Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

"Skolpolitiker är för okunniga"

Skolpolitiker kan för lite om skolan de styr, och använder inte den information de har för att ta rätt beslut om sina skolor. Det säger Skolinspektionen efter en granskning.
– Det finns en förtroendekris i svensk skola, säger generaldirektör Ann-Marie Begler.

Bild: Karl G Jönsson
Politiker som ansvarar för skolan vet alldeles för lite om hur skolorna fungerar. De sätter upp mål som inte har stöd i lagen. Och eftersom de saknar kunskap, så är de också för dåliga på att fördela resurser och stöd på rätt sätt till skolorna.
Den bredsidan kommer Skolinspektionen snart att leverera i en ny rapport där 36 olika skolhuvudmän har granskats, bland annat Malmö och Lund.
De som ytterst har ansvaret för skolan är utbildningsnämnden i kommunen, eller bolagets styrelse och ledning hos friskoleägarna.
– En sak som är väldigt allvarlig, är huvudmannens mycket svaga grepp om den verksamhet man har ansvar för. Man vet ganska ofta inte hur det ser ut i den kommun man är satt att leda, och det får återverkningar på resten av det man gör. Man kan aldrig fördela resurser på ett bra sätt, man kan aldrig stödja rektor eller initiera utvecklingsprojekt, säger Ann-Marie Begler, generaldirektör på Skolinspektionen.
Skolinspektionen ser ett klart mönster: skolorna får i uppgift att redovisa en massa olika statistik. Men huvudmännen använder inte kunskapen för att göra skolorna bättre.
Många politiker vet till exempel inte vilka betygsresultat de olika skolorna i kommunen har. Rektorerna måste ofta skriva kvalitetsrapporter, dokument som sedan inte används som beslutsunderlag.
Trygghetsundersökningar genomförs på skolorna och anmälningar om kränkande behandling redovisas. Men informationen analyseras inte, och därför gör den ingen skillnad i politikernas beslut.
Dessutom hittar många huvudmän på mål för skolan som inte har stöd i lagen.
Det kan till exempel vara att politikerna sätter ett lokalt mål om att 80 procent av deras elever ska klara målen i nian – trots att det nationella målet är 100 procent. Eller att huvudmannen inte ger resurser till vikarier och därmed hindrar lärare att gå på den fortbildning som staten erbjuder.
– Det är problematiskt för det sänder signaler om att de inte riktigt tror att det går att göra bättre, säger IngBeth Larsson, utredare på Skolinspektionen.
Ann-Marie Begler talar om en djup förtroendeklyfta mellan rektorerna och huvudmännen, och den går åt båda håll.
– Det som både rektorer och huvudmän säger är: Vi litar inte på varann, vi litar på Skolinspektionen. Då frånhäver man sig det kommunala uppdraget och säger att det får skötas genom tillsyn och granskning. Och så kan det inte gå till. Man äger ju förändringskraften i sin egen lokala skola, säger hon.
Alla de fyra större skolkoncerner som granskades (Pysslingen, Vittra, Kunskapsskolan och Internationella engelska skolan), slapp kritik. En möjlig förklaring är att skolkoncerner koncentrerar sig på bara ett uppdrag. I kommunen konkurrerar skolan med annat.
Men det borde inte hindra skolpolitikerna, tycker IngBeth Larsson.
– En stor del av en kommuns budget går till skolväsendet så politikerna borde vara mera intresserade av att styra mot de nationella målen.
Ann-Marie Begler tror att rapporten kan få konsekvenser, framför allt för hur resurser fördelas mellan skolor.
Skolinspektionen också ska granska resursfördelning noggrannare i framtiden.
Malmö är en av de kommuner som granskats. Skolkommunalrådet Anders Rubin (S) tror att den svaga kontrollen har berott på uppdelningen i stadsdelar, som nu är skrotad.
– Nu gör vi varje år en genomgång där alla från topp till botten går igenom resultaten. Vår huvudidé framöver är att styra via uppföljning, säger han.
Gå till toppen