Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Anja Gatu: Vi står där vi står – men var är det?

Vi har räknat ner i nästan exakt ett år. Den 23 februari kördes femmilen i Sotji – en rysk succé men också ett lopp som markerade slutet på ett fantastiskt framgångsrikt OS för det svenska skidlandslaget. Vi har konstaterat att det går att måla blågul kurbits på vita skiddräkter, vi har hört Mando Diao framföra sin något underliga VM-låt. Vi har sett en tårögd Charlotte Kalla ifrågasätta om hon överhuvudtaget har i VM att göra, vi har sett samma Charlotte Kalla utklassa konkurrenterna och vi har följt Emil Jönssons tröstlösa kamp mot klockan, kroppen och det egna huvudet. Vi har följt en debatt om ett mästerskap som blir minst 170 miljoner dyrare än beräknat och en värdstad där bara kommunpolitikerna verkar riktigt nöjda med att VM ska gå just där.
Nu står vi där vi står. Vi är framme. I Falun, där skid-VM börjar idag. Det är tjugotvå år sedan sist. Tjugotvå år sedan Torgny Mogren på VM:s allra sista dag räddade någon slags ära åt arrangörslandet genom att ta guld – den enda svenska medaljen under det mästerskapet.
Den här gången kommer de tidigare, medaljerna. Och de kommer i plural. Men det är inte säkert att hemma-VM blir den storsuccé som många hoppas på. OS i Sotji för ett år sedan lämnade oss med skyhöga förväntningar och drömmar om ett VM på hemmaplan som slår alla tidigare världsmästerskap för svensk del. Sedan dess har det svenska skidlandslaget genomlevt en vinter som varit allt annat än fylld av solsken och sköna formbesked. Medaljchanserna är oförutsägbara – samtidigt har vi lärt oss att aldrig räkna ut svenskarna bara för att de har haft en snårig väg till mästerskapen.
Som Johan Olsson. Han gör som han brukar – kommer smygande från en strulig säsong av infektioner och ofrivilliga träningsuppehåll, med en form som ingen kan förutse hur långt den bär men en helvetisk och effektiv träningsperiod bakom sig. Hur långt kan det bära? Det återstår att se.
Teodor Peterson, Calle Halfvarsson, Ida Ingemarsdotter, Hanna Falk – det är många som kan ta medalj redan första dagen, om de får till det och står på benen. För att inte tala om Stina Nilsson, 21-åringen som tog OS-brons med Ingemarsdotter i sprintstafetten förra året och nu har kapacitet att ta individuellt guld om hon får allt att stämma.
Sprinten – och särskilt sprintstafetterna – har varit den säkraste källan till svenska medaljer de senaste mästerskapen. Med en bra start på VM kan trycket lätta från de svenska axlarna och övriga åkare inspireras. Jag gissar att en svensk hoppas lite extra denna VM:s första dag.
För allra störst är förväntningarna, som alltid, på Charlotte Kalla. Trots att hon fortfarande inte tagit en individuell VM-medalj finns det ett tryck på henne att hon ska leverera guld nu. De förväntningarna sänktes inte direkt efter helgens världscup i Östersund där hon slog både Marit Bjørgen och Therese Johaug. Där kom det formbesked hon behövde. Nu skulle hon må bra av en allmänt bra svensk start. Samt ytterligare en viktig ingrediens: att vallateamet visar att det har koll på läget. Det beskedet får också gärna komma första dagen – för hela truppens skull.
Läs alla artiklar om: Skid-VM i Falun
Gå till toppen