Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Här är de – Skånes viktigaste bubblare

Hönsafötter och gulerötter, De sista ljuva åren och En blommig falukorv - en julklapp till dig från kulturredaktionen.

Vi på Sydsvenskans kulturredaktion skulle vilja överräcka en julklapp. Den är högljudd och lågmäld, framåtriktad och traditionell, internationell och provinsiell ... allt på en gång.
För att skapa denna julklapp har vi tagit hjälp av 100 personer från det skånska kulturlivet. Var och en av dem har fått välja sina tio kandidater till den samlade topplista vi valt att kalla "Skånes viktigaste låtar".
Är det vetenskap? Knappast. Vem vet vad som är "skånskt", vem vet vad som är "viktigt". Och vad är egentligen en "låt"?
Men vi – och jurymedlemmarna – tog oss förbi allt det där. Trots att det bitvis var tufft:
– Jag förbannar dig och hela redaktionen på Kulturdelen för den ångest och de framtida skador ni åsamkat mig genom att tvinga mig att delta i detta fullständigt hopplösa Sisyfos-projekt! utbrast en musikprofil.
Vi inleder idag med alla de pärlor som hamnade strax utanför vår topp 30-lista. Från den 27 december och framåt presenterar vi så resten av vår skånska musikkanon.
Det blir en rafflande nedräkning fram till nyårsafton, då alla tiders viktigaste skånska låt presenteras.
Så häng med på en veckas resa genom den skånska musikhistorien.
God jul!
 
Bild: Bild: Uno Andersson
Bandstarter.
Text & musik: David Birde/Janne Kask.
Inspelad 1995 av Brainpool.
I think I'm gonna start a band, sjunger Janne Kask i första raden, och det var det man gjorde 1995: startade band.
Brainpool bildades under britpopsvågen, och det hördes. Med influenser från engelskt 60-tal och new wave, och med paralleller till britter som Supergrass, spelade Janne Kask-upplagan av Brainpool hetsig och hormonstinn pop som gjorde dem till tjejidoler. "Bandstarter" var sjätte singeln.
I kören hörs gäster som långt tidigare startat egna band: Sator, The Girls och Trance Dance.
Bild: Bild: EMMA LARSSON
Now She Sleeps in a Box in the Good Soil of Denmark.
Text och musik: David Fridlund.
Inspelad 2001 av David & The Citizens.
David Fridlund gjorde enormt intryck när han stod på småscener i Malmö och med sitt luggslitna gör-det-själv-band spelade intensivt sammanbitna och känslomaxade låtar om sådant som berörde honom allra mest – som, i denna låt, hans mammas död.
Nybildade Adrian Recordings skrev kontrakt med bandet, och i Tambourine Studios såg producenten Jens Lindgård till att få ner alltsammans på tejp; lätt tillsnyggat, men med nerven och hjärtklappningen från demon och liveframträdanden intakt.
Shooting Time.
Text och musik: Eggstone.
Inspelad 1991 av Eggstone.
Hip hip hurray, what a beautful day/Rain just arrived to Pocket Bay, inleder Per Sunding, och alla som vet en del om svensk geografi och Eggtones humor begriper att det där handlar om Lommabukten.
Innan inspelningen tog sig hela vägen till "San Diego", bandets debutalbum, hade trion gett ut den på en fyraspårig ep, som heter som låten. Ep:n är inte bara en provkarta över det tidiga Eggstones kunnande och vida ambitioner, utan också en försmak på den sofistikerade popbossa som The Cardigans strax skulle spela in i bandets studio Tambourine på Sofielund.
Bild: Bild: Björn Larsson
We Are the People.
Text och musik: First Floor Power.
Inspelad: I en studio i Malmö 1998 (första versionen).
"Det började som en blajtext om djurparksarbetare: 'We are the people, we came all the way from the zoo'. Som tur var fixade Jenny Wilson så att det blev lite mer mening. Nu handlar den om fyra människor som ville skapa musik i Malmö 1998 och som ville göra det på heltid utan kompromisser. Det var viktigt att det inte skulle låta som allt annat som fanns då. Samtidigt som texten berättar om att man gärna vill hitta en tillhörighet och gemenskap. Vi hade väldigt höga pretentioner.
Låten bygger på en förinställd rytm på en plastig keyboard som jag fick av en kompis mamma när jag låg på sjukhus. Hon hade fått den på postorder. Den lät inte kul men hade ett ljud, samba blandat med reggae, som vi byggde hela 'We Are the People' på.
