Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Lärarbesök i klassrum bästa fortbildningen

Det är fler lärare än vanligt i klassrummet den här fredagsmorgonen hos klass 6 på Ängsdals skolor i Bunkeflostrand, Malmö.
– Som ni vet kör vi ett projekt här med oss lärare, att vi ska lära av varandra och bli bättre lärare. Därför är Malin här idag, hon ska kolla mig, förklarar deras lärare Lars Strindelius.

När Malin Edroth betraktar sin kollega Lars Strindelius i arbete, så funderar hon över sin egen undervisning. Tjejen i rosa gympaskorna heter Isabelle Einarsson.Bild: Peter Frennesson
Igår kväll var han lite nervös. Han förberedde dagens lektion på ett lite annorlunda sätt än vanligt, lade tankemöda också på de saker han normalt gör på autopilot.
– Det är som att simma på djupt vatten. Man blir ju bedömd! Det gör vi själva hela tiden, men nu hamnar man på andra sidan. Det är bra att känna på det för att man ska kunna sätta sig in i det också, säger han innan lektionen börjar.
Var tredje svensk lärare säger sig aldrig ha fått återkoppling på sitt arbete, varken av rektor eller kollegor. Svenska skolan är bland de sämsta i OECD på att utvärdera lärarnas arbete. Det försämrar lärarnas motivation och därmed elevernas resultat.
Men framför eleverna gör han som han brukar. De håller på med religion och idag ska de arbeta med religiösa högtider.
– Vilka högtider finns, och varför firar man dem? Jag har skrivit ihop uppgiften så jag slänger upp den på tavlan, och samtidigt så delar jag den med er, säger Lars Strindelius.
Längst bak i klassrummet sitter hans kollega Malin Edroth och antecknar. Hon har en lista med punkter som hon särskilt ska observera: Hur välkomnar Lars eleverna? Hur anger han målen för lektionen, hur väcker han elevernas intresse för arbetsuppgiften, hur sätter han in lektionen i ett större sammanhang och förklarar varför just den här uppgiften ska göras?
– Vad gör du, undrar en av eleverna. Skriver du ner vad han har sagt?
– Mer eller mindre, ler Malin Edroth.
Malin Edroth och Lars Strindelius delar på mentorskapet i klassen och känner både eleverna och varandra väl. Men idag ser hon eleverna på ett helt annat sätt än när hon själv är läraren. Att se en kollega arbeta ger henne nya idéer och får henne att tänka över hur hon själv gör.
– Man ser ju sig själv när man tittar på andra, säger Malin Edroth.
När Lars Strindelius har avslutat lektionen går Malin Edroth igenom punkt för punkt vad hon har sett. Hon konstaterar att hans starkaste sida är relationen med eleverna.
– Den återspeglar sig både innan, under och efter lektionen.
Det visar sig att de två gör tvärtemot varandra på vissa punkter, så det diskuterar de. Och mer övergripande lektionsupplägg, som katederundervisning kontra eget arbete, får de också pratat om. Malin Edroth saknade en tydlig anvisning till eleverna om vad slutprodukten av arbetet ska bli.
– Jag vill fånga ögonblicket, om någon har en jättebra idé så kan vi köra på den, svarar Lars Strindelius.
Lärare som observerar varandras lektioner och sedan diskuterar undervisningen, kallas för kollegialt lärande. Forskning visar tydligt att detta är en mycket effektiv metod, kanske den allra bästa, att både motivera lärare och förbättra undervisningen.
Ändå förekommer det sällan i den svenska skolan.
Många lärare på Ängsdals skolor var tveksamma när de fick veta att skolan skulle börja med kollegialt lärande.
– Skolan är uppdelad som nästan inget annat. Läraren stänger dörren till en mikrovärld i klassrummet, och då blir man rädd för insyn. Men jag vill bli utmanad för att jag ska kunna utvecklas, säger Lars Strindelius.
Innan skolan satte igång, ringde specialpedagogen Stefan Fornestedt till en skånsk kommun som hade arbetat med kollegialt lärande. Det visade sig att de hade fått så stora problem med lärare som sjukskrev sig den dagen de skulle bli observerade, eller inte hittade tid till observationen, att det hela rann ut i sanden.
– Så vi visste att det kunde finnas ett motstånd, säger Stefan Fornestedt.
– Och att det behövs en rektor som skapar tiden. Jag får se till att det finns täckning i klassen så att läraren känner att det är okej att gå ifrån, säger Johan Risborn, rektor på Ängsdals skolor.
Målet denna första termin är att alla lärare ska ha gjort ett besök hos en kollega och alla ska ha haft ett besök. Vid det här laget har nästan alla lärare genomfört det, och nu är tongångarna betydligt positivare.
– Jag hör också fler spontana samtal om undervisning. Det är mindre fokus på sakerna runtomkring och mer på lärandet, säger Stefan Fornestedt.
Framöver önskar sig Johan Risborn kollegialt lärande i större grupper - lärandet ska inte stanna mellan bara de två lärare som observerar varandra. På sikt hoppas han att det leder till inte bara högre kvalitet på undervisningen, utan också mindre skillnad mellan olika klassrum.
– Man får vara tålmodig. Effekten syns inte än, men den kommer.

Vad kan DU lova?

Sydsvenskans kampanj #minskola, vill bidra till en förändrad syn på skolan. Därför uppmanar vi dig att avge ditt eget löfte om hur du vill visa att skolan är viktig!
Det viktiga med ditt löfte är att det handlar om vad du själv kan göra, inte vad någon annan borde göra. Alla kan lova något, och alla har möjlighet att påverka synen på skolan.
Ditt löfte kan du publicera i ett inlägg på Facebook (tagga gärna vänner och utmana dem att också lova något) eller andra sociala medier. För att vi ska hitta ditt löfte och eventuellt kunna publicera det på Sydsvenskan.se, ställ in ditt inlägg som offentligt på Facebook, och bifoga hashtagen #minskola. På Twitter räcker hashtagen.
Mejla också gärna in ditt löfte till oss: asikter@sydsvenskan.se
Om du bara vill mejla så går det också bra!
Gå till toppen