Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

När julinblåsningen ansågs löjlig

Julinblåsningen som den begav sig på Stortorget 1913.Bild: KÜLLER
Julinblåsningen är urgammal tradition. På julafton klockan 12 är det dags igen, på Stortorget. Julefriden har anor från medeltiden, men julinblåsning på julafton och utblåsning på Knutsdagen.
I den mycket intressanta samlingen ”Malmö – en skildring i ord och bild av stadens utveckling och nuvarande tillstånd” från 1914 hittar vi lite kompletterande fakta nedtecknat av K A Härje om hur seden i mitten av 1800-talet ansågs löjlig och upphörde.
Härje citerar historieskrivare J O Friberg från början av 1840-talet:
Ett gammalt men löjligt bruk var den så kallade Julfestens in- och utblåsande. Magistratens sista sessionsdag före Julhelgen uthängdes, klockan omkring 12, å jern­räcket på Rådhustrappan ett rödt kläde. På torget samlades en gapande folkmassa, och när Rättens vaktmästare anmält  att klockan slagit tolf i S:t Petri kyrka, uttågade Rådet med Borgmästarne i spetsen, under musik af basuner och trumpeter samt pukor och stälde sig på trappan. Sedan musiken tystnat, uppläste Magistratssekreteraren med hög röst för den församlade allmänheten en lång publikation angående Julfesten. Efter uppläsandet af detta   vackra förmaningstal uppstämde ånyo musiken några stycken, hvarefter Magistratens ledamöter hemvandrade och vaktmästaren uppspikat å Rådhusdörren manuskriptet, som var in folio.
Och vidare: ”Uppläsandet af plakatet upphörde sedermera och det utspikades sista gången år 1834, men musicerades dock årligen ända till i Januari månad 1840. Den dag Magistra­tens ferier slutats och dompredikan hållits i storkyrkan, utblåstes Julen.”
När traditionen åter infördes vet inte K A Härje, men enligt uppgift från äldre Malmöbor ska det varit någon gång i slutet av 1870-talet. Sedan dess har julen åtminstone blivit inblåst, varje år i Malmö.
Gå till toppen