När vi spelade in låten på riktigt 2000 och några i Bob Hund producerade tyckte de att vi borde ha lite köttiga gitarrer. Vi lurades i några sekunder, men vi var aldrig riktigt nöjda med inspelningen. Vi tyckte om den tomma skelettiga versionen med bara trummaskin orgel och sång. Rockgitarrerna kändes inte riktigt som vi."
Karl- Jonas Winqvist, sång och klaviatur.
Bild: Bild: Lars Brundin
Rosen i parken.
Text och musik: Gaby Ryd och Jens Almkvist.
Inspelad: Studio Möllan, Malmö 2011.
Mitt i Folkets park i Malmö finns en fontän i form av en fyra och en halv meter hög rosa ros. Det är den som gett namn åt Malmöbandet Gaby & The Guns låt "Rosen i parken". Bandets sångerska Gaby Ryd bodde nära parken när fontänen byggdes.
– Rosen växte upp i hjärtat av Möllan och den väckte ganska mycket känslor. Många tyckte att den var fruktansvärt ful och andra älskade den. Jag minns att jag gillade den väldigt mycket och att det var enkelt att stämma träff vid den. Det är det låten handlar om – att vi möts vid rosen och sedan sticker vi från stan. Jag skulle beskriva "Rosen i parken" som en svängig dänga om att vilja smaka på det riktiga livet. Om att utmana sig själv och få solen i ögonen.
Tempot i låten är snabbare jämfört med hur Gaby & The Guns låter idag.
– När vi gör den live nuförtiden brukar vi ta ner den lite just för att det är sån jävla fart i den. Det är en ganska fin text som man kan lägga mer fokus på om tempot är lugnare, säger Gaby Ryd.
Bild: Bild: Mårten Svemark
När solen dör.
Text och musik: Hans Appelqvist.
Inspelad: I egen studio i Malmö 2011.
"Låten var med i Riksteaterns föreställning 'Djur som dör', som jag skrev musik till. Den handlar om Lucy, en apa som blev utsatt för ett psykoligiskt experiment. En psykolog skulle se hur mänsklig en chimpans kunde bli och uppfostrade henne som ett barn. Men när Lucy blev vuxen kunde familjen inte ha Lucy kvar. Hon skickades tillbaka till Gambia, där hon blev väldigt orolig och ledsen. Jag framförde låten i ett känslomässigt parti i föreställningen där man förstod hur övergiven Lucy kände sig. Texten är ganska abstrakt, men handlar om existentiell ensamhet. Att det finns en gräns för hur nära man kan komma en annan varelse.
Musikaliskt är 'När solen dör' en av de enklaste låtar jag gjort. Den bygger på några få gitarrackord och har en enkel melodi som upprepas flera gånger. Jag tycker fortfarande om den när jag läser texten, men jag tycker att det är lite obehagligt att lyssna på min egen röst."
Hans Appelqvist
Bild: Krister Hansson
The Things That We Say.
Text och musik: Magnus Börjeson, Daniel Sandström och Åsa Forsblad.
Inspelad 1992 av Beagle.
Långt innan Magnus Börjeson skapade filmmusiken till slagverksterrorgruppen Six Drummers eller hoppade på Roxettes never ending tour som basist hade han ett popband tillsammans med bland andra Daniel Sandström, sedermera chefredaktör på Sydsvenskan, och skribenten Anders Mildner. "The Things That We Say" var ett stycke klassiskt skuren bandpop och gavs ut som gruppens andra singel. Den spelades in i producenten Martin Hennels bunkerstudio i Kronprinsen.
Bandnamnet? Det kom av den Sydsvenskans legendariske Lundaredaktör Jan Mårtenssons snart lika legendariska jycke.
Musiken? Den kom av Börjesons kärlek till alla band med begynnelsebokstaven B, främst Beach Boys, Beatles och Bangles. Och kanske Brefab Sprout.
Bild: Bild: Patrick Persson
Farväl till Katalonien.
Text och musik: Dan Hylander.
Inspelad 1981 av Dan Hylander & Raj Montana Band.
"Bättre än Eagles", skrev en av valdeltagarna – Bo Åkerström från Torsson – om den här låten.
Kanske det. Kanske till och med bättre än Jackson Browne, men det är svårt att avgöra eftersom det är så förtvivlat svårt att skilja dem åt. Men vi kniper det på språket: killen som sjunger på vårdad skånska, en sorts mikaelwiehska med slipade kanter, är Hylander.
