Gängkonflikten kretsar kring tre brödrapar, centrala i Malmös och Skånes undre värld. Nu är en broder i varje par död. En av de överlevande sitter arton år i fängelse för mord.
Konflikten mellan Malmös två kriminella kraftfält drar igång på allvar våren 2008. På valborgsmässoafton, sista april 2008 är det festkväll på Slagthuset, "Nordens största nattklubb", och stället är packat med folk, över 2 000 gäster. Malmöpolisen har redan ögonen på stället eftersom det är hit gängen söker sig.
I april 2008 kan Slagthuset se tillbaka på en höst med ett sprängdåd och flera mer eller mindre uttalade hot mot ledningen för stället och mot personalen. Även en eller ett par av vakterna på stället vid den här tiden förknippas med ena sidan i gängkonflikten. Kompisgänget som ska komma att kallas M-falangen kommer till stället i grupp. I vimlet på nattklubben, rätt långt in vid den bardisk som kallades Gangsterbaren, stöter M-männen på folk de känner sedan gammalt. Inte deras kompisar, men inte heller dödsfiender.
De två bröder som är centrala i M-falangen möter ett annat brödrapar – A, som kopplas till den andra sidan, K-falangen. De känner varandra sedan tidigare, har hjälpts åt med olika saker, men inte samarbetat precis. De olika brödraparens vänner umgås också med varandra. Enkelt talat: alla ingår i samma krets av spirande gängkriminella. Alla har börjat växa sig stora.
Där vid baren blir det bråk. Hur det börjar finns det lika många uppfattningar om som det finns deltagare. Alla inblandade är överens att man träffas. Liksom om att den yngre brodern M tar kroppskontakt med den yngre brodern A. Sen går uppfattningarna isär. Någon säger att det utdelades slag, någon annan att de började putta på varandra, för att halvt på skämt, halvt på allvar dominera, visa sig lite tuffare än den andre. Men med alla deras vänner närvarande accelererar det snabbt, ingen vill ge sig. Och ett regelrätt slagmål brakar loss när storebröderna och övriga närvarande blandar sig i bråket. Vakter och poliser rusar till. I stället för att få bråka färdigt – slå varandra på käften eller skrika klart och lugnas av sina egna – skiljs de unga männen åt och leds bort från nattklubben åt olika håll.
Hela Malmö hade gått och väntat på det här. Det hade hänt förr eller senare, säger en tidigare centralt placerad gängman.
Alla ville se det, se någonting hända. Det var på gång.
Det hela blir aldrig någon rättssak, så några vittnen identifieras inte. I stället drar ryktesspridningen igång bland vänner och anhöriga. Och konflikten accelererar. Natten till den 21 juni 2008 kör ledaren för K-falangen på Botildenborgsvägen, på väg till Persborgstorget för att besöka sin flickvän. Bilen hinner knappt stanna förrän skottlossningen börjar.
En väntande attentatsman bränner av ett halvt magasin rakt in i bilen. Elden är så pass koncentrerad att skytten bör ha stått nära sitt mål. Han avlossar åtta till nio skott – uppgifterna varierar. Cirka tjugo över tre larmas polisen. En ensam man ska ha setts småspringa från platsen. K-ledaren är vid medvetande, men svårt medtagen när ambulansen kommer. Om han såg den som sköt honom, så berättar han det inte för polisen.
Han överlever mordattacken, träffad av sju kulor enligt hans närmaste, och vårdas på sjukhus i närmare tre veckor. Det hela hanteras som en gängkonflikt, snarare än en personlig vendetta riktad mot en enda person.
Bröderna M tas in till polisförhör efter dådet. Inte som misstänkta, sådant har inte polisen några konkreta belägg för. Förhören hålls mot bakgrund av de många underrättelser om en blossande konflikt. De släpps utan att ställas inför några formella brottsanklagelser. Kort därpå drabbas de av ett bombattentat.
