Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Anders Sigrell: "Det är skillnad på om vi talar om kunder eller patienter i vården."

Hur vi väljer att uttrycka oss har betydelse för vår verklighetsuppfattning.
Det skriver Anders Sigrell, professor i retorik vid Lunds universitet.

Nu när det så kallade supervalåret närmar sig sitt slut kan det finnas anledning att påminna om att det inte är någon slump att retorik och demokrati uppstod samtidigt.
Retorik har tveklöst fått en renässans i Sverige. I Skolverkets läroplan LGy2011 – ny gymnasieskola finns retorik tydligt inskrivet som en central del av gymnasieutbildningen. Något som naturligtvis är glädjande.
Retorik är en gammal konst, så också konsten att undervisa i retorik. Ur en infallsvinkel föddes ämnet retorik ur en önskan att lära sig tala och skriva konstruktivt, eller i alla fall effektivt.
Trots det hörde vi i valrörelserapporteringen uttryck som "tom retorik" och "talet innehöll samma gamla vanliga retorik". I den äldre generationen är det fortfarande inte ovanligt att retorik förknippas med manipulation och som något skilt från demokrati.
Retorikens främste kritiker under antiken var Platon. Så skicklig i konsten att argumentera var han att alla ännu idag känner till honom, men få känner till retorikerna han argumenterade mot, Isokrates, Protagoras, Gorgias...
Platons huvudargument var att retoriken inte brydde sig om sanning, utan bara vad den närvarande publiken trodde vad sant. Kritiken är befogad. Från ett retorikteoretiskt perspektiv blir det svårt att upprätthålla distinktionen mellan vad som är sant och vad vi människor tror är sant. Det kan sägas vara innebörden i Protagoras kanske mest bekanta slagord: "Homo mensura", människan är alltings mått. Vi kan inte veta hur något förhåller sig bortom vår uppfattning om saken.
En av Platons mer bekanta formuleringar för att peka på vad han uppfattade som retorikens omoral är att "retoriken försöker få det svagare argumentet att framstå som det starkare, och det starkare som det svagare". Platon har rätt, precis det är retorikens uppgift. Det kan låta bestickande, men om vi inte gör det har vi i förväg bestämt vilket argument som är det svaga respektive det starka. Och det kan vi inte veta om vi inte utsätter argumenten för en kritisk granskning. Om saken under diskussion tillhör det som kan vara på annat sätt, vilket snart sagt alla frågor om hur vi ska välja att handla gör, så kan det visa sig att det vi trodde var det svaga argumentet visar sig vara det starka, och vice versa.
Om vi inte försöker hitta vad det eventuellt kan finnas för fördelar med ett till synes svagt argument, och vilka brister ett till synes starkt argument har, då finns det en uppenbar risk att vi stänger dörren för konstruktiva alternativ. Hur rätt vi än har kan det finnas andra, bättre förhållningssätt. Därför ska vi alltid vara beredda att lyssna till motargument.
Det intima sambandet mellan retorik och demokrati säger oss att hur vi ska välja att handla inbegriper hur vi väljer att försöka påverka andra. Och hur vi väljer att bli påverkade.
Det är skillnad på kalhygge och föryngringsyta liksom om vi talar om kunder eller patienter i vården. Hur vi väljer att uttrycka oss har betydelse för vår verklighetsuppfattning.
Retorikens mål är att hjälpa oss välja så konstruktivt som möjligt.
ANDERS SIGRELL
Professor i retorik vid Lunds universitet
Gå till toppen