Låten spelades in strax efter att han lämnat Malmö och bildat en ny upplaga av Raj Montana Band, där stora delar av Stockholms motsvarighet till Los Angeles studiomaffia "The Section" ingick: Hasse Olsson, Clarence Öfverman, Pelle Alsing, basisten Sam Bengtsson (som mycket väl kan ha mutat mixerkillen) och Mats Ronander. För att ge den rätta vokala lystern har Mikael Rickfors, Py Bäckman och Basse Wickman kallats in för att köra.
Texten kan vara en romantisk minnesanteckning från en tågluff eller en litterär framställning av spanska inbördeskriget, utformad som en fiktiv ögonvittnesskildring. I vilket fall – mycket av karaktären kommer av Hylanders hårdnackade vägran att rimma sina sångtexter, vilket ger poesin ett flyt som ett påtvingat rim nästan alltid sätter stopp för.
Bild: Bild: Amathea
Hönsafötter och gulerötter.
Text och musik: trad.
Inspelad 1983 av Filarfolket.
Hönsafötter och gulerötter, mager som en trana sjunger Ale Möller i denna första inspelning av en folkvisa som Filarfolket arrangerade och spelade in i Studio Kalabalik hemma i Malmö våren 1983. Filarfolket bestod vid den här tiden av Kattis Olsson, Dan "Gisen" Malmquist, Sten Källman, Lars Bomgren och Möller. Visan är bland mycket annat en låt om förbrödring över Öresund, utgiven under en tid då nattens sista flygbåt fortfarande lade ut kl 01.
Bild: Bild: Albin Brönmark
Oprah.
Text och musik: Jaqe och Marcus Price.
Inspelad: I Stockholm, 2013 av Jaqe.
Egentligen skulle "Oprah" sparas till Malmöhiphopparen Jaqes albumdebut som skulle ha skett nu i höst. Men låten blev så bra att han och producenten Marcus Price, från Fattaru, inte kunde vänta.
– Det är en fet låt. Den är ganska stökig och typisk för hur jag och Mackan låter tillsammans, säger Jaqe.
Eftersom han inte har så många egna låtar spelar han "Oprah" nästan vid varje framträdande.
– Jag skulle inte lyssna på den själv hemma, men jag är väldigt nöjd med låten. Det är inte många som vet att det finns en remix på den också så den spelar vi ibland.
Bild: Bild: Anna Bank
En hand i himlen.
Text och musik: Jonathan Johansson.
Inspelad: 2008, i Uppsala.
När Jonathan Johansson slog igenom med albumet "En hand i himlen" 2009, förklarades titelspåret, med sin melankoliska sång och drömska syntar, av kritiker som en fulländad poplåt. Låten skrevs i Malmö 2007 där Johansson är uppvuxen. Själv beskriver han "En hand i himlen" som "ett försök att gestalta en total nihilism som ställs mot någon slags tro. Att ändå hoppas att det finns någon mening överhuvudtaget. Och så handlar den om att vara full, dansa och åka taxi utan pengar".
Bild: Bild: Magnus Gustafsson
Knugen skuk.
Text och musik: Mats Pettersson.
Inspelad 1979 av Kriminella Gitarrer.
Punkbandet Sex Pistols hade chockerat England, samväldet och omgivningen med sin låt "God Save the Queen", där drottningen utpekades som fascist. Kriminella Gitarrer skulle inte vara sämre. De chockerade till att börja med Klippan men sedan också riksradiolyssnare med sin antirojalistiska variant, där Mats Pettersson och sångaren Stry Terrarie – som hjälpte till att färdigställa låten – anspelade på Hans Majestäts dyslexi.
"Skulle gå och handla, råka se en tidning, senaste nytt från slottet: Silvia är med barn. Då kom jag att tänka på knugen skuk", heter det i inledningen.
Låten skrevs i Studio Bombadill i Klippan redan 1977, året innan Kriminella Gitarrer gav ut vad som kallats Sveriges första punksingel ("Vårdad klädsel").
Knugssången anmäldes till Radionämnden när den hösten 1980 spelats i P3:s "Ny våg".
Bild: Bild: Göran Olsson
De sista ljuva åren.
Text och musik: Jan Christer Eriksson.
Inspelad med Lasse Stefanz och Christina Lindberg i Norrköping 1988.
"De sista ljuva åren" skulle aldrig bli en hit. Åtminstone trodde inte låtskrivaren Jan Christer Eriksson det efter att Lasse Stefanz spelat in den. Men dansbandsmedlemmarna från Kristianstad var nöjda och fick naturligtvis rätt.