Krogen &Bar i Lund på gatstensbelagda Mårtenstorget sprängskadas natten till den 21 augusti 2008. Tryckvågen förstör fönster och dörrar till stället och kastar runt utemöbler och parasoller. Vibrationskänsliga inbrottslarm i både bilar och fastigheter på torget börjar ljuda. Egentligen är inte Lundapolisen särskilt överraskad över attacken – man har länge misstänkt att stället drivs via en bulvan som har ett sprittillstånd från tidigare och att bröderna M är de som egentligen håller i verksamheten.
Vi lever ju i en rättsstat och kan inte diskvalificera någon bara för att det finns misstankar. Men vi har haft kraftig tillsyn på &Bar – i stort sett varje helg – och i ärlighetens namn har vi inte haft många anmärkningar, säger närpolischef Jörgen Nilsson till Sydsvenskan vid tiden.
Sprängdådet är en hämndattack för skotten mot K-ledaren, anser länskriminalen. Polisen har under sommaren fått in information om sju eller åtta olika sammanstötningar, bråk eller liknande händelser, som förknippas med upptrappningen av konflikten.
I flera fall har vapen beslagtagits, bland annat i en källare på Tornfalksgatan i området Söderkulla, där flera på M-sidan bor. Polisen startar denna sommar Operation Targa – en ny kraftsamling med kontroller och visitationer, helt inriktad på de båda grupperna M och K. Målet är avväpning, demobilisering.
Bomben på Mårtenstorget i Lund verkar ha varit avsedd att skrämmas, snarare än att skada någon. Möjliga spår på laddningen är bortsprängda. Ännu en anmälan om allmänfarlig ödeläggelse skrivs och läggs åt sidan.
Ett par dagar efter sprängningen fyller den äldre brodern A år. Han och hans flickvän störs av att en motorcykel kör omkring på p-platsen utanför lägenheten på Agnesfridsvägen, östra Malmö.
I ett förhör polisen håller långt senare med A inne på kriminalvårdsanstalten Kumla påstår han att han kände igen passageraren på motorcykeln som den yngre brodern M. Han säger till flickvännen att hålla sig borta från fönstret, beväpnar sig och går ut. "De ska attackera mitt hem och skada de mina", befarar han.
Han säger att han får kontakt med de båda på motorcykeln, skriker åt dem och visar att han är beväpnad. Då sticker de. Hela bråket mellan hans krets och kretsen kring bröderna M beror på ett missförstånd, hävdar A i förhöret på Kumla. Han säger att han försökt "lägga ner konflikten", men att andra sidan inte velat ha det så.
A och hans flickvän bestämmer sig för att övernatta hemma hos henne i stället. Det visar sig vara ett bra beslut. Senare samma natt kommer två hjälmförsedda män runt hörnet till fastigheten på Agnesfridsvägen. En av dem drar ur säkerhetssprinten ur en handgranat och slungar den äggformade granaten upp mot A:s lägenhet.
Handgranaten briserar mellan två våningsplan och skadar även en grannlägenhet. Då, när det händer, berättar varken A eller någon annan om bakgrunden – exempelvis mötet med motorcykeln.
Det är nu, i augusti 2008, som Sydsvenskan myntar uttrycket "falanger" i en artikel. M-falangen och K-falangen. Bakgrunden är de inledande kartläggningsproblemen. Och journalistens behov av att spalta upp och strukturera många olika händelser, många olika personer för att göra handlingar och händelser begripliga.
Utkanterna av de två motstående grupperingarna går in i varandra en del. I flera fall har man gått på samma skolor, kommer från samma områden. Både polis och kriminella säger svepande att "alla känner alla".
Handlar det om att känna igen den andre vid en bardisk på Étage eller vid Lilla Torg, så stämmer det säkert. Men huvudspelarna, de tyngsta, umgås inte. De byter inte heller sida från dag till annan. Bara i något enstaka fall har vi sådana underrättelser från källor i den undre världen.
