Hela hösten har hon intervjuat äldre Lundabor som berättar om sina Lundaminnnen. Livshistorierna bandas och arkiveras i folklivsarkivet och några av dem blir nu ett lapptäcke av mänskliga berättelser som Sara Arámbula framför vid två föreställningar i hattaffären Carnelle i Wickmanska gården i december.

Det var för ett år sedan hon fick idén att i Thomanders andra göra något för och med äldre Lundabor.

– Mycket berättande är inriktat på unga. Men det finns mycket vuxenberättande också. Så varför inte göra något där åldersgränsen är 65 år? 40-åringarna är välkomna i sällskap av någon äldre som kan ta ansvar för dem, skojar hon.

Staden kan inte berätta sin historia men människorna kan, resonerar Sara Arámbula. De hon intervjuar hittar hon bland annat genom Facebooksidan "Du vet att du är ifrån Lund..".

Eva Flink är en av de Lundabor som kontaktades av Arámbula. Hon är Lundabo i tredje generationen, mamma var hattmannekäng för Ekbergs hattaffär vid Stortorget, mormor sömmerska och hattmodist i Lund.

– Första maj undrar alltid alla vad min mamma skulle bära för hatt. Alla visste ju att min mormor hade sytt en ny kreation, minns hon.

Eva Flink, har varit politiskt aktiv, "Första sopa" i renhållningsstyrelsen (S) och drivit jazzkvällar på Glorias. Hon är sprängfylld av berättelser om uppväxten vid Vipeholmsområdet, om mentalsjukhuset och rastburarna mellan längorna där de sjuka skulle "luftas".

– Jag glömmer aldrig Adolf som alltid ropade: "Pengarna eller livet!". I handen höll han en plastpistol. Han skrämde många, säger hon.

Berättelser som denna, menar Sara Arámbula, ger perspektiv och hjälper oss att förstå samhället vi lever i. Och många är en påminnelse om det ojämlika Lund, för inte särskilt länge sedan. En av de hon har intervjuat berättar om arbetsgivare i staden som på 40-talet förbjöd kvinnor att åkta hiss eftersom de endast var till för män.

Och Eva Flink minns när hon som kontorselev på Tetra Pak 1967 förbjöds att bära långbyxor. Där ute var det snöstorm och fabriken var iskall men Eva Flink och hennes kollegor fick gå ut med post i fabriken – i nylonstrumpor.

– Jag är tacksam att vi lever i Sverige, med åsiktsfrihet, säger Eva Flink som tillsammans med de andra kontorseleverna efter händelsen krävde, och fick igenom, att få bära långbyxor.

– Jag är glad att vi lever på 2000-talet, säger Sara Arámbula.

Tillsammans med Viggo Bro, Danmarks Grand old lady i storytelling har hon diskuterat i vilken ton hon ska framför Lundabornas berättelser.

– Minimalistiskt eller storvulet? Det blir nog avskalat och lågmält. Det är ju andras berättelser jag ska förmedla, inte mina.

Efter en berättarkurs på Svalövs folkhögskola sadlade Sara Arámbula om från arbetet som apotekare till att bli professionell berättare.

Sedan nio år tillbaka gör hon berättarföreställningar och ger även kurser i muntlig berättarteknik.