Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

Debattinlägg: "När förståelsen för starka ledare och för hat och förtryck växer fram nedrustas försvaret av demokratin."

En ovillkorlig gräns måste dras mot dem som hyllar våldet och som hotar demokratin, skriver Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M).

Det är styrkan bakom demokratins värden som är vårt samhälles enda skydd mot extremisters främlingshat, våldsidealisering och motvilja mot andra. Det öppna samhället bygger på en av de enklaste och samtidigt mest ömtåliga idéer som formats, nämligen idén om varje människas lika värde.
Det är ingen tvekan om att denna idé – som ligger till grund för marknadsekonomi, frihet att uttrycka sina egna idéer och tankar, att få välja fritt, sluta avtal som man vill och att få äga – format världens mest framgångsrika samhällen. Det är där dessa ideal har frodats som civilisation, kultur, välstånd, rättsstat och fred har utvecklats.
Det har gett frihet och fred.
I Europa ser vi hoten mot det fria samhället växa rakt framför våra näsor. Rysslands krig i Ukraina underminerar Europas fredsordning och frihet. President Vladimir Putin lockar som en stark man extremister både bland nationalister och gamla kommunister.
I Europaparlamentet kommer detta till uttryck när de extrema grupperna förenas i sitt stöd för Putin. Kommunister som vill ha en stark stat och som föraktar demokratin förenar sig med främlingsfientliga som vill ha en stark man och som föraktar mångfald.
I Grekland ser vi en regering som förenar dessa båda riktningar. Regeringen vill upprepa den ekonomiska populism som förde Grekland in i krisen och gör sig samtidigt till Putins företrädare när det gäller relativiseringen av värden som frihet, demokrati och fria staters suveränitet.
Relativiseringen av demokratins värden gör oss samtidigt mindre rustade att möta det hot som islamistisk extremism och våldsfanatism innebär runt om i Europa. Denna extremism attraherar anhängare just eftersom demokratins värden inte står tillräckligt starka, som vattendelare mellan förtryckets och frihetens krafter.
Det är sällan extremister vinner av egen kraft. Deras idéer är just extrema. Extremister vinner när vi låter demokratins värden försvagas och reduceras till praktikaliteter. När vi låter hyllningen till diktaturens värden passera som en del av det normala.
I Aftonbladet skrev dess kulturchef Åsa Linderborg nyligen att vi ska visa tacksamhet mot Röda armén och Stalins Sovjetunionen för befrielsen av Auschwitz.
Men ett nytt förtryck är ingen befrielse. Stalins massmord, förtryck och förakt för människoliv kan inte förbigås med tystnad och är inget att visa tacksamhet mot. Stalin startade tillsammans med Hitler andra världskriget och kom att förena sig med Nazitysklands ledare i det totala föraktet för människors liv. Stalin befriade inte Europa, som Linderborg på fullt allvar hävdar, utan förtryckte till priset av miljoner människors liv Sovjetunionen och halva Europa.
Musikern Mikael Wiehe koketterar med att han tilldelats Leninpriset, till ära av Lenin som var en av 1900-talets massmördare och som utvecklade den politiska terror som vi nu ser i form av massavrättningar utförda av IS. Skådespelaren Sven Wollter får mysa i SVT:s studio om sin förtjusning över Stalin.
I Malmö har vi sett hur kommunledningen relativiserat antisemitism och gjort den till en politisk fråga som man menat att judar bär ansvar för.
Så kallade antifascistiska grupper legitimerar, genom sin våldsanvändning, både sina fiender och våldet som arbetsmetod, på bekostnad av demokratins värden.
När förståelsen för starka ledare och för hat och förtryck växer fram i de delar av samhället där försvaret för mänskliga fri- och rättigheter borde stå som starkast, utan att medier kritiskt granskar och hävdar frihetens värden, nedrustar vi försvaret av demokratin.
Det är dags för oss som ser demokratins värden som överordnade politikens mål att dra en gräns som är ovillkorlig mot dem som invaderar, mot dem som hyllar våldet oavsett om de kallar sig "anti" det ena eller det andra, mot antisemiter likaväl som mot främlingsfientliga, mot dem som försvarar Putin och föraktar andra människor, mot kommunister som föraktar människors frihet och mot dem som anser att den egna religionen, den egna politiska uppfattningen eller de egna nationalistiska intressena står över varje människas rätt att forma sitt liv i frihet.
De har alla en sak gemensamt. De hotar demokrati och ett fredligt samhälle.
Gunnar Hökmark
Gå till toppen