Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Existentiell resa in i Polens sextiotal

Pawel Pawlikowskis film är ett mästerligt svartvitt drama om Polens sextiotal.

Ida

Polen/Danmark, 2013. Regi: Pawel Pawlikowski. Med: Agata Kulesza, Agata Trebuchowska, Dawid Ogrodnik. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.37.

Agata Trebuchowska i rollen som Ida, klosternovisen som får reda på att hon egentligen är judinna.
Det är ett höstgrått, disigt Polen, filmat i svartvitt med endast autentiskt ljus. Liksom i Roy Anderssons verk förblir kameran stilla, låst i positioner, med undantag för ett par enstaka scener då den följer en av huvudpersonernas rörelser, de yttre såväl som de inre.
En stor, sliten, byggnad dominerar den klassiskt skurna bildrutan i öppningsfasen och säger egentligen ingenting om vilket årtionde vi befinner oss i. På insidan avtäcks ett katolskt nunnekloster, där en rad noviser förbereder sig för att avlägga löftet om ”kyskhet, fattigdom och lydnad”.
Det skulle kunna vara både dåtid och nutid, något som regissören snabbt etablerar tillsammans med fotograferna Ryszard Lenczewski och Lukasz Zal. Därmed läggs grunden för ett suggestivt, på alla plan lyhört, existentiellt drama som innefattar både katolicism och kommunism och låter slutet vara öppet. Möjligen i riktning mot filosofen Søren Kierkegaard och tanken om varje individs fria vilja. Helt enkelt beroende hur man väljer att tolka slutbilden.
Fram till dess tar regissören Pawel Pawlikowski med åskådaren på en färd i polskt sextiotal, då italiensk popmusik och amerikansk jazz à la John Coltrane har börjat tränga igenom muren. I ytterst stilsäkra, välkomponerade, bilder berättar han om hur Anna, som hon kallats i klostret, möter resterna av sin familj, en moster i Lodz, domaren och den tidigare statsåklagaren Wanda, och får veta att hon egentligen heter Ida och är judinna. Resan till Lodz innebär att Ida bereds möjlighet att möta den yttre världen och därmed sin egen och Polens historia.
Under några dygn tillsammans med den illusionslösa, kedjerökande och konstant drickande Wanda (Agata Kulesza) söker Ida, spelad av debuterande Agata Trebuchowska, sanningen efter mammans och pappans död och varför hon själv skonades.
Pawel Pawlikowski kom som tonåring med sina föräldrar från Polen till England och gjorde i slutet av 90-talet en rad litterärt experimentella dokumentärer för BBC. Det flerfaldigt prisbelönta immigrantdramat ”Last Resort” (2000) är hans enda film hittills med distribution i Sverige, trots att Pawlikowski hör till de mest profilerade auteurerna med rötter i Östeuropa. ”Ida” når slutligen svenska biografer efter en årslång festivalsejour och är på alla vis en film värd att stifta bekantskap med.
Det sparsmakade, svartvita fotot och de moraliska grundfrågorna har flera gånger associerats med filmkonstnärer likt dansken Carl Theodor Dreyer och fransmannen Robert Bresson, men Pawel Pawlikowski rör sig hemtamt i den nutida historien.
”Ida” är bland mycket annat ett drama om Polen med undanträngda skuldtrauman kring judarnas öde under andra världskriget. Här finns en tydlig positionering i en bild vid en statsbegravning med konventionella floskler och "Internationalen" på ljudbandet och med novisen Ida, å ena sidan, och den frisinnade jazzmusikern Lis, å den andra, som tecken på de riktningar landet har tagit under senare år.
”Ida” tillhör de filmer som absolut ska ses på bio för att den visuella styrkan ska få full kraft och nå ut. Det understryks av något så sällsynt som att den svenska textremsan i fler fall ligger upptill i bilden, för att inte störa kompositionen med rollgestalterna längst ned. Just den detaljen med den fria rymden kring individen i så gott som varje bild understryker möjligheten till det fria, existentiella valet.

3 x Polen

1 Aska och diamanter, (1958), Andrzej Wajdas klarsynta drama om polska motståndsrörelsen under slutskedet av andra världskriget.
2 En liten film om konsten att döda, (1987), Krzysztof Kieslowskis starka appell mot dödstraffet och den första delen i dekalogenserien efter de tio budorden.
3 Europa, Europa (1990), Agnieszka Hollands drama om en ung judisk pojke som försöker dölja sitt ursprung genom att gå med i Hitlerjugend.
Gå till toppen