Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

”Det här är helt fel, vi måste härifrån!”

– Jag hör ett obeskrivligt öronbedövande dån, ett enormt muller från avgrunden, som om jorden skälver. Jag vänder på huvudet – tittar upp, och ser en enorm vägg av vatten komma emot oss. Jag hinner bara tänka – det här klarar inte mamma.

Nilla Nielsen med sin mamma Carla Qvist.
Läs mer: "När det kommer till barn är det är så sorgligt. De var ju där för semester och glädje"
Läs mer: "När det kommer till barn är det är så sorgligt. De var ju där för semester och glädje"
Helsingborgsartisten Nilla Nielsen har gjort många resor till Asien, men Phi Phi Islands har blivit som ett andra hem för henne. Hon har också många vänner boende där.
Julen 2004 tog hon och mamma Carla Qvist in på ett enklare hotell vid Long Beach.
– Vi ville komma bort från det värsta partajandet.
När jordbävningen inträffade var de under vattnet och simmade med hajarna på revet.
– Under ytan var allt som vanligt, vi märkte ingenting, berättar Nilla Nielsen.
Efter snorklingen lämnade de sin utrustning och sedan åt de frukost på hotellverandan. Det var då det började hända saker.
– Plötsligt försvann allt vatten, det var som om någon dragit ur en propp. Jag minns en snorklande turist som plötsligt låg på botten med massor av fiskar som hoppade kring henne.
Djurvännen Nilla Nielsen försökte bära ut fiskarna till det bortflyende havet.
Hur många minuter det tog innan vågen kom minns hon inte.
– När vattnet började komma tillbaka var det gråsvart och smutsigt, som avloppsvatten.
Bland de övriga på stranden rådde förvåning, men ingen direkt oro. Men det smutsiga vattnet fortsatte snabbt att stiga.
– Det var fullt av virvlar, som om det var argt och upprört. När det steg över tidvattennivån kände jag: det här är helt fel, vi måste härifrån!
Ögonvittnen på Long Beach uppskattade vattenväggen till närmare sju meter.
– Jag tänkte bara på mamma, men jag hade ingen chans att hjälpa henne.
Vattenmassorna skickade Nilla Nielsen 30 meter baklänges upp på en byggarbetsplats och in under en bambuveranda.
– Jag svalde inget vatten, men jag kunde inget göra, bara vänta och hålla andan. Mitt vänstra ben fastnade och för ett ögonblick trodde jag att det skulle slitas av – det var fruktansvärt.
Till slut blir hon liggande, med en träbit inkörd under knät i vänster ben.
– Vilken änglavakt, jag "missade" massor av stora maskiner på bygget.
Hon tog sig upp, men såg inte sin mamma.
– Jag känner ingen smärta i benet, men visste inte om jag hade något kvar under knät, jag vågade inte se efter.
Hon släpade sig fram på stranden. Mamma Carla hade slungats mot ett träd och vidare in bland sönderslagna bungalows.
Thailändare och andra turister hjälpte dem att ta sig längre bort från vattnet. Nilla Nielsen var så illa skadad att hon fick bäras uppför berget.
– Vi fick så mycket hjälp, av helt fantastiska människor.
Efter en besvärlig färd med bland annat flera olika båtar och lastbil kom Nilla Nielsen till sjukhus på Phuket. Där opererades hennes vänsterben.
– Man fick inte ut all grus ur såret så jag fick med mig en journal och man förklarade att såret måste göras rent ordentligt i Sverige.
Väl på flygplatsen fick de beskedet att vänta på lediga platser, eftersom de missat sin flight.
– Det var absurt. Det landade plan, folk gick av och på igen. De var jättearga för att de tvingades att flyga tillbaka, samtidigt som vi som var skadade bara ville därifrån.
Efter åtta timmars väntan kom Nilla Nielsen och Carla Qvist med ett plan till Oslo.
Till slut kom de till Köpenhamn, dagen före nyårsafton, och åkte direkt med ambulans till MAS i Malmö.
Nilla Nielsen drabbades av återkommande infektioner i de inre organen, vilket i sin tur skadat höger njure. Under en lång tid led hon dessutom av posttraumatisk stress. Men det var inte själva upplevelsen av flodvågskatastrofen som plågade henne.
– Det var dödsångesten och kampen mot infektioner under ett drygt år efteråt som plågade mig. Det tog fyra dygn innan vi kom hem. Akutvården i Thailand var det inget fel på, men det fanns inga resurser och hygien var inte bra så. Jag var livrädd för att få kallbrand.
Tillsammans med mamma har Nilla Nielsen återvänt till Phi Phi många gånger de senaste åren.
– Men då bor vi alltid högt upp, på Phi Phi hill, säger hon med ett leende och fortsätter:
– Det är ganska billigt för det finns ingen hiss.
Då hon är vid havet får Nilla Nielsen ofta flashbacks och hon har alltid en "beredskapsplan".
– Hur ska jag snabbt komma härifrån till den högsta punkten.
En tid efter tsunamin komponerade Nilla Nielsen "Himmelen måste ha saknat sin ängel". Låten har spelats på minnesceremonier och begravningar, men kom på skiva först 2012.
– Jag tycker det är tungt och jobbigt att prata om tsunamin. Det är ett stort sår för mig. Det är ofattbart, det känns inte som om det gått tio år.
Gå till toppen