Det går med andra ord inte att enkelt sätta dessa människor i fack, som Hells Angels, Bandidos eller Outlaws. Vartefter vi får reda på mer och vilka som ingår i konflikten står det klart att M och K snarare utgör två olika kraftfält i en undre värld av människor med liknande bakgrund, social status och inställning till livet. Personer som agerar i en värld med egna regler och lagar, där det demokratiska samhällets logik inte fungerar.
Från den hösten avlöser sammanstötningarna varandra. Polisen förstärker Operation Targa med mer folk – hela spaningsavdelningen i Malmö riktas in på falangstriden, ihop med utredare och underrättelsepersonal.
Allt jag kan göra är att vädja till dem som håller på med det här att de ska besinna sig, säger kommissarie Per Lidehäll efter skottlossningen.
Men av och till under det följande året sitter de inblandade inlåsta i omgångar – anhållna, häktade eller på fängelsestraff. Våren 2009 döms exempelvis storebrodern A till fängelse för bombdådet mot åklagare Barbro Jönssons bostad i Trollhättan. Det hela uppfattas av polisen som en hämnd från det kriminella gänget Brödraskapet, som Jönsson drivit rättegång emot.
Sensommaren 2009 inträffar det första mordet på en av bröderna i de tre paren. Klockan är lite före sju på kvällen fredagen den 14 augusti 2009. Den yngre brodern M har inte mycket bensin kvar i bilen som han precis varit och hämtat hemma hos en bilhandlare i Vellinge.
Han är på väg in till bensinmacken på Berguvsgatan när han får syn på en bekant person på trottoaren. M-mannen bromsar in vid trottoaren på Berguvsgatan och trycker på knappen för att hissa ner höger framruta. Då smäller det.
Mannen på trottoaren har dragit upp en pistol och skjuter rakt in i bilen, från passagerarsidan. En handfull skott som tar i axel- och huvudhöjd. Att döma av hur kulorna sitter – högt upp på högra sidan av kroppen – verkar M instinktivt ha vänt sig bort från pistolen vid skottlossningen.
Det går inte riktigt att slå fast om bilen har en växel i när M tappar kraft av att kulorna genomborrar honom. Men bilen stannar med framhjulen någon meter över den rad av målade vita trianglar som markerar väjningsplikten ut på Munkhättegatan. Skytten rör sig runt bakom Volvon till förarsidan. Han misslyckas med att slita upp dörren och avlossar i stället en ny salva som krossar rutan till förardörren.
Till slut får han upp dörren och drar ut sitt offer. Det går trögt, M är tung och muskulös – han är knappt 170 cm lång och väger 95 kilo. Liggande maktlös på asfalten får han ännu fler skott i sig, från nära håll. Krutstänk sveder huden och nu är hoppet ute, även om det ska ta en stund innan han dödförklaras.
På håll ser ett vittne hur mannen med pistolen böjer knä intill sitt offer och verkar försöka lägga vapnet i den skjutnes egen hand, som för att få den blodiga scenen i korsningen att se ut som resultatet av en eldstrid.
Bilen hittas senare parkerad på en grusplan cirka 600 meter från Svedalas station. På bilens ratt finns två blodfläckar. De kommer inte från offret utan från gärningsmannens hand. Den ena har droppat ner mitt i ratten, den andra fläcken sitter på rattens vänstersida.
Om det inte varit för de två blodfläckarna är risken stor att mördaren hade klarat sig undan. Tack vare DNA-analysen får han vid registerkörningen den 7 september ett namn: blodet kommer från den yngre brodern A. Det tar en vecka innan han lokaliseras och grips i Kalmar, i kvarteren där hans mamma bor. Det är ett högst odramatiskt gripande. Inget skrik och bråk. Men han har en laddad automatpistol på sig (inte mordvapnet).
Klockan 18.33 den 15 september förhörs han kort i arresten i Kalmar. Han förnekar mord. Mycket mer än så säger han inte under det halvår utredning och rättsprocess pågår. Med ett undantag. Den 21 september ber han förhörsledaren om papper och penna och ritar sen en skiss över mordplatsen, med bensinmacken och Volvon utritade och lämnar ett halvt erkännande.
