Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

På glid i franska förorten

Franskt drama om tonårstjejer på glid i en parisisk förort.

Girlhood

Frankrike (Bande de filles), 2014. Regi: Céline Sciamma. Med: Karidja Touré, Assa Sylla, Diabate Idrissa, Rabah Nait Oufella, Tatiana Rojo. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.48.

Assa Sylla, Lindsay Karmoh, Karidja Touré och Mariétou Touré i franska "Girlhood".Bild: Folkets Bio
Nej, "Girlhood" är ingen pendang till Richard Linklaters bioaktuella "Boyhood", och filmen är inte heller engelskspråkig. Den franska originaltiteln "Bande de filles", ansågs antagligen för töntig i direktöversättning – "Tjejgänget" – men säger egentligen mer. Det här är en film om ung kvinnlig gemenskap, om systerskap, i en hård och patriarkal parisisk förortsmiljö.
I centrum står 16-åriga Marieme (Karidja Touré), som hunsas hemma och misslyckas i skolan. Vägen till självförtroende och frigörelse startar när hon blir upptagen i ett ökänt tjejgäng, som inte tar skit av någon. I en fint gestaltad, central, scen skildras gängets starka gemenskap: de flyr sin trista vardag genom att ta in på hotell, där de röker på och mimar till Rihannas "Diamonds".
Regissören och manusförfattaren Céline Sciamma har specialiserat sig på kvinnliga uppväxtdramer med fokus på genusfrågor. Debutfilmen "Naissance des Pieuvres" (2007, ej i svensk distribution) handlar om tonårstjejer i ett konstsimslag och genombrottsfilmen "Tomboy" (2011) – är en inkännande berättelse om en tio­årig flicka som hellre vill vara pojke.
Med "Girlhood" lämnar Sciamma för första gången den vita medelklassmiljön och diskuterar även etnicitet och klass. Tyvärr blir det lite för många samtidsrelevanta ämnen som ska bockas av, och Mariemes utvecklingskurva blir dåligt underbyggd och inte helt trovärdig, trots gott spel av Touré. Dessutom är Sciammas stil – på gott och ont – typiskt franskt underskruvad och känsloknapp, och "Girlhood" hade säkert mått bra av lite mer hetta och temperament. Men det förvånar knappast att filmen blivit en festivalfavorit, senast i Stockholm där den vann förstapriset Bronshästen. "Girlhood" är något så ovanligt och uppfriskande som en film som inte klarar ett omvänt Bechdel-test.
Ett stort plus: ingen socialrealistisk handhållen kamera och glåmig färgskala, som annars är standard i förortsdramer. Fotografen Crystel Fournier fångar de färgstarka inslagen i tristessen, i vackert komponerade bilder.
Gå till toppen