Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Malmöungdomarnas berättelser ligger till grund för pjäsen "Vilja väl"

Staden är full av sagor. Ikväll är det premiär för pjäsen "Vilja väl" som är inspirerad av tusentals Malmöungdomars historier. Här är berättelsen bakom berättelsen.

”Jag kände lyckligheten inom mig, blev hög på livet”.
Sami Nasufovski, elev på Cybergymnasiet.
Om varje invånare är en historia så har Malmö över 313 000 berättelser sammanhäftade på stadens rygg.
I projektet ”Malmö – The True Story” har dramapedagoger mött flera tusen av stadens gymnasieelever för att se vad som händer när deras berättelser blir hörda. Unga från hela Malmö har genom dramaövningar fått verktyg att öppna sig, se och lyssna på varandra. Andra har bjudits in att berätta framför en kamera.
Helt i onödan, väl? I kommunikationssamhället kan ju alla berätta, twittra, blogga, instagramma allt från vad de nyss käkat till funderingar över livets mening.
Tvärtom, menar dramapedagoger som varit ute på skolorna. Det finns ett enormt behov bland unga av att bli hörda.
När en elev sätter sig framför kameran, och för första gången någonsin berättar om oron för sin vän som skär sig i armarna, rinner orden ut i ett rasande tempo utan andningspaus, som om allt hon hållit inom sig genom åren skapat ett enormt tryck som nu släpps fritt.
En del av historierna publiceras inte, på begäran av berättaren. Andra har blivit en seriebok, ”I hjärtat av Malmö”, som alla gymnasieelever i staden fått. Många berättelser kan läsas på sajten Thetruestory.nu.
”Jag ville förstå men vi såg inte världen genom era ögon. Vi såg inte en jude och en muslim, vi såg två förälskade femtonåringar. Vår lycka blev andras olycka. Vi levde vårt liv genom andras ögon och det var omöjligt att ignorera människors brännande blickar.”
Utdrag ur Dana Kabalans berättelse på sajten Thetruestory.nu.
Pjäsen ”Vilja väl” som har urpremiär på Hipp ikväll är en Malmöskildring om en samling unga vars liv vävs samman under ett dygn. Det resulterar i konfrontationer, kärleksbekymmer och välvilja som ibland stjälper mer än hjälper.
Timbuktus nya låt ”Triangeln” är specialskriven för teaterföreställningen.
Pjäsen är uppbyggd på ett filmiskt sätt med snabba kast och snabba klipp. Den handlar bland annat om Ercan, 21 år, som jobbar på McDonald’s som han hatar, men att få jobb i Malmö är allt annat än lätt. Och om Ceylan, 19 år, som flyttat till en egen lägenhet och tycker att det finns en smygande, ”väsande”, rasism i staden. De är några av de fiktiva karaktärerna som man också kan möta på Facebooksidan ”Faces of Malmö”, där även verkliga, unga Malmöbor intervjuats på gator och torg.
”Vilja väl” är skrivenav Kristian Hallberg som inspirerats av de historier som Malmöungdomar berättat sedan hösten 2013. Förutom att läsa berättelserna och se videoklippen från ”Malmö – The True Story” har Hallberg gjort research genom att tjuvlyssna på ungas samtal på McDonald’srestauranger i Malmö.
Regissören Marie Parker Shaw är en av dramapedagogerna som besökt gymnasieskolorna.
– Jag har träffat hundratals klasser och det var bara vid ett par enstaka tillfällen som någon avstod från att dela med sig av en historia. Vi har mött enorm generositet. Jag minns hur en elev berättade om när hon bevittnade att någon fick halsen avskuren i hennes hemland, och hur klassen såg en elev le för första gången när han berättade om när han fick sin första cykel. Det har varit viktigt att visa att alla berättelser är lika viktiga.
Hur ser du på de fiktiva karaktärerna efter att ha träffat så många Malmöungdomar?
– Jag har aldrig varit med om att göra ett sånt gediget arbete inför en pjäs jag ska regissera. Jag känner att jag träffat varenda en av pjäsens karaktärer. Och testpubliken har sagt att det är precis så här det är i Malmö. Alla kommer såklart inte tycka det.
Hur har alla dessa möten påverkat din regi?
– Jag såg till att ensemblen tidigt fick möta sin publik. Under repetitionsprocessen tog jag in unga och sa till skådespelarna att ”det är de här ni ska porträttera, de här ni ska spela inför”. Sedan fick de göra workshops ihop med gymnasieungdomar.
”Det är det jag saknar, den tillhörigheten och bekvämheten som finns i ens hemområde. Och Sorgenfri, jag förlåter dig. Du skadade mig, kastade omkull mig och sparkade på mig när jag redan låg och blödde. Men du gav mig en tillhörighet och det starka skalet man har som Sorgenfriare.”
Ur Lizzie Winders text.
Idén till ”Malmö – The True Story” föddes som en reaktion på antisemitismens och högerextremismens framfart i Malmö, Sverige och Europa. ”Vad är det för krafter som gror och hur ska man bemöta det?”, undrade finansmannen Daniel Sachs och samhällsentreprenören Luciano Astudillo.
Det var början på stiftelsen Framtidsgenerationens och Malmö Stadsteaters stora samarbete. Sachs och Astudillo tog, med stöd av Kulturstiftelsen, pjäsen ”Third Generation” till Malmö. Gymnasieelever fick inspireras av dramat om barnbarnsgenerationen till dem som var offer eller förövare i andra världskriget, till SS-officerare, judar i koncentrationslägren och till palestinier som fördrevs från sina hem när staten Israel blev till.
Sedan påbörjades arbetet med att samla in samtida berättelser från Malmö.
