Det är nästan alltid en njutning att bevittna skicklighet. På Lunds Kammarmusiksällskaps spelafton i måndags kunde man se och höra systrarna Erika och Karolina Öhman briljera i framförandet av kompositioner för slagverk och cello. UmeDuo, som de kallar sig, är på vinnarturné efter förstaplatsen i Kammarmusikförbundets tävling Ung & Lovande.

Med precision, finkänslighet och kontrollerad kraft tog de sig an en rad nyskrivna stycken och några äldre. En del stycken var i sig inte så minnesvärda utan fungerade framför allt som plattformar för musikernas uppträdande. Just så anspråkslösa kan kompositioner vara – tänk på jazzstandards – men när ingen improvisation tillkommer hjälper det förvisso om kompositionens musikerplattform bildar något slags intressant terräng.

En sådan terräng var brasilianaren Ricardo Eiziriks ”re/wind/re/write (fast-forward version)”, ett stycke som sades imitera en spolande kassettbandspelare. Här växlade inåtvända, glömska avsnitt med ett svängigt plingande och rasslande. ”Fars fabrik” med Povel Ramel låg inte så långt borta.

Kvällens höjdpunkt var ändå dansken Simon Steen-Andersens lika intensiva som tonfattiga ”Next to beside besides” där cellisten och slagverkaren utförde samma rörelser, sittande sida vid sida. Samma stråk, samma slag, samma gester. Instrumenten blev lika varandra, och då framträdde också skillnaderna: cellons varma rundning, slagverket mer som ett skelett.