Annons

Annons

Annons

Kultur

Storslagen satsning

Kamila Shamsie har skrivit ett epos med ofantliga ambitioner som ändå fungerar. Kanske fungerar det lite för bra, skriver Torbjörn Flygt.

Text

För drygt tjugo år sedan utkom Michael Ondatjees världssuccé "Den engelske patienten". En roman som tog avstamp i andra världskrigets skugga för att röra sig över tid och världsdelar. Det är en av de riktigt stora interkontinentalromanerna som blivit ett riktmärke för flera liknande framgångar som följt därefter, skrivna av författare med bakgrund och erfarenheter från de gamla kolonierna.Det är därför inte överraskande att Kamila Shamsies "Brända skuggor" har ett citat från "Den engelske patienten" som inledning på en av bokens delar. Shamsie – uppväxt i Karachi, boende i London – har skrivit en bok med liknande anslag, om än med djupare politiska ambitioner.I bokens korta prolog frågar sig en man som tvingas ta på sig en orange fångdräkt på Guantanamo: "Hur kunde det bli så här?" På de följande nära 500 sidorna försöker Shamsie ge ett svar.När amerikanerna släpper atombomben över Nagasaki i andra världskrigets slutskede dödas Hiroko Tanakas fästman, tysken Konrad Weiss. Hiroko överlever men värmevågen bränner in kimonons mönster – tre tranor – i hennes rygg.Två år senare, vid tiden för delningen mellan Indien och Pakistan, dyker Hiroko upp i Delhi, hos Konrads halvsyster Ilse. Eller Elizabeth som hon heter nu, sedan hon gift sig med engelsmannen James Burton. De har en son, Henry, som går på internatskola i England.Hos dem träffar Hiroko deras muslimske betjänt Sajjad, som hon gifter sig med. Tillsammans får de sonen Raza.Med dessa huvudpersoner rör sig "Brända skuggor" sedan vidare till Pakistan och Afghanistan, Turkiet, USA och Kanada, fram till tiden efter 11 september. Den gör halt vid historiskt avgörande händelser och skildrar hur de påverkar de två tätt sammanflätade familjerna. Särskilt de delar som utspelar sig i Pakistan och Afghanistan är levande och intressanta.Språk utgör en viktig substans, som ett medel att röra sig mellan olika miljöer. Både Hiroko och Raza har osedvanligt lätt att lära sig nya språk, och ett ständigt begär efter att lära sig flera. Boken kan läsas som en hyllning till språk, som vår verkliga rikedom, när allt annat kan förflyktigas i de stora folkförflyttningarnas tid.Historien rör sig framåt med fart och växlar perspektiv mellan familjemedlemmarna, och förmår fånga både internationell storpolitik och individuella öden. Alla är oskyldiga brickor som drabbas i ett större spel påverkat av amerikanska intressen, från atombomben till kriget mot terrorismen.Det är ett skickligt vävt epos, med ofantliga ambitioner. En storslagen satsning som bär.Eller inte. För jag kan inte bli kvitt att det finns ett drag av konstruktion över romanen. Den är på något vis för smart, för beräknande och planterad. Visst flyttar Shamsie sina spelpjäser på ett trovärdigt vis, men Historien blir viktigare än personerna, trots att den huvudsakligen utgör bakgrund. Och varken de eller miljöerna skildras med tillräcklig styrka för att stå ut mot fonden. I dialogpartierna är det ibland svårt att förstå vem som säger vad, eftersom alla pratar lika opersonligt.Men svårigheten att verkligen sjunka ner i texten och tro på den kan också ha med översättningen att göra. Inte för att Birgitta Wallins översättning är att klandra, utan därför att vissa berättelser och tonlägen inte klarar en förflyttning utan att nerven går förlorad. Vilket ju vore paradoxalt i en roman där språk utgör en så väsentlig del.

0 kren månad

Sydsvenskan Digital 1 mån

Läs för 0 kr i en månad – därefter tills vidare 149 kr/månad. Ingen bindningstid. Säg upp när du vill.

Visa vad som ingår i Digital

Det här ingår i Digital

  • Alla nyheter på sydsvenskan.se
  • Nyhetsappen med pushnotiser
  • Nyhetsbrev med senaste nytt

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan