Malmö

"Tredje kultur" dämpade brandkaoset i Rosengård

Bränder och problem för räddningstjänsten i Rosengård har minskat drastiskt.
Mycket av förtjänsten är de nya brand- och säkerhetsvärdarnas förtroendeskapande fältarbete.
Metoden kan lära ut åtskilligt om arbete över kulturgränser, enligt en ny doktorsavhandling.

Det är kompetensen att kommunicera som fått brand- och säkerhetsvärdarna att lyckas med sitt arbete på Rosengård, inte deras invandrarbakgrund, menar Susanna Magnusson.Bild: Hussein El-alawi
Förmågan att kommunicera har varit nyckeln, inte att värdarna är invandrare själva.
Värdarna har mött de boende i "en tredje kultur", den alla i ett möte har gemensamt oavsett språk och bakgrund.
Därför har fördomar och bristande kunskap om räddningstjänstens roll kunnat minskas.
Det menar Malmöbon Susanna Magnusson som i dagarna la fram en avhandling i ämnet strategisk kommunikation på Lunds universitet.
Exemplet hon har följt är den massiva satsning räddningstjänsten gjorde för att förbättra relationerna efter en kaotisk period med anlagda bränder, angrepp på insatsstyrkorna och ömsesidig bristande förståelse.
Det började med trevande försök med brandmän som skickades ut i skolor mest för att undervisa om hur bra de var. Och tolkar som följde med vid brandinsatserna för att försöka hålla ordning på den alltid stora publiken kring branden.
Det blev inte särskilt lyckat bland ungdomarna, utan snarare förstärkte klyftorna.
– Ett tag blev det fler anlagda bränder efter det, ungdomar som ville visa sig tuffa genom att sätta eld precis när räddningstjänsten varit där, säger Susanna Magnusson.
Till slut provade man en ny väg. Brand- och säkerhetsvärdar. En tio månader lång utbildning utannonserades. En av förutsättningarna för att söka var att åtminstone en förälder skulle ha utomnordisk härkomst.
200 sökte. 24 kom in. Efter utbildningen anställdes sju av dem som värdar. Extrabonus var tre elever som var perfekta som brandmän och anställdes.
Värdarnas informationsarbete har lyckats. Men Susanna Magnusson vill alltså inte betona den utomnordiska härkomsten hos dem.
– Man ska inte tjata så mycket om mångkultur och att överbrygga de kulturella skillnaderna mellan människor. Det kan tvärtom förstärka klyftorna. Det viktiga är att mötas i det gemensamma i situationen, och det räcker långt, säger hon.
Det har visat sig när hon har intervjuat och gått med brand- och säkerhetsvärdarna när de bland annat gått runt och ringt på för att informera om brandsäkerhet och vikten av brandvarnare i lägenheten.
– Jag blev rörd av den välvilja och omsorg de visade i sitt arbete med att få människor att förstå att det var jätteviktigt för dem att få veta detta.
Ofta fanns språkbarriärer, något värdarna motarbetade med allt från att ha med sig en bild på en rökfylld trappuppgång till att själva tala enkel svenska med brytning för att nå fram med budskapet.
Myndighetsattityden är helt nergrävd. Den traditionella svenska bilden av att räddningstjänsten är välmenande är inte självklar för den som har levt där den är förknippad med polis eller militär.
– Här handlar det om att skapa förtroende, inte att en myndighet stelbent och ensidigt informerar.
Värdarna har också arbetat med förtroendeskapande genom att knyta kontakter med nyckelpersoner i området, centrala människor i butiker och annat som fungerar som länkar mellan invånare och samhället.

Många inom räddningstjänsten deltar

Även alla brandmän och många andra på Räddningstjänsten Syd har varit delaktiga i samverkansarbetet på Rosengård. Bland annat genom närvaro och kontaktskapande i stadsdelen, som skolbrandmän och ungdomsprojekt på skolor och öppna hus på brandstationerna med mera. Avhandlingen koncentrerar sig på värdarnas arbete.
Gå till toppen