Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ekonomismen stort hot mot humanioran

Obetydliga besparingar leder till oöverblickbara förluster, skriver Marie Cronqvist och Lynn Åkesson.

”Humaniora synger morgensang” står det på en affisch på Köpenhamns universitets humanistiska campus på Amager. Sjung dig fram till julstämning, lyder det muntra budskap som manar studenter och lärare att samlas för körandning en gång i veckan såhär i december.
Just i år är det dock särskilt svårt för danska humanister att sjunga sig till rätt ”julehumør”. Vägen dit torde vara lång och mödosam. Under sommaren 2014 arbetade sittande regering med utbildningsminister Sofie Carsten Nielsen (Radikale ventre) i spetsen fram ett nedskärningspaket vad gäller antalet utbildningsplatser, en åtgärd som kommer att drabba humaniora och delar av samhällsvetenskapen mycket hårt. Kraftiga besparingar väntar: 3 500 bachelorplatser och 4 000 kandidatplatser ska på några år försvinna i de ämnen som anses sakna jobbrelevans och leda studenter ut i arbetslöshet. Hela utbildningsprogram kommer att behöva skrotas, många av dem i språk- och medievetenskapliga ämnen. Studieplatserna i humaniora ska bantas med 30 procent under de kommande fem åren.
Nedskärningarna kallas nu inte för just nedskärningar – eller ens besparingar. De kläs inte heller i en sedvanlig språkdräkt där produktivitet eller effektivisering är honnörsord. Med en uppenbar eufemism kallas hela åtgärdspaketet i stället för ”dimensionering”. Spinndoktorer à la tv-serien ”Borgens” Kasper Juul har sannolikt varit i farten. Dimensionering är ett ord som kan tyckas neutralt och balanserat, men här döljer sig förstås värderingar av vilka kunskaper som är viktiga för samhället. Dimensionering handlar om att studenter som väljer utbildning efter intresse och engagemang med fast hand ska guidas över till utbildningar som leder till jobb.
Men vad är arbetsmarknaden egentligen? Och vem bestämmer vad den behöver – eller kommer att behöva om fem eller tio år? Bedömningen att det privata näringslivet i Danmark inte skulle behöva specialister i tyska eller kinesiska eller experter på sociala medier är förstås obegriplig. I veckan blev Sofie Carsten Nielsen dock av tidningen Børsen nominerad till ”Årets Ekonom” för sitt dimensioneringspaket och för att hon lyssnat och tagit till sig Produktivitetskommissionens tankar om framtiden för danskt utbildningsväsende. Så kan det gå när finansdepartement äter upp utbildningsdepartement.
Det har varit intressant att följa den danska dimensioneringsdebatten, som under hösten har utvecklats till en regelrätt kulturstrid. Inte minst universiteten själva har varit aktiva i skademinimeringen, men allt fler kritiska debattörer tar nu också upp kampen mot den förhärskande ekonomismen som sådan. Det är något grundläggande fel i ett samhälle som inte värdesätter humanistiska kunskaper och kompetenser. Dessutom visar statistik (bland annat den så kallade Kandidatundersøgelsen som genomfördes vid Köpenhamns universitet 2013), att det faktiskt går bra för humanister när de lämnat högskola eller universitet.
Allt beror förstås på hur man räknar. Ett problem med humanisternas legitimitet i näringslivet är till exempel just att de så ofta har ”osynliga” arbetsuppgifter som kompetensutveckling och kommunikation. Naturligtvis är detta för moderna företag helt centrala verksamheter, men de låter sig inte enkelt mätas med den tillfälligt hegemoniska måttstock som går under benämningen ekonomisk tillväxt. Kritikerna har också lyft fram att regeringen faktiskt räknar fel, eller åtminstone använder felaktig och gammal statistik. Omfattande åtgärder vidtogs redan i fjol av universiteten själva, medan regeringen har valt att använda äldre siffror som bättre stödjer myten om tärande utbildningsområden. Ändå låg arbetslösheten för humanister i Danmark 2013 strax under riksgenomsnittet på 6,4 procent. Faktum är att den har sakta men säkert sjunkit sedan 1980-talets nivåer på 25 procent till dagens 6,2 procent. Och den har halverats under det senaste decenniet. En rad humanioraämnen har en nivå som ligger under 4 procent – exempelvis språkämnen som danska, engelska och franska.
Körandning är en företeelse som är viktig att lära sig i ensemblesång. Om alla andas samtidigt kan långa fraser inte hållas fullt ut, därför får man turas om. Humanister är vana körandare. För att klara livhanken måste syreinhämtningen smygas in när grannen står pall. Även på denna sida Öresund har vi kunnat iaktta vissa oroväckande tendenser, inte minst i samband med den budgetproposition som presenterades i höst och som innehöll flera dråpslag mot humaniora.
En hotande nedläggning av de tre medelhavsinstituten rönte mest uppmärksamhet, men här fanns också indragning av statligt stöd till svenskundervisning utomlands och till Terminologicentrum samt frånvaro av utökat stöd till Kungliga biblioteket trots den omfattande e-pliktslag som träder i kraft vid årsskiftet. När det gäller medelhavsinstituten och svenskundervisningen backade regeringen efter massiv kritik. Det är bra och tyder på en vilja hos våra svenska politiker att lyssna till något annat än produktivitetskommissioner och kvalitetskommissioner befolkade av enbart ekonomer.
Trenden är dock tydlig. Det rör sig om jämförelsevis obetydliga besparingar i budgeten som leder till stora och oöverblickbara förluster – inte bara för svensk humaniora utan för hela samhället. Förståelsen för humanioras bidrag till samhällsutvecklingen är, i såväl Sverige som Danmark, sorgligt liten. I Sverige har detta tydligt visats i de pågående turerna kring kulturtidskrifterna.
Humtank, en nationell tankesmedja för svensk humaniora som lanserades i april 2014, har just nu på sin prioriteringslista att starta ett nordiskt nätverk för humaniora som förhoppningsvis lättare kan hålla de långa fraserna i gång. Våra danska grannar sjunger tappert vidare i morgonstunden men vädrar dessvärre föga morgonluft för tillfället.
Gå till toppen