Kultur & Nöjen

Dubbelt ärende

Befriad. Weyler.

Romandebutanten Jörgen Hjerdt är filmare och manusförfattare. Det är en bakgrund som märks i hans ”Befriad” som i många stycken känns som ett filmmanus. Matti är en gift tvåbarnspappa som lämnar hustru och pojkar och far i väg mot familjens sommarstuga i de värmländska skogarna, i akt och mening att begå självmord.
Det framgår att hans far tog sitt liv när sonen bara var tretton år, en händelse som har förföljt och format Matti. Är han nu på väg att utföra samma irreversibla handling? Är han beredd att utsätta sina barn för just det trauma som han själv brottats med i hela sitt liv? Tankarna virvlar i huvudet när Matti ser tillbaka på kritiska ögonblick i sitt liv.
Jag kan förstå att Jörgen Hjerdt beslöt sig för att skriva en roman istället för att göra en film. Den inre dialogen, kretsande kring det ödesdigra beslutet, utgör en stor del av texten. I en roman är det betydligt lättare att låta en inre dialog verka. Filmiska sekvenser tar dock en fortsatt stor plats när han laddar sin berättelse med spänningsfyllda moment i den värmländska stugan. Jagberättaren Matti arbetar ibland upp sig till en bultande ångest som i en skräckfilm; ibland av yttre skäl, men det är de inre hoten som är de mest påtagliga.
I ensamheten konfronteras Matti med minnet av sin far som med skärpa träder fram för honom som en verklig gestalt i hallucinatoriskt återgivna scener. Brottningen mellan dem hör till romanens starkaste avsnitt. Matti är tvungen att göra upp med sin destruktiva offerposition för att kunna gå vidare. Men har han styrkan att förlåta sin far? Är det vad som behövs för att han ska kunna gå vidare? Eller är han så fast i en depressiv dödsbringande ångest att ingen utväg finns?
Jörgen Hjerdt skriver med stark spänning och närvaro, men vid några passager så långdraget dramatiserande att det ibland blir svårt att känna huvudpersonens existentiella dilemma. Den spänning som byggs upp måste ju till sist utlösas och den fråga som bär läsaren genom berättelsen är hur det ska ske. Hjerdts ärende är viktigt och dubbelt, dels att gestalta efterlevandes trauma efter ett tragiskt självmord, dels att skildra den oavbrutna plåga som kan initiera ett sådant beslut. Med ett mer nertonat skrivsätt tror jag han skulle nå ännu längre med sin i grunden starka historia.
Gå till toppen