Efter det säger han inte mer. Inte i polisförhören, inte för domstolarna. Skissen över händelseförloppet är allt han lämnar. Och en via advokaten i rätten framlagd historia om att han skulle ha varit tillsammans med en annan person på trottoaren, att denne andre person sköt de första skotten, att A tog över vapnet och avslutade jobbet med ytterligare några skott.
Mordrättegången förs under högsta tänkbara säkerhet i Malmö tingsrätt och A döms till femton års fängelse för mord. Saken överklagas och straffet skärps i hovrätten: arton års fängelse. Lagens strängaste tidsbestämda straff.
K-falangen försöker distansera sig från dådet.
Det var ingen av oss", skriver storebrodern till K-ledaren på en chatt som polisen senare hittar. "Man ska aldrig njuta av såna här sjuka saker. Ni har inte fattat innan hur andra känner. Men vi gjorde inte det.
Något senare skriver han:
Vi gjorde inte det, det finns inget roligt med att nån dör. Hur tänker du, ni kanske hade roligt när min bror dog nästan.
Det sista en tydlig hänvisning till attentatet mot hans lillebror vid midsommar året innan.
Den 31 januari 2010 kommer nästa mord. Storebrodern i K-falangen har varit på krogen och får skjuts hem av en kompis. De släpper av två andra kompisar på Stortorget i Malmö, just intill Max hamburgerrestaurang, när en annan bil kommer upp i närheten.
K-brodern tycker sig se två M-män i bilen och går ut för att prata med dem. Precis vem som sitter i bilen är inte fastslaget. Det finns rykten om saken, och ett enda vittnesmål. Och den äldre M-brodern med en nära vän kommer att sitta frihetsberövande senare den här våren. Men de släpps senare, det finns inga bevis mot dem.
Det enda som därmed går att säga säkert är att storebrodern K blir skjuten av någon inne i bilen. Ett skott rakt i bröstet. Trots att det är gott om poliser runt torget och att ambulansen kommer fram snabbt, samt att en väktare håller igång mannen med hjärt- lungräddning en längre stund, så dör han på vägen till sjukhuset.
De följande fem åren har K-falangen i praktiken tynat bort i Malmös undre värld. För att motsidan har "vunnit", för att polisen lyckats pressa dem eller om det beror på andra saker kan säkert diskuteras. Människorna i den så kallade M-falangen är fortsatt mycket brottsaktiva, enligt polismisstankar. Men ingen av de centrala figurerna har åkt fast på allvar. Inte förrän tidigare i veckan, vid vapentillslaget på ett Café på Värnhem, där en av de gripna ingår i den inre vänkretsen.
Storebrodern A släpptes för drygt ett och ett halvt år sedan från sitt fängelsestraff för bomben mot Barbro Jönsson i Trollhättan. Han skaffade sig en ny identitet, nytt namn, och bytte stad. Han flyttade till Umeå och fick ett jobb som klädförsäljare. Det höll fram till förra våren, då han hamnade i konflikt med sin flickväns ex-man.
Enligt utredningen var det ex-mannen som var den drivande, sedan han lyckats identifiera A. Exmannen överföll A, som försvarade sig så att den andre blev rejält skadad. A friades i den följande rättegången, men vid det laget var hans nya tillvaro röjd. Då bestämde han sig för att åka hem till Skåne igen.
I samtal med Sydsvenskan lät han förstå att han tänkte försvara sig mot alla tänkbara fiender. I augusti 2014 la han för övrigt ut en bild på det vapen som dödade lillebrodern M på sin facebookprofil. Polisuppgifter till Sydsvenskan i helgen säger att A har haft ett pris på sitt huvud, en miljon kronor.
I lördags kväll sköts han till döds på Mobilias parkering. Gärningsmännen är när detta skrivs inte gripna. Det enda spåret sägs vara en mörk BMW som körde från platsen.