Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

"Jag gör bara vad jag själv vill"

Vid 67 års ålder debuterar Hasse "Kvinnaböske" Andersson i Melodifestivalen. Vilket hans fru beklagar.

Hasse Andersson öppnar dörren och direkt efter hälsningsfraserna frågar han om vi vill ha kaffe.
– Jag har köpt fastlagsbullar, säger han och pekar på lådan från Gunnars Bröd i Förslöv.
Vi är i Ängelsbäck mellan Förslöv och Grevie. Utanför vardagsrumsfönstret syns fälten ner mot Skälderviken. Utsikten är hänförande.
– Ser du skuggorna där på andra sidan, det är Kullen. Ja, det lite dis nu och så är fönstren skitiga, men annars är det otroligt vackert här, säger Hasse Andersson och knäpper igång kaffekokaren.
För sju år sedan lämnade han Båstads kommun och flyttade till hustrun Monica Forsberg i Värmland. Värmlänningarna tyckte han mycket bra om, men de eviga granskogarna och mörkret stod han aldrig riktigt ut med. Hemlängtan började gnaga i bröstet. Så var han och spelade när gamle vännen och Peab-grundaren Mats Paulssons son Stefan firade sin 40-årsdag. Stefan Paulsson och Hasse Andersson började snacka hus och Stefan pekade upp mot en backe i närheten och sa "där ska du bo". Sen gick det ett halvår och Stefan drabbades av cancer och dog efter ett väldigt snabbt sjukdomsförlopp. Men Mats Paulsson kom ihåg vad sonen och Hasse pratat om och i dag står huset på platsen där det förr bara var en rasbrant.
Hasse Andersson har döpt stället till Music Hill ("det bor en musiker till längre ner i backen") och nu pendlar han mellan Ängelsbäck och Monicas hus i Degerfors. Paret har ytterligare en bostad i Florida. Där hade de planerat att tillbringa vintern i år.
– Men den där jädra Melodifestivalen kom ju och förstörde det, säger han.
Inte för att Hasse Andersson klagar. Melodifestivalen var en av de saker som fanns kvar på hans bucket list. Fast han hade förstås aldrig trott att han skulle debutera i tävlingen vid 67 års ålder.
Han har sjungit på några demos tidigare. Bland annat låtar som skrivits av Nanne Grönvall och Susie Päivärinta. För några år sedan hörde Anderz Wrethov av sig med en specialskriven låt, "Sommaren på Bjäre". Den nådde inte heller ända fram.
– Sen ringde Anderz och sa att han sålt låten till ett japanskt pojkband. Ja, inte samma text förstås, men melodin var densamma och den blev en jättehit i Japan, säger Hasse Andersson.
Anderz Wrethov hade dock inte glömt bort Hasse Andersson. "Guld och gröna skogar" testades redan inför Melodifestivalen 2014, men föll då på målsnöret. I år gick låten hela vägen.
– Den ligger i linje med "Dans på Vejby ängar" och "Sommardansen". Det är logdans, fioler och svängigt, säger Hasse Andersson om låten som kommer att vara med på hans nya album som släpps 18 mars.
När han fått beskedet från Christer Björkman ringde Hasse sin fru och berättade.
– Hon blev lagom glad och sa "ah nä, kunde jag inte få ha det i fred?", säger Hasse Andersson med ett skratt:
– Monica har ju både tävlat själv och skrivit låtar, så Melodifestivalen har liksom varit hennes grej. Och nu kommer jag och tränger mig in där.
I nästa andetag tillägger han:
– Men hon har fått bli min manager. Hon tar det på stort allvar och ska godkänna allt jag gör. Hon och tjejen på granngården som sköter min bokföring har till och med tryckt upp tröjor, säger Hasse Andersson och hämtar en grön sweatshirt med guldtexten "Guld och gröna skogar management" .
Han skrattar igen. Han gör det ofta. Som han själv säger:
– Jag otroligt privilegierad och gör bara vad jag själv vill.
Det har varit en lång och svindlande resa för arbetargrabben från Malmö som hade tänkt gå i farsans fotspår och bli plåtslagare. Men musiken tog över och när han flyttade till den lilla orten Kvinnaböske i början på 70-talet och bildade ett band började det röra på sig. Första plattan kom 1980 och ett år senare fick han en hit med "Skomagare Anton". Sen kom det stora genombrottet med "Änglahund" 1982.
Hasse Andersson älskar förstås låten, men han kan inte riktigt förlika sig med att det är den enda han brukar förknippas med bland journalister och radiofolk.
– Jag har trots allt gjort 300 låtar och 23 album, säger han.
Hans låtar har ofta handlat om människor på livets skuggsida.
– Det är nog så att jag har sett dem hela mitt liv. Ta tiggarna som man nu ser utanför alla affärer. Alla ser inte. Men om man ser och ger dem en chans är det vanliga människor med hjärta och känslor.
En gång läste han en artikel i Kvällsposten om en ung tjej, bara 28 år, som legat död i flera månader. Det var först när det började lukta i trappan som hon upptäcktes. Hasse skrev då låten "Berit", där han berättade en lång historia om hennes sista dagar i livet.
– Jag gav henne ett namn och hon blev en människa. I bland får man göra så, säger han och berättar om sin far. Seglaren och drömmaren. Som hade en romantisk föreställning om att han vid livets slut skulle ge sig ut på havet för en sista seglats. Precis som den amerikanske ensamseglaren Joshua Slocum hade gjort 1909.
– Men så dog han inte alls. Han fick cancer i bukspottskörteln och dog på Ängelholms lasarett med en massa slangar i kroppen. Precis så som han inte ville. Då tänkte jag, om det nu inte blev så i verkligheten skriver jag en sång om hur det borde ha blivit.
"Den sista seglatsen" spelas numera på begravningar och citeras i dödsannonser.
Men Hasse Andersson är inte bara livsfunderingar och nostalgi.
Han har på senare år även anammat den nya tiden med sociala medier. Han var först motståndare till Facebook ("det där gitter jag inte sitta med").
– Jag begrep inte vilken grej det var, men det är ju jäkligt roligt. En söndag la vi ut en filmsnutt av en ny låt som vi hade gjort i studion. Några dagar senare hade nästan 10 000 sett klippet. Det är ju inte klokt.
Vad gäller Melodifestivalen säger han att han ibland funderar på vad han gör i det här sammanhanget. Han känner sig som en farfar omgiven av unga popstjärnor.
När han står på scenen i Örebro på lördag med den gamla Gibson-gitarren, som är motivlackerad med en änglahund, ska han som alltid "göra ett bra jobb". Visserligen har han sex dansare med sig, men själv kommer han inte att ta ett enda steg.
– Jag dansar inte. Det sa jag från början. Och det blir inget med att stå i en bur ovanför publiken. Nej, för helvete.
Han tycker att det hade varit roligt att gå vidare till Andra chansen.
– Vinner gör jag inte. Det ska vara nån ung som kan dansa och kör med blixtar och dunder. Det ska inte vara en gubbe med gitarr.
Gå till toppen