Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Tunn tråd i charmigt trams

Cirkus Imago – en chans på miljonen

Sverige, 2015. Regi: Morgan Alling. Med: Anna Lagerkvist, Dag Andersson, Morgan Alling, Harald Leander, Lindy Larsson. Barntillåten. Längd: 0.45.

Här finns så mycket lek, charm, autentiskt clown-artisteri, barnsligt positivt trams och fantasi att jag gärna hade sett ”Cirkus Imago” i långfilmsformat. Men då hade det krävs en mer genomarbetad och utvecklad dramatisk berättelse.
Dag Andersson, Harald Leander, Anna Lagerkvist och Morgan Alling i "Cirkus Imago – en chans på miljonen". Filmen är inspelad i Ystad.Bild: Folkets Bio
Historien om hur akrobaten Anna, dotter till Cirkus Imagos direktör, faller för Dag, avfälling och hunsat geni från Cirkus Obstinat, räcker knappt till dessa 45 minuter och blir bara en tunn röd tråd utan fördjupningar.
Morgan Alling och Harald Leander, gemensamt ansvariga för manuset, förvaltar skickligt det komiska i såväl det fysiska som i de litterära uttrycken. Här finns många roliga referenser till exempelvis cirkusens historia ända tillbaka till 1700-talet. Men vi får egentligen aldrig veta mer om ”Cirkus Imago” än lösryckta detaljer. Spelet direkt ut mot publiken fungerar bättre på teaterscenen än i biosalongen.
Det lyser och vibrerar främst i de tystare stunderna, där akrobatnumren ger utrymme för poesi. Regissören Alling visar genuin känsla för ögonblicket och det existentiella djup som då omedelbart etableras. Själva dramat om hur den hunsade akrobaten Dag flyr från obehagliga Cirkus Obstinat blir knappast riktigt drabbande.
Lindy Larsson är ingen dålig ”demonisk” direktör men alltför ytligt porträtterad och på gränsen till karikatyr. Direktörsdottern Anna lever för att utveckla och förnya cirkusen, något som kan inkludera hennes älskade Dag.
Gammalt och nytt ställs mot varandra, som en spegelbild av hur konst och kultur i dag möter nya utmaningar. Inledningen med en sorts masshyllning till Cirkus Obstinat ger obehagliga, främlingsfientliga vibrationer. Om filmen på allvar hade velat knyta an till ett sådant tema, borde ämnet ha utvecklats vidare. Nu poängteras det vänliga, solidariska och roliga. Det är utmärkt och räcker länge men som en större dramatisk berättelse hade historien om ”Cirkus Imago” behövt fler skarpa vändningar.
Gå till toppen