Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

En allians mot kulturen

Alliansen tar strupgrepp på demokratin och kväver sakta mångfalden och de röster som inte har några kommersiella intressen, skriver Per Bergström apropå det kraftigt minskade stödet till kulturtidskrifterna.

Med Alliansen kulturbudget som nu är beslutad i kulturutskottet så minskar kulturtidskriftsstödet med 15 miljoner från sina redan tidigare besvärligt låga 19 miljoner. En minskning på nära 79 procent.
Beslutet innebär i praktiken att man skär av den syresättande blodtillförseln till den kulturella kroppen. I en tid när dessvärre också antalet kultursidor inom dagspressen minskar så är det till kulturtidskrifterna en i mångt och mycket får vända sig för de längre essäerna och kritiken, där idé- och kulturdebatten kan föras liksom ideologiska fördjupningar – från Neo till Socialistisk tidskrift.
Där ny litteratur och konst kan introduceras och diskuteras för att sedan rinna över till större kretsar där fler kommer ta del av det idégods som en gång föddes på de omkring hundra kulturtidskrifter som förra året delade på stödpengarna.
Det finns långlivade tidskrifter som Ord & Bild och Lyrikvännen, men också de som fulla av entusiasm blommar upp för att påverka debatten, samhället, konsten och sedan kanske somnar in.
Hur tror ni att den svenska samtidslitteraturen hade sett ut utan Kris? Sveriges fantastiska poesiscen och poesidiskussion utan OEI? Den svenska seriescenen utan Galago? På vilken nivå hade det allmänna genusmedvetandet varit utan Bang, Kvinnovetenskaplig tidskrift, Bleck och Ful? Hur levande hade minoritetsspråken varit utan É Romani Glinda, MET avisis med flera. Var hade IB-affären avslöjats …
Tidskrifter som drivs av entusiasm, vilja, intresse och mål. Där stödpengarna som hittills tilldelats dem till största del täckt tryck- och distributionskostnader. Det redaktionella arbetet och är allt som oftast i det närmaste ideellt.
Tänk bort alla de artiklar eller inslag som hämtat sin nyhet eller refererar till en artikel först publicerad i Sveriges rika tidskriftflora. Urvattningen av det allmänna debatt- och kulturklimatet skulle bli påtagligt.
I en tid då politiker och debattörer tar varje chans att åberopa demokrati och yttrandefrihet så tar man ett strupgrepp på just demokratin och kväver sakta mångfalden och de röster som inte har några bakomliggande kommersiella intressen.
”Vår prioritering ligger inteintellektuella vuxnas läsande”, säger Per Bill, Moderaternas ordförande för kulturutskottet.
Jag antar att Per Bill aldrig har läst Opsis Kalopsis och, medan han höjde saxen för att klippa sönder tidskriftssidorna och av kulturlivets aorta, heller aldrig funderade på vilka det är som får barn och unga att läsa.
Gå till toppen