Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Festen är slut – men ruset dröjer kvar

Galleri 21, Malmö, t o m 30/11.

Päivi Häkkinen Markus Copper

Galleri 21, Malmö, t o m 30/11.

Discokulan glimmar svagt i ljuset. Det tunga klotet hänger alltför lågt, hotande nära mannen som däckat på brädgolvet. Festen är över, fast ruset dröjer kvar.
Här någonstans befinner sig Päivi Häkkinens karaktärer, i ett tillstånd av delirium, vanmakt och hopp. Ett ingenmansland mellan nåd och blackout. Det är en absurd existentialism som skruvats tills det värker. På Galleri 21 placerar hon ut sina tablåer av desperation och mänsklighet.
Humorn finns där, lika svart som fjädrarna på den hondjävul som väntar längre in. Stående på alla fyra fixerar hon den fallne ängeln med blicken, och blottar tänderna i ett infernaliskt leende. Inlindad i gasbinda verkar han knappast kapabel till motstånd.
Trots det drastiska anslaget finns det något värnlöst över dessa groteska gestalter. Livet har handskats omilt med dem, och lämnat dem kvar. Bredvid makens stelnade kropp vänder den gamla kvinnan blicken vädjande mot skyn. Naglarna är målade, finkostymen på, som hade paret överraskats på vägen. Omsorgen om detaljerna hör till Häkkinens styrka. Hon knyter samman det tragiska och det dråpliga, och fäster dem i det mänskliga. Kanske är det därför hennes verk tränger lite för nära, omöjliga att avfärda. Det är lika mycket livet som döden som grinar en i ansiktet.
I rummet intill tätnar mörkret när Markus Copper tecknar en värld i malströmmens grepp. Han är liksom Häkkinen finsk skulptör, men visar här enbart grafik. Bladen är något mer än skisser av utförda eller tänkta verk. Snarare plockar de fram och förstärker sidor av hans arbete. Finstilta streck blottlägger hantverkets precision och mekanikens logik, ett nästan ömsint hanterande av det mest brutala.
I skarp relief framträder konturerna av ”Khyber Pass”, hans senaste installation nu på väg att monteras i Helsingfors konsthall. På papperet reser den sig likt ett bevingat, arkaiskt torn, sammanfogat av byggstenar som mångfaldigats till ornamental skönhet. Men betraktar man det noga faller helheten isär, i scener dovt pulserande av smärta och förtryck. Obevekligt rör han sig längs avgrundens rand, och drar ur skuggorna fram det förflutnas och nuets trauman. Även i grafisk form rymmer hans arbete den tyngd som bottnar i civilisationens bråddjup.
Gå till toppen