öppnade, men nej, de kommer ändå. Det är inte 25 platser på ett härbärge som driver dem.
 
*****
I Malmö och Lund famlar man efter lösningar på tiggeriet. Lunds kommun väntar på att Malmö ska agera. I Malmö är det inte aktuellt med mer resurser, möjligen en omfördelning av pengar till hjälporganisationerna.
– Vi har ett ansvar för Malmöbornas skattepengar och kan inte disponera dem hur som helst, det måste följa kommunallagen och socialtjänstlagen, säger ansvarigt kommunalråd Carina Nilsson (S).

För bara ett par år sedan var tiggande EU-migranter ett marginellt problem. Men nu larmar hjälporganisationerna i Malmö och Lund om att antalet fattiga, utslagna och utsatta människor ökar kraftigt.
På Stadsmissionen i Malmö har besökarna fördubblats på bara ett år. Läget är detsamma på diakonicentralen i Lund. Kommunerna har inte ökat sitt stöd till hjälporganisationerna som nu går på knäna.

– Jag önskar att man från Malmö stad slutar prata om vad det står i lagen att en kommun inte får göra, och funderar mer på vilken stad vi vill ha, sade Matilda Jägerdén, ansvarig på Stadsmissionen i Malmö i en intervju i Sydsvenskan tidigare i veckan.
I Lund har diakonerna inom Svenska kyrkan länge efterfrågat en egen lokal för EU-migranterna. I vintras var ett härbärge på gång, men projektet föll när Svenska kyrkan inte tillräckligt hade utrett frågan. Diskussioner förs nu på nytt mellan Svenska kyrkan och Lunds kommun, men några ytterligare pengar har inte anslagits.
– Om jag ska vara krass: kommunen kommer inte att öppna något härbärge i egen regi, säger Göran Wallén (M), Socialnämndens ordförande i Lund.
Hemma i Rumänien väntar barnen på mamma eller pappa.Bild: Ingemar D Kristiansen (arkiv)
Enligt socialtjänstlagen är inte heller kommunerna skyldiga att göra det. En EU-migrant som inte har sin hemvist i kommunen har rätt till bistånd för att avhjälpa en akut nödsituation - vilket oftast innebär en biljett hem. Något som nu ska erbjudas EU-migranter i Lund som slagit läger i parker och på parkeringsplatser. Samtidigt säger lagen att kommunerna har ansvar för människor som vistas här. Vad det betyder tolkas olika.
– Man gör lite som man tror att man ska. Man borde nationellt bestämma sig, det är också en rättssäkerhetsfråga: ska man bli behandlad olika beroende på var man är? säger Göran Wallén.

Varken Malmö eller Lund har i nuläget planer på att följa Göteborgsmodellen.
– Det som skiljer Göteborg från Malmö är att där finns det barn med i bilden, det har vi inte sett tecken på här, säger Carina Nilsson.

Trots att EU-migranterna rör sig över kommungränserna finns inget samarbete mellan Lund och Malmö. Och ingen verkar vilja vara först med att föreslå lösningar.
– Att via kyrkan se till att det finns grundläggande hjälp så att man kan klara hygienen, det tycker jag är ett ansvar vi har. Men det är svårt för oss att göra mer när Malmö inte gör det, då skulle alla hamna hos oss, säger Mats Helmfrid (M), kommunstyrelseordförande i Lund.

Ansvariga politiker i både Malmö och Lund efterfrågar nationella riktlinjer.
– Det här är en fråga som är större än att enskilda kommuner kan hantera den. Jag har väldigt svårt att se hur vi som kommun ska kunna starta ett härbärge för personer som inte har uppehållsrätt. Vi måste bli mycket tydligare mot Rumänien, kräva sanktioner och gå till orsaken till det här, säger Carina Nilsson.

I somras uppdaterade Socialstyrelsen sina riktlinjer till kommunerna om vad som gäller. Det fanns behov av att exemplifiera, men några nya verktyg har kommunerna inte fått.
– Gränsdragningen är svår och det är en ny situation. Vi har kommit så långt vi kan med vägledningen, sen är det politiska beslut som krävs, säger Annika Remaeus, utredare på socialstyrelsen.

Sveriges kommuner och landsting (SKL), har i sin tur efterfrågat samverkan mellan regeringen, myndigheter och frivilligorganisationer. De vill också se en handlingsplan från EU för att förbättra villkoren i respektive hemland.
– SKL:s medlemmar kan inte ensidigt lösa en komplex fråga vars yttersta konsekvens är den fattigdom och utsatthet som gör att man söker sig från ett EU-land till ett annat, skriver Anders Knape, ordförande i SKL, i en skrivelse från i somras.

IOP - ett samarbete mellan kommunen och ideella organisationer

IOP - Idéburet Offentligt Partnerskap- är en avtalsform mellan idéburna organisationer och den offentliga sektorn som kan användas när varken traditionellt föreningsbidrag eller upphandling är en lämplig form.
I avtalet bestäms vad partnerskapet gäller, vilka resurser respektive part ska bidra med, hur länge avtalet ska gälla med mera. 2009 infördes modellen i Region Skåne och omfattar idag bland annat samarbete med Fontänhusen, Stadsmissionen och Röda Korset om frivilliga på sjukhus. 

Crossroads Göteborg

Startade i november 2012 och drivs av Stadsmissionen. Ger EU-migranter och tredjelandsmedborgare stöd och information om rättigheter och skyldigheter i syfte att förhindra ekonomisk och social utestängning. 
Erbjuder: frukost, tillgång till dator och internet, samtal med EU-handläggare, svenskundervisning, hjälp i kontakt med myndigheter, stöd att skriva CV, platser på härbärge. 
Crossroads som också finns i Stockholm och Linköping samlar in fakta om målgruppen och arbetar på nationell och internationell nivå för att förbättra villkoren för gruppen.
Kostnad: 2,9 miljoner kronor. Bekostas av Stadsmissionen och föreningsbidrag från Göteborgs stad.

Över 7000 besökare på Crossroads Göteborg

Totalt antal besökare sedan starten i november 2012 – 686 unika besök från 38 olika länder. Sammanlagt 7 819 besök. Män: 76 procent.  Kvinnor: 24 procent. 
Boendesituation – Hemlösa: 58 procent. Resten bor hos vänner, i andra hand eller egen bostad. 
Ålder: 47 procent är i åldern 26-35 år. 
Tid i Sverige – 50 procent: 1-30 dagar, 25 procent: 2-3 månader, 14 procent: över ett år, 7 procent: 4-6 månader, 4 procent: 7-12 månader. 
Utbildning – Yrkesutbildning: 181 personer (39 procent). Högskoleutbildning: 64 personer (14 procent). Ingen utbildning: 214 personer (47 procent). 

EU-migranter i Malmö och Lund

Sociala resursförvaltningen i Malmö har i samarbete med frivilligverksamheter intervjuat ett 70-tal EU-migranter. Enligt rapporten kommer de hit för att de inte kan försörja sig i hemlandet. Ett femtiotal personer besöker Stadsmissionens Café David varje månad, en fördubbling sedan 2013.

Även i Lund har Diakonicentralen sett en fördubbling av antalet besökare. 145 boplatser har identifierats i Malmö. EU-migranterna talar i huvudsak om behov av mat, tillgång till toaletter, dusch och trygg sömn. Källa: Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö, augusti 2014. 

Gå till toppen