Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Begravda föremål visar upp ny historia

Utgrävningarna på ESS-området lärde arkeologerna nya saker om både sten- och järnåldern i Lundabygden.
Nu ställs föremålen som hittades ut på Lunds universitets historiska museum.

I en ny monter längs en av väggarna på Lund universitets historiska museum (LUHM) visas i en nyöppnad utställning ett antal av föremålen från utgrävningarna på ESS-området.
– Vi säger normalt att vi håller på med aktuell forskning. Men det här är till och med aktuell grävning och forskning på det, som kommer ut direkt, säger Kicki Eldh, utställningsproducent på LUHM.
Arkeologerna hittade lämningar från såväl yngre stenåldern som järnåldern, vilket markeras med olika färgbakgrund i utställningen.
– Tidigare har man inte känt till så mycket om stenåldern i Lundabygden. De flesta stenålderslämningarna i den här regionen har legat i Malmöområdet och söderut, och i västra Skåne, säger Magnus Andersson, arkeolog på Statens historiska museum och projektledare för utgrävningarna på ESS-området.
Lämningarna från yngre stenålder, tidig del av den så kallade bondestenåldern, är närmare sextusen år gamla. De består av en by med fjorton stycken hyddor och två större långhus. På platsen har arkeologerna hittat bevis för odling och boskapsskötsel: förkolnade sädeskorn, flintskäror som använts till att skära axen från sädesstrån och benmaterial från kor och tamsvin.
– Det här är en av de största bosättningar vi hittat i Sverige från den här perioden, om inte den största. Och en av de få där vi hittat så mycket spår av den tidiga odlingen.
Analyser av delar från keramikkärl som hittats visar dessutom spår av mjölkprodukter.
– Det är lite nytt att man redan direkt i inledningen av bondestenåldern mjölkade korna. Man har tidigare trott att det kom lite senare.
En annan nyhet för forskarna var gravfältet söder om boplatsen. Det består av gravkamrar uppbyggda av stenblock som kan väga flera ton, avsedda för det ledande skiktet i samhället.
– Det visar att det varit ett organiserat samhälle med en hierarki. Jordbruket har gett så stort ekonomiskt överskott att man kunnat ha en del av befolkningen till att bygga monument istället för att ägna sig åt försörjningen. Det är också nytt under bondestenåldern, det hade vi inte väntat oss att vi skulle hitta, säger Magnus Andersson.
Även bland järnåldersfynden är det gravarna som drar till sig arkeologernas intresse. Vid utgrävningarna hittades ett femtontal gravar med gåvor den döde fått med sig i graven.
– Det var koppar och krukor av olika slag som lagts vid huvudänden. Flera av gravarna hade pärlor, glaspärlor och bärnstenspärlor. I en av gravarna fanns också: en guldring och ett symboliskt mynt, som vi tror att den döde haft i munnen som betalning för att komma in i dödsriket.
Hur tolkar ni det?
– Det var lite oväntat. Vi har ju Uppåkra ganska nära, som är det stora centret under den här perioden. Detta visar att det också fanns storgårdar ute i landskapet som hade ganska stor rikedom.

Utgrävningarna på ESS-området

Projektet är ett samarbete mellan Statens historiska museum, Sydsvensk arkeologi AB, Kalmar läns museum och Kulturmiljö Halland.
Utgrävningarna pågick från augusti till november 2013, omfattade 100 000 kvadratmeter och sysselsatte mellan 35 och 40 arkeologer.
Utställningen på LUHM är än så länge beslutad att pågå fram till 31 maj.
Gå till toppen