– Den har betytt enormt mycket för oss. Jag står ännu 2014 och sjunger den varje kväll. Jag blir inte trött på den heller, säger Olle Jönsson, sångare i Lasse Stefanz.
Och publiken älskar fortfarande "De sista ljuva åren".
– Vi skulle aldrig kunna säga att den spelar vi inte. Då skulle folk komma fram och hytta med näven åt oss, säger Olle Jönsson.
Det som berör är texten, tror han.
– Jag hoppas bara att jag inte står och sjunger sagor utan att de som bestämmer över äldrevården rycker upp sig så att de sista ljuva åren verkligen blir de bästa.
Bild: Bild: Staffan Johansson
Sparvöga.
Text och musik: Marie Fredriksson.
Inspelning: 1988 i EMI-studion i Skärmarbrink i Stockholm.
Marie Fredrikssons vemodiga ballad "Sparvöga" var 1989 ledmotiv till tv-serien med samma namn. Den var den första låt som sångerskan skrev helt själv. Låten, som snabbt blev populär, gavs från början bara ut som singel. Omslagsbilden är ett foto på Marie Fredriksson och hennes syster under uppväxten i Östra Ljungby i Skåne. "Sparvöga" var senare med på Marie Fredrikssons samlingsalbum "Äntligen" från 2000.
Urban BrådheBild: Bild: Urban Brådhe
Buffalo Stance.
Text och musik: Neneh Cherry, Cameron McVey, Jamie Morgan, Phillip Ramacon.
Inspelad 1988 av Neneh Cherry.
Neneh Cherry är en av de största popartister som vuxit upp och fått sin näring av linsgrytor som puttrat på skånska spisar. "Buffalo Stance" var en av de stora europeiska hitlåtarna 1989, fast vid det laget hade Neneh Cherry, född Karlsson, för länge sedan lämnat föräldrahemmet och kollektivet i Tågarp norr om Hässleholm. Hon kom till London redan 1978, som 14-åring.
En tidig version av låten gavs ut redan 1986, producerad av hitmakartrion Stock-Aitken-Waterman, som baksida på en singel med Morgan-McVie. Det lät som en duo, men Cherry var med och sjöng redan då. Låten hette då ännu "Looking Good Diving With the Wild Bunch". Detta vilda, snygga gäng var konstnärskollektivet Buffalo, som både Cherry och hennes blivande make Cameron McVey var en del av.
Innan låten lanserades på allvar 1988 hyfsades och hottades den upp av både Cherry, som skrev texten, och producenten Tim Simenon från Bomb the Bass. Låten är en blandning av sång och rap, r&b och hiphop, med samplingar från Rock Steady Crews "Are You Ready?" och Malcolm McLarens "Buffalo Gals".
Bild: Bild: Ronny Johannesson
Dansande man.
Text och musik: Anders Eliasson och Eddie Bengtsson.
Inspelad: I Malmö 1984 av Page.
När en av Sveriges första syntgrupper, Page, spelade "Dansande man" första gången var det med Anders Eliasson som sångare. Men han slutade innan bandet hann till studion.
– Då fick vi ragga tag i en kille som lät som honom. Det blev Johan Stentorp som spelade i ett annat Malmöband. Det är inte många som vet att det var han som sjöng på första inspelningen, säger Eddie Bengtsson, sångare i Page.
En av de första bandmedlemmarna, Marina Schiptjenko, slutade också och fortsatte sin karriär i bland annat Vacuum och BWO. Men både Page och "Dansande man" lever vidare.
– Många gånger har jag varit i musikaffärer och så har man plötsligt hört den låten spelas av folk som testar instrument. Många syntare har sagt att det var den första slinga de lärde sig. Den har blivit odödlig. Det är jäkligt roligt faktiskt, säger Eddie Bengtsson.
Och han har aldrig sluppit ifrån den. På bandets spelningar skriker publiken efter just "Dansande man". Den har "en enveten melodi som sätter sig i huvudet". Men det fanns en tid när bandet vägrade spela den.
– Vi sa i en liveupptagning i radio att vi spelade den för sista gången. Vi höll löftet i många år men nu kör vi den ibland ändå. Folk vill ju höra den.
Bild: Bild: Åsa Sjöström
Running out of Gaz.
Text och musik: Pauline och Tobias Karlsson (producent).
Inspelad: Stockholm, 2003 av Pauline.
