Åsikter

Läsartext: Samla inte politiska poäng i mitt namn

Nationellt invandrarmuseum i Västra hamnen kritiseras.

Över tolv miljoner människor som invandrade till USA 1892–1954 beräknas ha passerat Ellis Island. I den stora salen, eller registreringsrummet, inspekterades invandrarnas papper, och läkare undersökte dem för att upptäcka smittsamma sjukdomar. Ungefär 2 procent nekades inträde till USA. Idag finns ett museum över invandringen via ön.Bild: Seth Wenig AP
Fastighetsbolaget Diligentia vill bygga ett nationellt invandrarmuseum i Västra hamnen. En motsvarighet till Ellis Island utanför New York. I Stadshuset funderar miljöpartister i samma bana. Ledande tjänstemän i Malmö stad kontaktas (Sydsvenskan, 25/1).
Intressant om detta genomförs. Men var kommer pengarna ifrån? Vem sponsrar? Och vad menas med ”invandrarmuseum”?
Som om det gällde ett välmående område i Paris eller New York planerar nu Diligentia att i Västra hamnen bygga landets första ”invandrarmuseum”, där invandringens historia och plats i samtiden ska skildras. Bortsett från det stigmatiserade begreppet, vad ska detta ”invandrarmuseum” då innehålla, enligt fastighetsförvaltarna? Varför just Västra hamnen som plats, eller Ellis Island som motsvarighet och modell? Ska även invandringen till Sverige amerikaniseras, eller för att tala i etnologiska och kulturantropologiska termer, kommer invandringen att gestaltas i termer av smältdegel (USA) eller kulturell mosaik (Europa)? Vem ska sätta agendan?
Ska ett fastighetsbolag vars affärsidé ”baseras på tre aktiviteter: att äga, utveckla och förvalta”, tillsammans med en intresserad miljöpartistisk politiker och ledande tjänstemän i staden bygga upp ett nationellt ”invandrarmuseum”? Äga, utveckla och förvalta det nationella invandringsarvet, folkgruppers historia och personliga minnen, som skapar relevans på såväl individuell som nationell nivå? På vilka grunder och i vems namn?
I tjugo år, vilket är mer än halva mitt liv, har jag bott i Malmö som migrant med en avvikande bakgrund. Jag är högutbildad med kompetens inom kulturarvsområdet, är verksam inom museisektorn och har disputerat i etnologi vid Lunds universitet. Jag är väl medveten om att konkurrensen är stenhård vad gäller arbetstillfällen inom kultursektorn, såväl på fältet som i byråkratin. Men jag kan inte undgå att se att den politiska och kulturella eliten i staden är påfallande etniskt homogen och att byråkratin är sluten.
Kulturförvaltningen är den förvaltning i staden där människor med en annan (läs ”invandrar-”) bakgrund är minst representerade. Så ser det ut i den stad som av alla i hela landet tydligast säger sig vilja bygga upp en mångfaldsidentitet och där man vill värna om demokrati och mänskliga rättigheter. Så varför bygga ett ”invandrarmuseum” överhuvudtaget? Endast för att nagla fast ett redan dåligt utgångsläge? Befästa besatthet av symbolpolitik och övertro? Icke desto mindre, ska dagens invandring dokumenteras och ihågkommas samtidigt som den stora svenska utvandringen till USA ska glömmas bort som följd av Svenska emigrantinstitutets avveckling 2013?
Kommer museibranschen kontaktas och forskningskompetenta inom migrations- och kulturarvsområdet tillåtas att diskutera och driva frågan vidare på nationell nivå, framförallt i fråga om organisationsform och verksamhetsutformning?
Har någon tänkt tanken att, åtminstone i denna sak, efterfråga de så kallade invandrarnas åsikt eller handlar det hela om kapitalförvaltning, kulturelitism och samlande av dagspolitiska poäng?
Om det är det senare som gäller, så gör det i så fall inte i mitt namn!
Närmaste zoo att skåda finns i Köpenhamn eller Höör.
Min förhoppning är att detta initiativ och denna synnerligen viktiga fråga kommer att diskuteras framöver på ett sätt som inte är top-down utan bottom-up, på bred front och framförallt inkluderande.
Dragan Nikolić
Gå till toppen