Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Anja Gatu: Den första egna medaljen – och tre viktiga kvitton

En mördarbacke, två knäckta svenskar. Och så försvann gulddrömmarna den här lördagen.

Det fanns stora likheter mellan Charlotte Kallas och Marcus Hellners respektive skiathlonlopp: båda såg ut att ha medaljerna och kanske till och med guldet inom räckhåll hela vägen fram tills det var dags för mördarbacken för sista gången. Där och då knäcktes de. Då hade de inte längre tillräckliga krafter för att orka hänga med. Charlotte Kallas förarbete och jaktnerver gav henne till sist ett brons, men Marcus Hellner hade behövt dra sönder fältet betydligt tidigare om det skulle ha blivit medalj.
Therese Johaug är som en bergsget på skidor – liten och nätt men extremt stark och hon vet exakt hur hon ska sätta fötterna för att få ut max i klättringarna. Att det var just hon som utnyttjade mördarbacken för att köra hem guldet var bara så typiskt. I ett sådant ögonblick var det bara att applådera en skicklig idrottare och låta sig imponeras.
Mindre typiskt – men nästan lika imponerande – var Charlotte Kallas första klassiska del av loppet. Det måste ha varit Charlotte Kallas bästa klassiska lopp någonsin, och det är häftigt att se hennes utveckling från säsong till säsong. Jaktnerven och vinnarskallen har alltid funnits där, den som drivit henne att pressa kroppen till dess absoluta bristningsgräns. Men tekniken har hon jobbat stenhårt med och det arbetet ger hela tiden resultat.
Sen är frågan om det klokaste var att köra som hon gjorde under den klassiska delen. Kalla drog långa delar av loppet utan att lyckas skaka av sig Therese Johaug och Astrid Jacobsen.
Samtidigt knäckte hon tillsammans med Therese Johaug Marit Bjørgen i den lilla mördarbacken, och vem vet hur allt hade slutat om hon inte fått mjölksyra så tidigt i loppet. Hade hon inte dragit i det klassiska hade hon kanske haft samma situation som Hellner: en stor ledarklunga där det är svårt att göra något de sista kilometerna. Dessutom är det svårt att hålla tillbaka när skidor och teknik stämmer så bra som det gjorde för Charlotte Kalla.
Jag trodde vi skulle få se en sur Charlotte Kalla som kände att hon hade förlorat ett guld, men det var tvärtom en glädjestrålande Charlotte Kalla som tyckte att hon vunnit ett brons. Och det fanns mycket att glädjas över för henne, trots att hon fick se sig slagen av två norskor. För det första: hennes livs första individuella VM-medalj. Hon har varit framgångsrik i VM-stafetterna men aldrig lyckats på egen hand, och nu kan hon lägga tankarna på det åt sidan.
Hon fick även ett rejält kvitto på att formen definitivt finns i kroppen, hon fick känna på skidorna och kunde konstatera att de var riktigt bra i båda delarna av loppet och hon fick smaka på stämningen när 45000 trängdes runt spåren på Lugnet. Klart att hon någonstans måste vara nöjd när allt stämde så fint och det som avgjorde loppet var att två motståndare var bättre för dagen.
Dessutom vet hon en sak. Hon vet att den största guldchansen återstår, den kommer på tisdag och heter 10 km fristil. Uppladdningen har redan börjat.
Läs alla artiklar om: Skid-VM i Falun
Gå till toppen