Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: "Skåne bör gå i bräschen för en ny samarbetsmodell."

Stockholmsfixeringen och ointresset för Öresundsregionen har lett till uteblivna infrastruktursatsningar i Skåne. 

Under den hearing som nyligen hölls i Malmö om den så kallade Sverigeförhandlingen – ”förhandling om utbyggnad av framtidens järnvägsnät samt åtgärder för bostäder och ökad tillgänglighet i storstäderna” – framfördes synpunkten att en förbindelse mellan Malmö och Göteborg, eller ett Öresundsperspektiv, inte ingår i uppdraget.
Synpunkten tycktes inte väcka någon större reaktion eller intresse från utredningens huvudsekreterare Hans Rode. Då är 2015 ändå menat att vara ett år av insamlande av fakta från berörda kommuner.
Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven uttryckte i somras oro över att de båda storflygplatserna Kastrup och Gardermoen vuxit sig starka och populära, eftersom detta, enligt Löfven, sker på Arlandas bekostnad.
Att en femtedel av Kastrups drygt 25 miljoner resenärer är på väg till eller från Sverige tycks för honom vara ovidkommande eller okänt. Kastrup är i Stefan Löfvens ögon vare sig en inrikesangelägenhet eller central del i den växande Öresundsregionen.
I samma anda hävdade den tidigare arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (M) i höstas att Skåne är beroende av Stockholm, och att Stockholm av hänsyn till detta bör hantera de politiska turerna bakom lokala infrastruktursatsningar på ett bättre sätt.
Resonemanget har hörts förut – all utveckling styrs och skapas i Stockholm, och andra regioner får ta del av kakan enligt ett centralstyrt fördelningssystem.
Sverigeförhandlingen syftar just till att möjliggöra en utbyggnad av stambanor från Göteborg till Stockholm och från Malmö till Stockholm. Utgångspunkten är alltså att det ska bli lättare att ta sig till Stockholm. Som om det inte skulle vara möjligt eller önskvärt att leva och verka i Skåne fullt ut.
Stockholmsfixeringen och ointresset för Öresundsregionen har under lång tid fått konsekvenser i Skåne, framför allt i form av uteblivna infrastruktursatsningar. Öresundsbron och Citytunneln betraktas som generösa gåvor och inte, som sig borde, satsningar som genererar långsiktig nytta och tillväxt till hela landet.
Hur kommer det sig annars att amorteringstiden för Öresundsbron är så kort som 30 år, när avbetalningstiden för till exempel fastighetsbestånd oftast är betydligt längre?
Ändå är det få som idag ångrar att Bron byggdes. Öresundsbron har i sig bidragit till många samarbeten över Sundet, bland annat det dansksvenska hamnbolaget Copenhagen Malmö Port och gemensamma nordiska huvudkontor i Malmö som till exempel Mercedes Benz, Britax, Vestas Northern Europe, Duni och AAK.
Skåne halkar efter i tillväxtligan. Enligt konsultföretaget WSP:s rapport Regionernas kamp har Skåne sämst sysselsättningsgrad i Sverige och näst sämst utveckling av bruttoregionalprodukten sedan 2002.
I rapporten konstateras att befolkningstillväxten varit stor och att utbildningsnivån är relativt hög, men att arbetsmarknaden inte vuxit tillräckligt snabbt. Skåne är alltså eftertraktat att leva i, men har alltför trång kostym.
Bilden bekräftas i Region Skånes årliga rapport över Skånes utveckling från december 2014. Utöver den låga sysselsättningen konstateras att Skånes samlade varuexport stod för endast 8,3 procent av den svenska varuexporten, vilket ska sättas i relation till Skånes befolkning på knappt 1,3 miljoner invånare, motsvarande 13 procent av populationen. I rapporten framgår även att Skånes viktigaste handelspartners är Norge, Tyskland och Danmark.
Stockholmsperspektivet har dessvärre smittat av sig på skåningarna, som till stor del passiviserats av sitt beroende av staten.
Ett tydligt exempel är utbyggnaden av E 22 – en lokal fråga som blev helt beroende av nationella beslut med konsekvensen att den byggs i ineffektiva och kostsamma etapper.
Planerna på en HH-förbindelse har stagnerat till följd av en kombination av ointresse från staten och oförmåga från Skånes sida att driva frågan på egen hand.
Vi menar att det är dags att göra upp med Stockholmsberoendet, att upphöra att förlita sig på statens ojämna välvilja och att initiera fler lokala och regionala initiativ. Därutöver bör vi ställa högre krav på skånska riksdagsledamöter att åstadkomma förändring.
Det är i Skåne och i Öresundsregionen som ledarskap bör utvecklas, det är här tillväxten ska genereras. Det är här behovet av infrastruktursatsningar ska identifieras och i slutänden genomföras.
Istället för att rikta blicken mot Stockholm bör Skåne fokusera på att förstärka relationerna med Själland och de marknader som stärks genom byggandet av den fasta förbindelsen över Fehmarn Bält.
Skåne bör gå i bräschen för en ny samarbetsmodell med Europa, anpassad efter den verklighet som vi redan lever i. Ett viktigt steg i denna riktning skulle vara att Sverigeförhandlingen förses med ett tilläggsdirektiv avseende Västkustlänken och Öresundsregionen. Detta skulle ge betydligt större effekt på tillväxten i regionen än fokuseringen på förbindelserna till Stockholm.
Fredrik Åberg Yasemin Arhan Modéer
Gå till toppen