Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Pinsamt nonchalant fotbollsgala

”Förbundet och TV4 trampar i så många klaver.”

Max Wiman är sportreporter och krönikör i Sydsvenskan.
Galan från golvet – jo, den var precis så pinsam som ledarna i FC Rosengård nu ger uttryck för. Och de var långt ifrån ensamma. Det var många upprörda samtal på golvet både under galan och när den väl var över.
Upprördheten handlade väldigt mycket om jämställdhet – men också på nonchalansen mot båda de svenska mästarlagen och allsvenska spelare.
TV ger en bild – verkligheten en annan.
Eftersom Sydsvenskan är med och delar ut Diamantbollen och jag sitter i juryn, har jag förmånen att sitta där vid borden på en gala som börjar redan 17.30 med middag och utdelning av vissa priser redan då.
I går var det ingen förmån.
Det är fullt möjligt att det såg bättre ut i tv.
Men förbundet och TV4 trampar i så många klaver, att jag inte trodde det fanns så många.
Sydsvenskan avslöjade redan för några dagar sedan stjärnornas besvikelse på att inga hänsyn tas till damernas Champions League-spel i planeringen för Fotbollsgalan. Och då är de ändå diplomatiskt snälla i sin offentliga kritik.
Men att Svenska Fotbollförbundet inte sätter större press på TV4 av produktionen är helt osannolikt. För det är ju så att TV styr det mesta.
Under 2014 har Sverige kvalat in till fotbolls-VM. Det nämndes väl i en bisats.
Medan herrlandslaget tågade in i något som närmast liknade en religiös procession till påtvingade stående ovationer, som bara var framkallade av att Zlatan Ibrahimovic och hans Helena Seger gick först i följet.
För Zlatan är väl alltid värd stående ovationer, ingen kritik mot honom, men är herrlandslaget det 2014, men inte damerna?
Förresten var det lite symboliskt att Zlatan gick först och förbundskapten Hamrén sist...
...å andra sidan gjorde förstås Zlatan galans mest minnesvärda framträdande i sitt känslosamma tal när han tog upp sin egen brors bortgång i samband med att han nämnde Ingesson och Segerström:
Men långt innan dess hade alltså producenterna av galan visat sin dåliga bollkänsla med att skämta bort diskussionen kring genom att anspela på när Zlatan erbjöd Sjögran en cykel med hans autograf på, när diskussionerna gick höga över att Anders Svensson fått en bil för sitt landslagsrekord – och Sjögran inget (i dag har hon fått gåvor för värdet motsvarande bilen).
Zlatans cykel var förstås ett skämt, men hur kunde förbundet gå med på att försöka skämta bort sitt eget misstag?
Och hur i all världen kunde TV4 ta beslutet när man kom i tidsnöd, att det var inslaget med Therese Sjögran som skulle strykas?
Det finns fler exempel på hur kvinnorna behandlas. I år hade faktiskt gamla Diamantbollenvinnare bjudits in, men som ett par av dem påpekade:
Herrlandslagets 20-årsjubileum för VM-bronset 1994 uppmärksammades både i ord och att samtliga spelare än en gång var inbjudna. En närvaro som förstås blev extra stark av Ingessons bortgång och att Tommy Svensson tillägnade galans specialpris till honom förstås.
Damlandslagets 30-årsjubileum för EM-guldet 1984 nämndes inte, trots att åtminstone tre tongivande spelare fanns i lokalen: Pia Sundhage, Elisabeth Leidinge och Lena Videkull.
Vill minnas att laget varit inbjudit någon gång, men är inte helt säker. Men nog borde båda jubileerna nämnts?
Men Svenska Fotbollförbundets jämställdhetsproblem stannar inte vid könen. Diskussionerna på golvet rörde många områden.
Ett fall får behandlas med största vördsamhet. För självklart var hyllningen till minne av Klas Ingesson stämningsfull, synnerligen motiverad och viktig. Men var blev Pontus Segerströms minne av, han marginaliserades fullständigt, vilket framkallade obehagliga magkänslor hos många av oss.
Vad gäller själva priserna är det nog dags att fatta ett beslut hur inhemska spelare ska behandlas kontra de som spelar utomlands.
Det fanns en stor besvikelse och förvåning över utfallet i omröstningarna i olika positioner inom Malmö FF.
Hur motiveras att Andreas Isakssons prestationer skulle ha varit större än Robin Olsens? Att Olsen hållit nollan i fyra CL-kvalmatcher och dessutom i segermatchen mot Olympiakos i CL – smäller det inte högre än Isakssons insatser i turkiska ligan? Vad har Isaksson gjort i landslaget som gör honom så stor denna säsong?
Har Andreas Granqvists insatser varit så mycket bättre än Filip Helanders?
Emil Forsbergs fenomenala säsong från start till mål – toppas den verkligen av Albin Ekdals hattrick mot Inter och et par bra landslagsinsatser, men också en lång skadeperiod?
Är priserna enbart till för sedan länge etablerade landslagsspelare?
På herrsidan höjdes många röster för att formatet måste göras om just för de här "lagdelspriserna", att de pristagare som tas fram i Cmores egen "gala" där bara allsvenskan räknas, på något sätt är de som borde hyllas på Fotbollsgalan också.
Att så många spelare på herrsidan i dag finns ute i Europa, att uppmärksamheten blir snedfördelad och svåröverskådlig.
På damsidan tycktes det som alla priser styrdes till svenska landslagsspelare. Att Caroline Seger varit bättre än Ramona Bachmann kan väl i högsta grad diskuteras som ett exempel.
På golvet diskuterades också behandlingen av allsvenskan i form av mästarhyllningar och på nytt togs diskussionen upp om Stockholmslag hade vunnit, hade de då behandlats på samma sätt?
Hyllningen till MFF bestod av en – jo, faktiskt – förnedrande intervju av Soran Ismail med Magnus Eriksson, där två korta svar planterades i hans mun:
När samme Eriksson stod som vinnare av årets mål, den makalösa lobben mot Salzburg, ett mål med Zlatankvaliteter – fick han bara resa sig och vinka lite snabbt:
Vi på plats han knappt notera det.
Men som sagt – vad vet jag, det kanske var bra tv?
Gå till toppen