"Jag tog de första pianoackorden till 'Running out of Gaz' när jag var tretton år. Då lät den lite mer jazzig. När jag spelade in den med producenten Tobias Karlsson långt senare blev det mer rockigt och lite Motown-stil. Den handlar om när jag flyttade från Malmö till Stockholm och fick skivkontrakt. Det var en slags flykt för jag hade det inte så bra i Malmö då. Låten och skivan var för mig som att börja om på nytt."
Pauline
Bild: Bild: Peter Frennesson
Pulling Our Weight.
Text och musik: Johan Duncansson/Martin Larsson.
Inspelad 2003 av The Radio Dept.
Indieälsklingarna The Radio Dept. lämnade debutens distade lo-fi-estetik för något mycket mer drömskt på ep:n "Pulling Our Weight". Titelspåret var en av tre Radio Dept.-låtar som tre år senare ingick i soundtracket till Sofia Coppolas "Marie Antoinette".
Musiken är perfektionistiskt sinnad pop, med omsorsfullt inbyggda skavanker, och låter som ett mellanting av Cocteau Twins och Prebab Sprout; badande i reverb och med luddiga konturer, men med en melodiöst insmickrande bas som låten krokas upp på.
Bild: Bild: Leif Å Andersson
Simplicity.
Text och musik: Cecilia Nordlund/Johan Freiholtz, Andreas Gravsten-Danielsson/Lars Erik Grimelund.
Inspelad 1996 av Souls.
Före Sunshine Rabbits och Cilihili, och innan hon var med och startade Popkollo, var Cecilia Nordlund rockstjärna med en karriär som såg ut att kunna gå hur långt som helst. Hon kom åtminstone en bit. Med Helsingborgsbandet Souls spelade hon vad som kallades "alternativ rock": grungeinfluerad, brutal gitarrock som producerades av självaste Steve Albini, mannen som rattat både PJ Harvey och Nirvana. "Simplicity", som är en av fyra låtar som fått röster, hamnade på bandets andra album. Berättarjaget, som snor sin ex-älskares favoritslips och bryter sig in i hans hus på natten och lägger sig mitt i det äkta parets dubbelsäng, påminner om några av de figurer som befolkade Nordlunds senare låtar i projektet Cilihili.
Bild: Bild: Peter Frennesson
0009.
Text och musik: This Is Head.
Inspelad: Studio Möllan i Malmö, julen 2008, av This Is Head
"Den här låten är väldigt typisk för hur vi har låtit. Det kanske var med den vi hittade vårt sound. Den är instrumental och har en galopperande rytm, som en kamelridande känsla. Samtidigt har den lite stänk av 80-tal och motorbåtar. Det är en viktig låt för oss och en sådan som många i Malmö tycker är härlig och minns. Vi brukar få god respons och till och med dans när vi spelar den.
Henric Claesson, gitarrist i This Is Head.
Bild: Bild: Peter Frennesson
Slotmachines and Busted Dreams.
Text och musik: Christian Kjellvander.
Inspelad 1996 av Loosegoats.
Christian Kjellvander tog en del av underground-amerika med sig när han flyttade från Seattle till Lund, bildade Loosegoats och började ge ut ep-plattor i rask takt. Denna inledde bandets fjärde och hittade också sin väg till debutalbumet som gavs ut 1997. Dinosaur Jr-rock har aldrig frodats bättre i den skånska myllan.
Bild: Bild: Lars Brundin
Skönhet i förfall.
Text och musik: Pelle Ossler.
Inspelad 2012 av Ossler.
Nu bor han i Stockholm, helsingborgaren Ossler, men han var Malmöbo tillräckligt länge för att samla stoff till den här grådystra 80-talsskildringen som får Kieslowskis filmer att te sig som romcom. Till ett molande komp och gnisslande gitarreffekter sjunger han om alla dova färger i oxiderande metall i ett Malmö där man av rädsla undviker att möta främlingarnas blickar. Men visst sprakar det om musiken, om inte förr så när han och producenten Christian Gabel samplar introt till "Por una cabeza" av Carlos Gardel.
Bild: Bild: Peter Frennesson
Låt: Så får du mig ändå.
Text och musik: Emil Jensen.
Inspelad: 2008 av Emil Jensen.
"Vem vill ha stolthet, när man få den man vill ha? Vad ska jag med värdighet, när jag kan ha det bra? Integritet var har den nånsin gjort för mig? Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig."
Låtskrivaren Emil Jensens lika skört vackra som humoristiska klassiker om längtan, åtrå och viljan att ge upp både det ena och andra – bara för att få den man vill ha.
