Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

"Jag har vinnlagt mig om att vara transparent"

Han har kritiserats för yvigt beslutsfattande, men också hyllats för sin handlingskraft. Nu kommenterar Per Eriksson utmaningarna, ledarskapet och sin tid som rektor vid Lunds universitet.

Per Eriksson slutade formellt som rektor för Lunds universitet vid årsskiftet. Den närmaste perioden tänker han engagera sig i kampen mot hemlöshet.Bild: Ingemar D Kristiansen
– Ursäkta att det drog ut på tiden, säger han och släpper in oss i sitt arbetsrum.
Ett sex år långt sprinterlopp är snart över. Möten avlöser varandra in i det sista. Per Eriksson, Universitetets 153:e rektor, har sprungit snabbt. Nu väntar ett sabbatsår och fortsatt arbete för att utrota hemlösheten - en hjärtefråga som Per Eriksson drivit på olika sätt - även i sin roll som rektor för Lunds universitet.
– Vem är man efter det här? frågar han sig och slår sig ner vid mötesbordet.
25 år som myndighetschef har det blivit. Rektorsjobbet har slukat dygnets alla vakna timmar.
– Jobbet har varit så totalt, till och med i drömmarna. Och ibland när man vaknar, ångesten på morgonen, nu måste vi få till det här, hur ska vi lösa det där? Lite vänjer man sig, men man slits och åldras i den här påfrestande miljön. Det är en blandning av underbara uppgifter, stor meningsfullhet, en väldig kamp och många konflikter.
Han har varit en omstridd rektor. Redan från starten blev det diskussion om hans frikyrkliga bakgrund och om hans starka tro var förenlig med uppdraget som rektor. En debatt han är mycket tacksam för idag.
– Jag blev efter detta mycket välkänd som Lunds universitets nye och offentligt kristne rektor.
Värre var det med Sydsvenskans granskning som visade att Per Eriksson utsetts till professor på delvis vilseledande meriter.
– Granskningen var helt relevant utifrån medias uppgift, men den försvagade min ställning som rektor och den pågick under rätt lång tid och var stort uppslagen.
Han upplevde ett starkt stöd från omgivningen när det stormade. En oberoende utredning kom senare fram till att felen var "ursäktliga och försumbara". Det fanns inga skäl att ompröva Per Erikssons befordran till professor - eller utnämnandet till rektor.
– Efter artikelserien tappade jag förtroendet för den granskande journalistiken i Sydsvenskan, säger han.
Under hans sex år som rektor har Universitetet i ännu större utsträckning öppnat sig mot omvärlden. Samarbetet har ökat med Lunds stad, med andra lärosäten, studentbostadsbyggandet har tagit fart, forskningsanslagen har rasat in. Tillväxt har varit Per Erikssons drivkraft och målsättning.
– Vi behöver tillväxt i samhället annars är folk arbetslösa. Att universitet växer är särskilt viktigt eftersom högre utbildning och forskning till stor del är den grund ekonomin vilar på, säger han.
Två generösa forskningspropositioner i kombination med politiska beslut om Max IV och ESS satte snurr på hjulen.
– Det var fascinerande vilken tajming det blev, säger Per Eriksson och berättar att utbildningsministern Lars Leijonborg först inte var speciellt förtjust i tanken på Max IV. Han hade siktet inställt på ESS. Men forskarvärlden tryckte på, de såg stora vinster med MaxLab.
För att övertyga Leijonborg visade Vinnova, Region Skåne, Lunds universitet och Vetenskapsrådet att de tillsammans hade de pengar som behövdes för Max IV: 1055 miljoner kronor.
– Vi sade: nu kör vi! Det var väldigt viktigt – det stärkte också aktierna för ett beslut om ESS till Lund.
Det är lite så Per Eriksson jobbar – går det inte, så går det ändå. Men den snabba utvecklingen har också haft ett pris.
– Det mest positiva som har hänt vid LU i modern tid är tillblivelsen av Max IV och ESS, samtidigt är det den ekonomiskt största påfrestningen som Universitetet har utsatts för. De ökade fakultetsmedlen har i allt väsentligt allokerats till ESS och Max IV. Det har varit påfrestande för sammanhållningen.
Per Eriksson själv har under sin rektorstid fått allt större inflytande över olika satsningar. Makten har flyttats uppåt.
– Man brukar skoja om att leda ett universitet är som att valla katter, det vet alla att det inte går, men det gör det om man har mat – och maten är pengar i det här fallet, säger han.
Du beskrivs som en doer, men också som en person som lovar mycket. Gör du det?
– Det är möjligt, jag vill framför allt få saker gjorda. Jag fascineras av duktiga människor och grupper som visar resultat och har idéer.
När externa finansiärer har ökat kraven på att Universitetet ska vara med och betala har forskargrupper i allt större utsträckning vänt sig direkt till rektor för att få stöd. Per Eriksson har kritiserats för att fatta ad hoc beslut, runda linjeorganisationen och undergräva dekanernas ställning.
Men han känner inte igen den bilden, utan säger att det mesta har beslutats i samförstånd.
– Jag tror inte de besluten finns där alla är med och är helt eniga, skulle man invänta det skulle det inte hända mycket. Men jag tror på en öppen diskussion, min dörr är alltid öppen, säger han.
Långa utredningar är han däremot inte mycket för.
– Vissa saker kan du inte mer än till viss del förutse, sen måste du pröva dem i mindre skala för att se om de funkar, säger han och fortsätter:
– Det finns en idé om att alla idéer ska komma underifrån. Men det innebär att man säger att rektor, dekan och prefekt inte kan tänka och komma på någonting själva. Jag tror man bör ha hjärnan med sig oavsett var man befinner sig i organisationen och att man har ansvar för att tänka och delta.
Men vissa forskare har följt gängse principer och andra har sökt stöd direkt hos dig, är det en bra situation?
– Det ska vara lika behandling, men man kommer inte ifrån att vissa grupper och personer är mer företagsamma än andra att söka pengar. Det vore förödande om man försökte stoppa det.
Först med två månader kvar av din sexårsperiod sattes det upp regler för hur pengarna kunde sökas hos rektor. Varför så sent?
– Vi växte hela tiden, det som från början var ett och annat case blev fler och fler. Beslutet togs för att man inte skulle springa för snabbt till mig. Vi implementerade det som redan var huvudregeln.
Kan det finnas risk att personer i din närhet gynnas när det saknas tydliga principer?
– Det kan det ju, men det är inget som drivs medvetet. Jag har vinnlagt mig om att vara transparent.
Räcker det som strategi för att inte gynna de som råkar ha en bra relation till dig?
– Jag har i alla fall gjort så gott jag har kunnat. Du kan skapa system för inflytande och delaktighet som gör att det inte händer någonting alls.
Kritiken är inte okänd för honom. Det har varit många diskussioner genom åren, inte minst med dekanerna på rektors ledningsråd. Han välkomnar diskussionerna och högaktar dem som tar kritik direkt med honom. Och räkenskapens dag kommer, säger han.
– Jag får stå till svars för vad som har varit positivt och vad som har varit misslyckat. Men jag hittar ingen annan metodik än att vara öppen om vad som görs och varför. Den värld finns inte där man både får mycket gjort, ökar konkurrenskraften och samtidigt inte gör en del misstag.

Per Eriksson

66 år.
Professor i signalbehandling. Disputerade i telekommunikationsteori, LTH.
Rektor för Blekinge tekniska högskola 1989-2000.
Generaldirektör för Vinnova 2001-2008.
Rektor för Lunds universitet 2009-2014.
Läs alla artiklar om: Universitetsliv
Gå till toppen