– Det viktiga har varit att lyfta fram ungas berättelser. Vi har haft tre timmar långa workshops med drama- och värderingsövningar där gymnasieelever diskuterat och öppnat sig. Unga som gått i samma klass i flera år har sagt att de för första gången sett varandra i ögonen, säger Julia Brandelius som är verksamhetsansvarig på Framtidsgenerationen.
Tanken bakom projektet är kanske inte ny, men ambitiös. Satsningar på infrastruktur räcker inte för att samhället ska fungera, även mellanmänsklig infrastruktur behövs. Där kan kulturen vara en motorväg till förståelse, ett färdmedel bort från destruktiva rädslor.
– Med kulturens hjälp kan vi lyfta frågor som är svåra att ta upp i debatt, påminner Julia Brandelius. Rollgestaltning ger exempelvis viss distans. Kulturen ger verktyg att uttrycka sig om man inte kan sätta ord på sina tankar. Jag ser kulturen som en förenande kraft som människor, oavsett bakgrund, kan samlas kring.
Även om grundidén var att Malmö är en stad som står och väger mellan mångfaldens rikedom och rädslan mellan människor så är inte staden projektets slutstation. Förhoppningen är att även göra något som går över generationsgränser, där stad och landsbygd kan mötas.
– Malmö har en väldigt ung befolkning men på andra platser är det precis tvärtom. På många håll behövs möten mellan generationerna, både för att skapa förståelse och för att motverka historielöshet. Det är lätt att säga att det behövs möten mellan svenskar och invandrare, men det är mycket mer komplext än så.
”Malmö – The True Story” antyder att det finns en motsats, en osann historia som ni vänder er mot?
– Vi vill inte motbevisa något men det finns två berättelser om Malmö som oftare berättas än andra: Å ena sidan den om förändringarnas stad, om högskolan, Turning Torso och alla nya bolag som startas, å andra sidan den dystra bilden om en segregerad stad med mycket kriminalitet, säger Julia Brandelius.
– Verkligheten är mer komplex än så och det finns en fara i att bara några bilder av en plats når ut. Det finns något otroligt viktigt i att alla berättelser får plats. Även om de är olika och motstridiga så kan de faktiskt samexistera.
”Hon är säkert en sådan tjej som hänger runt i stan med sina lika helsvenska vänner och skyller alla problem på invandrare. Arbetslösheten, den dåliga ekonomin och alla skjutningar som förekommit i staden på sistone. Allt är vårt fel. Hon tror säkert inte jag har något jobb utan glider runt och röker zutt hela dagarna.”
Ur David Fogelströms text.
Dana Kabalan, Sami Nasufovski och David Fogelström är några av alla unga som bidragit med sina historier. Ofta raka, drabbande berättelser.
Dana Kabalans berättar bland annat hur hennes kärleksrelation med en judisk kille gjorde att hennes palestinska familj vände sig emot henne. Även hans familj var emot relationen.
– Ungdomar ska veta att livet inte behöver vara en dans på rosor. Det är okej att vara ledsen och kämpa. Det är det som formar oss, säger hon. När vissa frågar mig: ”varför hittar du inte en kille av dina egna?” Men vad är mina egna? Han är väl också mänsklig.
– Men andra lärde sig också av vår relation. I början var vi muslim och jude. Men i slutändan såg folk att vi var Dana och Jonatan, två ungdomar som föll för varandra.
Sami Nasufovskis liv ändrades när hans svenskalärare tog honom till pjäsen ”Third Generation”, som senare ledde till att han fick sommarjobb på Malmö stadsteater.
– Jag har aldrig varit särskilt intresserad av skolan och mina betyg var inte de bästa men jag insåg att jag var tvungen att ta mig i kragen och förbättra mig. Jag fick en inblick i teatern och kulturen är vad jag vill jobba med i framtiden. Nu tycker jag att kunskap är något av det vackraste som finns i världen, säger han.
– Jag gillade atmosfären på teatern, den var härlig, att alla jobbade med något som de tycker om. Min dröm är att bli skådespelare.
David Fogelström hade länge känt att han ville vara med och skapa något, träffa nya människor, väcka samtal och påverka. Men han visste inte vart han skulle vända sig. Men så en kväll, när han som vanligt satt och fördrev tiden på Facebook, så poppade det upp ett inlägg från ”Malmö – The True Story”.
– Jag är så himla trött på att folk tror sig veta hur en annan människa är, bara genom att se på den personen. Att ett visst typ av utseende skulle vara kopplat till ett visst beteende eller tänkesätt.
Idag engagerar sig David Fogelström i ”Malmö – The True Story”.
– Det enda sättet att förstå en annan person är genom möten och samtal med den personen, säger han. Alla människor bär på en eller flera berättelser som gjort dem till den de är idag.
”När jag klev av scen såg jag att folk ställde sig upp och applåderade, jag gick ut i hallen och hörde att folk fortsatte att applådera; hade aldrig känt mig så lycklig i mitt liv… Medan jag sprang och hoppade längs ner den tomma hallen fick jag tårar i ögonen, jag hade hittat något jag älskade. Att få folk att skratta. Jag kände lyckligheten inom mig, blev hög på livet.”
Ur Sami Nasufovskis berättelse.

Vilja väl

Pjäsen ”Vilja väl” har urpremiär på Malmö stadsteaters scen Hipp ikväll.
Teaterföreställningen är inspirerad av tusentals unga Malmöbors berättelser som samlats in i projektet ”Malmö – The True Story”, i ett samarbete mellan stiftelsen Framtidsgenerationen och Malmö stadsteater.
Gå till toppen