Bild: Bild: Lennart Gullberg
Kära mor.
Text och musik: Stikkan Anderson och Bengt Thomas.
Inspelad: 1961 av Göingeflickorna.
Det var låten som Sveriges Radio först vägrade spela. Motiveringen? Den var för sentimental.
Men sådant stoppade förstås inte Göingeflickorna, treklangsmaskinen med de tre folkdräktsklädda systrarna Norén från Boalt. Radiopubliken ville bara ha mer av denna smäktande sång om en bortsprungen flickas längtan efter mamma – och till slut blev "Kära mor" vald till årets låt 1961. Singeln sålde hisnande 250 000 ex och systrarna blev långkörare i landets folkparker.
Bild: Bild: Sydsvenskan
Blommig falukorv.
Text och musik: Hans Alfredson.
Inspelad: 1965 av Hasse Alfredson.
Bästa låten på Sveriges bästa barnskiva? Det kan mycket väl vara "Blommig falukorv". En helt tidlös samling galna, roliga, musikaliskt briljanta låtar – förutom titelspåret även "Ska vi byta?", "Styrman Karlsson" och "Mulle Mulle".
Inspelningen är tradjazz, med Hasses oförglömliga sång och solouppmaning ("Hotta, Sune"). På slutackordet prickar han nian, klockrent: Nåt annat vill jag inte HAAAAAA! Det ville inte vi heller, vi som växt upp efter cirka 1969.
Bild: Bild: Ronny Johannesson
Var ska vi sova i natt
Text och musik: Perikles och Ricchi e Poveri (Enzo Ghinazzi, Daniele Pace e Dario Farina).
Inspelad: 1982 av Perikles.
Fler ursvenska slagdängor än du tror föddes som italienska schlagers. "Var ska vi sova i natt", skånska dansbandsstorheterna Perikles (bildade i Ystad 1974) partyklassiker från 1982 är en av dem. Originalet, med italienska Ricchi e Poveri, hade premiär på San Remo-festivalen året dessförinnan.
Bild: Bild: Jan Carlsson
Det ska bli slut på rumban.
Text och musik: Röda Bönor.
Inspelad: 1976 av Röda Bönor.
Det hände något stort i Lund 1975. Där och då grundades Röda Bönor. De tio medlemmarna var landets första feministiska vispopband, föregångare och banbrytare i en annars pinsamt mansdominerad proggrörelse och musikbransch.
En av deras roligaste texter finns i låten "Det ska bli slut på rumban", femte spåret på första lp:n "Röda Bönor". En som gillar låten är komikern och författaren Kalle Lind.
"Den optimala feministhymnen. En dekonstruktion av hela den manliga historieskrivningen. Liv Strömquist med maracas", skriver han i sin motivering.
Och texten på temat "vad gjorde kvinnorna när männen skrev historia" skräder inte orden:
Freud står och begrundar sin avundsvärda kuk, frun ligger ensam och blir älskogssjuk
Freud blir berömd för en fin teori, Men sin egen hustru, henne skiter han i!
Bild: Bild: Staffan Johansson
15 minuter från Eslöv.
Text och musik: Östen Warnerbring och Burt Bacharach.
Inspelad: 1969 av Östen Warnerbring.
Elegansen, humorn och den glassiga, stora sextiotalsorkestern med horn och stråkar - "15 minuter från Eslöv" är vintage Östen Warnerbring.
Skånes största crooner genom tiderna bygger upp en pampig, svulstig hymn av något så ytterligt banalt som motorstopp med mopeden, femton minuter från Eslöv.
Bild: Bild: Lars Dareberg
Trumpet Concerto No. 1, Op. 47, "Bridge".
Musik: komponerad av Rolf Martinsson, tolkad av trumpetaren Håkan Hardenberger.
Inspelad: Första gången 1999 med Håkan Hardenberger som solist.
Rolf Martinsson är professor i komposition vid Musikhögskolan i Malmö. Han har också skrivit ett av de mest spelade verken i den moderna svenska konstmusiken: "Bridge", en del av hans trumpetkonsert.
– Rolf Martinsson har med Bridge vidgat den klassiska trumpetens repertoar globalt sett, skriver kompositören Anna Lena Laurin i sin motivering.
Senast framfördes verket under Nobelfesten 8 december.
– Enligt Rolfs egen hemsida har verket framförts inte mindre är 62 gånger av orkestrar runt om i världen och de flesta av gångerna av Hardenberger. Detta är unikt!
Här är Spotify-listan med (nästan) alla låtar:
Gå till toppen