Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

På samma gång oväntat och självklart

Anja Gatu om Johan Olssons VM-guld.

Johan Olsson gav allt.Bild: Bildbyrån
Han har varit uträknad, han har varit borta ur gulddiskussionerna. Han har varit skadad och sjuk och missat det mesta den här säsongen. Men han har än en gång hittat en väg som leder precis rätt. Johan Olsson tog Sveriges andra guld, och det var på samma gång oväntat och självklart.
För Johan Olsson gjorde som han brukar. Han kom till Falun med en dålig säsong bakom sig, en säsong präglad av skador och sjukdomar där han gått en kamp för att bli frisk och i form i tid till säsongens höjdpunkt: VM.
Han har gjort det förr, och det är klart att det finns en slags trygghet i det, en trygghet i osäkerheten, hur motsägelsefullt det än kan låta. Johan Olsson vet hur han ska lägga upp det för att toppa formen trots att han knappt tävlat den här säsongen. Han har offrat mycket längs vägen, omänskligt mycket. Inte träffat sina barn på de sju veckor han haft på sig sedan han blev kvitt virussjukdomen som tvingade honom att ta det lugnt hela december.
Jag skrev det inför VM, och jag upprepar det nu: räkna aldrig ut Johan Olsson. Inte genom att titta tillbaka på världscuplistor och tidigare tävlingar under säsongen i alla fall. De säger ingenting om den form han för dagen håller.
VM:s andra svenska guldlopp liknade det första på så sätt att det fanns en åkare med vit dräkt och blågul kurbits, som såg ut att åka på en annan slags snö än de andra, med en helt annan lätthet under skidorna än konkurrenterna.
Och lite så var det. Frågan är om inte Johan Olsson tjänade ännu mer på underlaget än Charlotte Kalla. Det blev ytterligare en dag med knepigt väder och dåligt underlag som gjorde livet svårt för vallateamen och spåren besvärliga för de tävlande. De beskrev det som att snön gick sönder i värmen, och det var uppenbart att det blev tyngre för varje person som skickades ut i spåren.
När Johan Olssons huvudkonkurrenter kom ut hade snön blivit en svårhanterlig sörja och det var svårt att hitta fläckar där det gick att åka riktigt snabbt. På så sätt blev Johan Olssons dåliga säsong och låga ranking en fördel eftersom det gjorde att han startade tidigt tillsammans med de oseedade åkarna.
Orättvist? Javisst. Samtidigt är det som den norska vallachefen konstaterade redan i tisdags: det här är en utomhussport och vädret är en av faktorerna som påverkar resultatet. Helt rättvist är det svårt att få utan masstart.
Det såg länge ut som att de svenska herrarna inte skulle ta några medaljer alls i detta mästerskap. Deras tävlingar har mest handlat om brutna stavar, påkörningar och allmänt oflyt. Men det var innan Johan Olsson hade gett sig ut i spåren. Innan Johan Olsson visade att allt är möjligt, även för den som har tillbringat betydligt fler timmar på ett elektriskt rullband än ute i tävlingsspåren.
Nu talas det plötsligt medaljchans även i herrstafetten, även om det är uppenbart att damlaget har den bästa chansen. När Rickard Grip petar både Emma Wikén och Ida Ingemarsdotter – som båda är i form och var med i guldlaget i Sotji för ett år sedan – då vet man att Sverige har ett bra lag. Det kan räcka hela vägen även i år.
Läs alla artiklar om: Skid-VM i Falun
Gå till toppen