Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Högkyrkligt när Sissel julsjöng

Sissel Kyrkjebø vinner stort på att upplevas live – med konsertsituationens akustik och närhet försvinner det där aningen antiseptiska draget som gärna uppstår då en perfekt röst ansats av studiobearbetning.
Sissel KyrkjebøBild: Julia Lindemalm
På den här julturnén har hon även gjort det smarta draget att skala ner: från Malmö Arena till konserthuset, med ett litet band och en amerikansk, gospelskolad körtrio. Inledningen, med ivrigt handklappande versioner av George Harrisons ”My Sweet Lord” och Jackie Wilsons ”Higher”, är nog också ett sätt att introducera temat och försöka kickstarta publiken, men den riktiga stämningen infinner sig inte riktigt förrän en stund in – första ovationen kommer istället under den följsamma tolkningen av Kalle Moraeus "Koppången" där hon på ett par ställen ersatt originalets yviga existensialism med rim och ljuständning och julefrid.
Låtmixen blandar överlag en sekulärt och sakralt, från ”God Rest Ye Merry Gentlemen” över "Oh happy day" och "Jul, jul, strålande jul", men som show betraktat är det närmast minimalistiskt: huvudpersonen har en guldgnistrande topp, i taket hänger glaskulor. Ett barmhärtigt kort stycke exotisk julbuskis tar vid när man dansar runt granen och sjunger ”Små grodorna”, men i övrigt präglas kvällen av ett sobert mys som kulminerar då Sissel sjunger "It Had To By You” i duett med sin mammas inspelade röst, inramat av rart mellansnack om drömmar, granhuggning och stillhet.
Körtrion får alltmer utrymme under kvällen, med höjdpunkterna i roligt rytmsatt, nästan-a-cappella-version av "Ringen i klockor" och i en ljuvlig tolkning av Andrae Crouchs ”My Tribute” där symbiosen mellan kör och sångerska blir total. Konserthusets akustik är föredömlig, men det är omöjligt att inte fundera över hur mäktig den hade kunnat låta i en kyrka.
Gå till toppen