Någonstans i mitten av första akten blir huvudpersonen Johnny kysst. Han skälver till, knappt märkbart, men den där subtila darrningen får mig ändå att dra efter andan. Det får jag tillfälle att göra många gånger under den här föreställningen, som lika mycket är en rockspelning med det tajta bandet mitt på scen och ljuseffekter och videoskärmar som för tankarna till en arenakonsert.