Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Henrik Bredberg: Blågula mattan bucklar sig

Kritiken sved men var väntad och inte särskilt ny.
Inte bara hyllningar.Bild: Claudio Bresciani
UD:s kabinettssekreterare Annika Söder (S) var den som fick stå till svars när Sverige med en delegation på 17 personer på måndagen förhördes av FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève.
Frågan är vad som kändes mest kymigt för Söder.
Att Sverige, den humanitära stormakten, får skäll av ett FN-råd som ska värna mänskliga rättigheter och bisarrt nog har medlemsländer som Kina, Kuba, Qatar och Ryssland?
Eller kändes det ännu konstigare att det kan finnas en och annan poäng i den kritik som i sammanhanget riktas mot Sverige?
Den handlar om en rad punkter.
Etnisk diskriminering. Övervåld från polisen. Ökat sexuellt våld mot kvinnor. Bristande skydd för ensamkommande flyktingbarn. Särskilt kännbar är nog FN-oron för hatbrott mot etniska minoriteter i Sverige. Mot afrosvenskar, judar, muslimer, romer.
Den räckte väl att se Uppdrag granskning i SVT i förra veckan. Svenskarna fick upp ögonen för något som varit känt länge för många skåningar. Hur judar trakasseras och hotas i Malmö enbart för att de visar sin identitet, för att de är sig själva.
Helt groteskt.
”Jag är inte nöjd förrän alla Malmöbor upplever att de kan vara trygga i sin egen stad”, säger kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) apropå att Malmö stad på tisdagen uppmärksammar Förintelsen på dess minnesdag.
Sverige ”är på rätt spår”, säger Annika Söder efter ”dialogen” med FN.
Säkert?
Så mycket har sopats under den blågula mattan att den är bucklig. Kanske krävs en oberoende institution i Sverige för att vaka över de mänskliga rättigheterna – en instans som kan lyfta på mattan och städa ut snarare än att försöka stampa ut mattans ojämnheter.
För vad är en moralisk supermakt utan ärlighet och mod.
Gå till toppen