Kultur

Ett experiment med skönheten

Hopmarken. Galleri Ping Pong, Malmö, t o m 31/1.

Det ser ut som om stormen Gudrun skövlat skogen. Nakna tallar står där, pinade. Skogslandskapet speglas i vattnet och en grå himmel med olycksbådande svarta moln reser sig över det förödda, föga sköna landskapet. Men med hjälp av lackfärg på akrylglas förvandlar Ann Blom landskapet till något magiskt och uttrycksfullt. Målningarna ser ut som gigantiska akvarellmålningar. Lackfärgen har nämligen egenskaper gemensamma med akvarellfärgen. De olika färgsjoken rinner lätt in i varandra, blandas och berikar varandra. Ann Blom närmar sig det abstrakta måleriet men håller sig på rätt sida gränsen. Det finns något oförutsägbart i denna konstnärliga process. Slumpen är hennes begåvade medskapare.
Det är härligt att stå och låta sig omslutas av alla dessa stora, vackra, drömska målningar. En halv meter på höjden och två meter på längden. Jag minns åttiotalet då många målare målade stort, ofta landskap. Men då var postmodernismen på modet. Det var en paradoxal tid. Teorierna stod i centrum, trots att måleriet var både skönt och hade en romantisk klangbotten. Det sköna var nämligen satt på undantag – i kritiken och katalogtexterna. Kritikerna svängde sig med begrepp som ”intertextualitet” och ”simulacra”. Texterna stod i vägen för den estetiska upplevelsen. Men skönheten, konstens eviga värde, har med tiden återupprättats.
Till och med det postmodernas svenske överstepräst, filosofen och konstkritikern Lars O Ericsson slår ett slag för skönheten. I hans bok ”Paris är hjärtat och navet” (2014) stötte jag plötsligt på några formuleringar som nästan fick mig att trilla av stolen.
”Jag har börjat undra över min hunger efter skönhet.(...) Efter ett kvarts sekel med samtida konst, där skönheten är något sällsynt, är denna törst efter skönhet inte så märklig. Den är som torr jords längtan efter vatten.”
Ann Blom skänker oss detta ”vatten”. Men det finns också komplexitet i hennes måleri som inte låter sig fångas med hjälp av en enkel formel. Ty skönheten är bara ett av de konstnärliga värdena. Lika viktigt är hennes utforskande av de konstnärliga medlen hon har ställt till sitt förfogande. Jag ser stora möjligheter till ett fortsatt experimenterande.
Gå till toppen