Under våren 2012 träffades några av de föräldralediga i området för gemensamma promenader i olika konstellationer. Det var barnen, som går på samma förskola och fritids, som var den sammanbindande länken.

– Så var det någon som föreslog i en chatt på Facebook: "Kan vi inte gå alla tillsammans?", berättar Ulrika Ermedahl Bydairk.

Det ena gav det andra.

– Men vi ville inte bara vara ute och gå, någon behövde en träningskompis på Friskis och lite sånt, säger Janka Fosstveit.

För ungefär ett år sedan blev det löpning i mer organiserad form. Oftast går turerna kring Östra kyrkogården med omnejd och ibland blir det intervallpass.

Från början hette gruppen Hurtbullarna i Håkanstorp, innan det blev Svettpärlorna. Catja Wallmark föreslog det, efter att hon hört talas om en skola med namnet Svettpärlan. Ett perfekt namn för motionerande grannar.

De har inga fasta tider för träningen utan använder Facebook. I snitt fyra gånger i veckan är det någon som drar ut de andra.

– Ofta är det med ganska kort varsel, men alltid är det någon som hänger på. Och det är ju det som är så skönt, som gör att det funkar, säger Sofie Broomé.

LOPPEN:

I början av hösten bestämde de sig för att springa Löparfesten i Falsterbo tillsammans.

– Alla tog sig runt där i Falsterbo och sprang minst fem kilometer. Och då ska man tänka på att innan vi började med den här gruppen hade många aldrig sprungit en meter. Det är ändå en skön utveckling, säger Johanna Leander.

– Jag hakade på er någon gång efter sommaren. Jag hade inte varit ute och sprungit innan, men det där loppet blev målet, säger Camilla Gerdsland.

Efteråt blev det gemensam middag. Och blodad tand. I oktober sprang flera av Svettpärlorna Yd­dingeloppet i Torup.

MOTIVATION:

Utan gruppen hade få av Svettpärlorna gett sig ut för att löpträna, det är de överens om.

– Jag har alltid tyckt att det är tråkigt att springa, men så var det någon här i gruppen som sa: "Kom igen nu, det är klart att du ska anmäla dig till det där loppet". Så jag gjorde det, och sedan dess springer jag flera gånger i veckan, säger Janka Fosstveit.

– När folk skriver att de ska ut och springa så blir man själv peppad och motiverad och tänker "herregud, det måste ju jag också", säger Josefine Sjöstrand.

Just den här tiden på året har gruppen också en annan viktig funktion.

– Jag tycker inte att det är så kul att sticka ut själv när det är mörkt. Men är vi en tre-fyra stycken så är det helt okej. Det känns som en trygghet, säger Catja Wallmark.

DET SOCIALA:

– En jättestor grej för mig är den sociala biten. Man jobbar, och så är man hemma med barnen. Men så kommer man på: "Okej, jag kan sticka ut nu, och det är fler. Vi kan snacka och springa, och svettas och skratta ihop." Det är en himla häftig känsla, säger Ulrika Ermedahl Bydairk.

– Och så blir det ibland andra grejer också. Typ "Jag behöver en overall i den storleken till mina barn, är det någon som har en?", säger Sofie Broomé.

MÅL:

Nya mål då? Stävie trail i Furulund är på förslag.

– Det går 8 mars – då kan vi fira internationella kvinnodagen!

"Vi ser att allt fler väljer att träna tillsammans med andra i mindre grupper. Det kan vara med eller utan instruktör och både utomhus och inomhus. Till exempel kompisgäng som kör cirkelträning på gymmet på egen hand eller som tränar tillsammans inför ett lopp."

"I utmanande ekonomiska tider erbjuder många personliga tränare fler gruppträningsvarianter. Att träna två eller tre personer åt gången skapar ekonomisk hållbarhet för både tränare och klienter."