Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Oönskat arvegods

När Martin Heideggers ”svarta häften” från 30-talet publicerades förra året tvingade de fram en omprövning av en av samtidens mest inflytelserika filosofer.
Heideggers nazisympatier var visserligen välkända, men i tankedagböckerna trädde han öppet fram som inbiten antisemit. Eller som kulturskribenten Thomas Assheuer formulerar det i Die Zeit (22.1 2015): I häftena synliggörs ”ett systematiskt judehat som kulminerar i hävdandet att neutraliseringen av det judiska tänkandet är en förutsättning för den tyska återfödelsen.”
Utgångspunkten för Assheuers kommentar är nyheten att ordföranden i Heideggersällskapet, den tyske filosofen Günter Figal, har avgått efter att grundligt ha läst de svarta häftena. I en intervju med Badische Zeitung (22.1) säger sig Figal vara ”överraskad, förfärad, chockerad”.
Günter Figal skrev sin docentavhandling (”habilitation”) på ett Heideggerämne, och är innehavare av Heideggers professur i Freiburg.
Att han inte längre tycker sig kunna företräda en förening som vårdar den store föregångarens intellektuella arv bör rimligen ge ny energi åt debatten om förhållandet mellan Tänkaren och Nazisten.
Gå till toppen