Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En hejdlös historia

Eiríkur Örn Norðdahls ”Ondska” är ett kraftprov – och en viktig roman, skriver Anneli Jordahl.

Ondska.

Author: Eiríkur Örn Norðdahl. Publisher: Övers Anna Gunnarsdotter Grönberg. Rámus.. PublishYear: 2014.
Efter en blöt krogkväll träffas Agnes och Ómar i en taxikö i Reykjavik. De blir ett par. Hon skriver akademiska uppsatser om högerextremismen från nazismen och framåt. Ómar är arbetslös språkvetare. Allt är som det ska ända tills Ómar upptäcker att Agnes är otrogen med ett av sina forskningsobjekt, den virile nynazisten Arnó.
Förbindelsen är märklig, med tanke på att Agnes har rötter i Litauen, där invånarna i staden Jurbarkas assisterade nazisterna i judeutrotningen. Agnes katolske farfarsfar arbetade tillsammans med hennes judiske mormorsfar i ett tryckeri. När nazisterna intagit staden mördade katoliken juden.
I fiktiva berättelser om nazismen är konstellationen offret som blir attraherad av bödeln rätt sliten. Men visst är den kittlande och effektiv. Sofi Oksanen använder den när hon skildrar Estland under andra världskriget i romanen ”När duvorna försvann”. Intressant nog bär Norðdahls Agnes både bödel- och offerarvet inom sig.
Berättarrösten i ”Ondska” vill ”finna sammanhang” och skriva om andra världskriget utan ”stridsvagnsfetischism” och dödsofferstatistik. Denna sanningssägare naglar intill brutalitet fast vad som egentligen rör sig i islänningens huvud om migranter och invandrare. Den ställer frågor om rötter och nationalkaraktärer, om nu sådana finns. Den nordiska främlingsfientlighetens alla fula trynen passerar revy, bland andra massmördaren på Utøya.
Tala om att islänningen Norðdahl hamnar rätt i tiden med sin andra roman översatt till svenska. Det är precis de här skildringarna som gestaltar hur historien upprepar sig som vi behöver idag. För att påminna om och försöka förhindra den eviga – och i det här fallet – horribla återkomsten. Fast då vill det förstås till att både politiker och den så kallade breda allmänheten läser. Det kommer troligtvis inte att ske. Norðdahl är förvisso en temperamentsfull humorist med ickerädsla för allvar. En historielärare för googlegenerationen, med sinne för fragment och listor. Men han driver berättelsen i minst tre berättarplan och skiftar mellan dåtid och nutid i nästan 567 sidor, vilket kan suga musten ur en ovan läsare. Även en van läsare som uppskattar det mångröstade utmanas av Norðdahls hejdlösa sätt att låta sin historia skumma över.
Förutom att ”Ondska” är en egensinnig historisk roman – som nominerades till Nordiska Rådets pris – är den en också en kärleksroman som ställer frågor om mans- och kvinnoroller. Den rymmer också uppväxtskildringar om otröstade barn som formas till rastlösa själar. Ómar slickar sina övergivenhetssår och reser runt i ett nutida Europa fyllt av krigsmonument och judiska gravplatser.
Mina invändningar till trots är ”Ondska” en viktig roman och ett kraftprov, fint översatt av Anna Gunnarsdotter Grönberg. Bättre en berättare som skenar i sin ambition att limma ihop spridda bitar ur rasismens historia än att ingen försöker. Det nordiska greppet på högerpopulismen är särskilt välfunnet.
Gå till toppen