Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Havets vackra skräp visas på Ystad konstmuseum

Fljótandi. Ystads konstmuseum, t o m 18/1.

Lennart Alves och Hrafnkell Sigurðsson

Fljótandi.
Ystads konstmuseum, t o m 18/1.

Lennart Alves, ”Fruit de Mer #15”. Bilden är beskuren.Bild: Lennart Alves
Mot ett blånande djup avtecknar sig former som skrivna av ljus. Men motiven för Lennart Alves fotosvit är krassa. Buckliga petflaskor, allehanda strandfynd som spolats iland. ”Fruits de mer” kallar han bilderna som visas på Ystads konstmuseum. Fast de frukter han plockat har knappast växt i haven utan snarare slängts ner i dem av mänsklig hand. Sviten är en hyllning till Anna Atkins (1799-1871), en brittisk pionjär inom 1800-talets fotografi. År 1843 publicerade hon sin första bok om engelska alger. Den är intressant inte bara som botanisk kartläggning utan även som en av historiens tidigaste fotoböcker.
Liksom Alves havssvit har hennes bilder en dröjande skönhet. Med mjuk skärpa framträder växtligheten i vita nyanser ur bakgrundens blå. Den metod hon använde var cyanotopi, en då helt ny teknik. Ingen kamera behövs. Istället läggs det som ska avbildas mot en i förväg preparerad yta och exponeras för ljus. På samma sätt har Alves gått tillväga, men i serien ”På drift” skalar han upp formatet. I monumentala dukar använder han teknikens suggestiva uttryck för att fånga oceanens böljande spökgarn. Fiskenät som gått förlorade eller avsiktligt kasserats och nu fortsätter snärja sina byten utan att längre vittjas på fångst.
Vad han lyckas med – i vanlig ordning – är att på en gång gestalta naturens dragningskraft och kritiskt visa hur upplevelsen ofrånkomligen formas av människan själv. På ett för honom karaktäristiskt vis fäster han samtidigt blicken på själva fotografiets villkor, men utan att förlora ett uns av bildens förtrollning.
På konstmuseet träffar han isländske Hrafnkell Sigurðsson i utställningen ”Fljótandi” – flytande. Det är ett klockrent möte. Båda har ett starkt måleriskt uttryck i dessa bilder från havets närhet, där de löser upp de nog så påtagliga motiven i ett raffinerat spel av färg och form. Sigurðsson går tätt inpå de uppdragna båtarna med kameran, och tar närbilder av skrovens feta färgskikt. Det abstrakta måleriet finns där som referens, medan fotografiet fångar ytans råa materialitet. Helt för sig själv står sviten ”Revelation”, där bubbelplastens rörelse under vatten får drag av den klassiska skulpturens tidlöshet. I likhet med Alves förvandlar han det billiga, artificiella och bortkastade till studier av oväntad skönhet.
Gå till toppen