Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ilska mötte politiker i hård tiggardebatt

Varför gör ni inget? Nu!
Malmös politiker möttes av både ilska och frustration när de skulle förklara varför de inte hjälper allt fler tiggare på Malmös gator.

Tre av Malmös styrande politiker hade bjudits in till "ett samtal om EU-migranterna i Malmö" på Moriska Paviljongen på tisdagskvällen.
Det blev mer en samlad frontalattack när ett drygt hundratal åhörare och aktivister utkrävde ansvar av Malmö rödgröna politiker: socialkommunalrådet Carina Nilsson (S), Anders Skans, Vänsterpartiet, och Johanna Öfverbeck, Miljöpartiet.
Fränast i kritiken var Sumaya Al Saad från den nya aktionsgruppen Solidaritet med EU-migranter, som engagerat sig tältlägret i Norra Sorgenfri.
– Vi har inga resurser, men vi tvingas göra det arbete som kommunen ska göra. Vi är där varje dag, medan politikerna inte satt sin fot där, sade Sumaya Al Saad.
En förvånad Carina Nilsson svarade:
– Det är intressant att du har koll på varje steg jag tar. Jag har varit där varje helg.
Hon fortsatte:
– Jag vet knappt var jag ska börja... det här är den svåraste frågan jag har fått på mitt bord. Den berör oss alla varje gång vi går förbi en tiggare. Ska jag lägga något eller bara gå förbi? Vi har byggt upp ett välfärdssamhälle, och vi betalar skatt för att alla ska ha ett grundskydd, för att ingen ska behöva tigga. Sen får vi plötsligt den här situationen, eftersom andra länder inte har gjort något.
Anders Skans, Vänsterpartiet, instämde:
– Det blir en konstig debatt när vi politiker ställs mot alla andra. Man kan inte bara komma och säga att "ni politiker gör ingenting" och att vi låter folk frysa ihjäl. Vi kan inte göra saker hastigt på en månad, det fungerar inte så. Det jobbigaste med politik är att allt tar så in i helvete lång tid.
Romska EU-migranter bland åhörarna undrade om politiker ändå inte kunde göra livet litet lättare, som att sätta ut containrar och bajamajor vid tältlägret i Norra Sorgenfri.
Nej, blev svaret.
– Jag kan förstå att det är en frestande tanke. Det är inte svårt att sätta dit allt detta, sa socialkommunalrådet Carina Nilsson.
– Svårigheten kommer i nästa steg. Vad gör vi när vi väl har byggt upp en kåkstad? Vad blir nästa steg, hur länge ska den vara kvar, ska vi acceptera denna levnadsnivå?
Vaddå, undrade Sumaya Al Saad:
– Det är inte frågan om en jättekåkstad. Frågan är: vad ni tänker göra?
Carina Nilsson:
– När kommunen gör något måste det ha en lägsta godtagbar standard. Ska människor verkligen bo i tält med bajamajor? Ska vi sanktionera det? För mig är det inte helt enkelt.
Anders Skans, Vänsterpartiet, såg hjälp via frivilliga organisationer som en bättre väg än direkt kommunal hjälp.
– Kommunpolitiker kan inte lösa allting. Det som kommunen framför allt kan göra är att stödja frivilliga organisationer. Många i tältlägren vill inte ha kontakt med kommunen, eftersom de då måste uppge namn med risk för att sen bli utvisade. Den risken finns inte hos frivilliga organisationer.
Carina Nilsson lovade att kommunen kommer att öka bidraget till Stadsmissionen.
– Vi kommer att fördubbla bidraget till en miljon kronor. Men det handlar fortfarande om nödhjälp, inga bostadslösningar.
Gå till toppen