Flera medicinska experter dömer ut Anders Sultans påstående att kolloidalt silver hjälper mot sjukdomar.
– Det finns inga vetenskapliga belägg för att det har en medicinsk effekt i människokroppen, säger Åsa Melhus, överläkare i klinisk mikrobiologi och infektionsmedicin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Samma sak säger Hanna Karlsson på Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet. Hon forskar specifikt på silvernanopartiklar och silverjoners toxiska effekter.

– Jag hittar inget i internationell litteratur som tyder på att det har någon medicinsk effekt i kroppen genom att man äter, dricker eller applicerar det på huden, säger hon.

Båda två pekar på att silverjonerna i medlet snabbt binds upp av kroppen, inte minst av proteinerna, och förlorar sin potentiella effekt.

– Jo, det kan döda bakterier och cancerceller. Men det krävs sådana helvetiska mängder att du blir silverförgiftad. Då kan dina njurar och din lever ta rejält med stryk, och utan njurar och lever kan du inte leva, säger Åsa Melhus.

– Nanopartiklarna i det kolloidala silvret binds inte upp, utan kan fortsätta verka och vara giftiga under resan ut i tarmen, fortsätter hon.

Hanna Karlsson finner det "extremt osannolikt" att kolloidalt silver skulle hjälpa mot cancer. Därför att det inte kommer att ta sig igenom så många hud- och cellager och ha sin fulla toxiska verkan.

– Det finns noll bevis för att det skulle funka på det sättet de hävdar, det är förkastligt. Inga studier i internationell litteratur på människa stödjer detta, säger hon.

Anders Sultan hävdar alltså motsatsen, att flera internationella studier bekräftar effekten. Till exempel säger han till HD:s "cancerpatient" att en amerikansk studie på 1980-talet visade att silverjoner kan "både stoppa och ta bort cancer". Åsa Melhus bemöter: