Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sport

Anja Gatu: Tårar och show av VM-kungen

VM i Falun blev Petter Northugs stora uppvisning, skriver Anja Gatu.

Bild: Florian Ertl/Bildbyrån
Än en gång rann tårar nerför kinderna. Petter Northug avslutade VM som han började: med en idrottslig uppvisning som resulterade i guld. Och med tårar som visade att det här inte var två guld i mängden, två segrar av ett oräkneligt antal som tillsammans bildar en enastående karriär. De var början och slutet på VM i Falun, det som blev Petter Northugs comeback efter ett år som handlat om allt annat än idrottsliga framgångar. Ett framträdande på en scen som han dominerat och som han nu kan komma att lämna. Det har talats om det även om inget definitivt har sagts.
Väljer han att sluta nu gör han det med en sista show som byggt på storartade idrottsliga insatser, men också en nedtonad ödmjukhet som inte direkt varit hans signum under karriären. Jag har alltid gillat hur Petter Northug lyckats reta lättstötta svenskar till vansinne. Han har utmanat bilden av en skidåkare som äppelkindad och leende i lusekofta.
Samtidigt går det att ifrågasätta om han borde ha varit i Falun överhuvudtaget. I början av oktober dömdes Petter Northug till femtio dagars fängelse för rattfylla, ett brott som han ännu inte avtjänat. Han väntar på att få avtjäna det efter VM.
Rattfylla är ett vidrigt brott för konsekvenserna slår så blint, de är oförutsägbara och kan få förskräckliga resultat. Alla har rätt till en andra chans efter att ha sonat sitt brott – men det har alltså inte Petter Northug gjort än. Men jag unnar honom en värdig avslutning. En chans att lämna scenen på snyggast möjligast sätt. Och den avslutningen – om det nu var en sådan – regisserade han perfekt.
Johan Olsson försökte få femmilen dit han ville, han försökte både en och två gånger, han fick hjälp av Anders Södergren med att dra sönder fältet men ingenting hjälpte. Det var för tungt för att en ensam skulle orka dra och gå iväg själv. Klungan återsamlades hela tiden och det blev fem jämna mil av tung skidåkning, blötsnö som föll i spåren och snö som samlades i drivor i backarna.
Petter Northug låg stabilt i klungan, behövde aldrig göra det tunga dragjobbet längst fram och hade inte heller något intresse av det. Han vet att han är oslagbar om han får spurta och han visade det än en gång när han sprang upp för den sista backen och sedan avancerade förbi tättrion, hittade en lucka mellan spåren och stakade sig över mållinjen med en kraft som borde vara omöjlig att plocka fram efter fem tunga mil i något som liknade strösocker snarare än snö.
Han är så komplett som det är möjligt att bli, en iskall taktiker som får loppen dit han vill, oavsett om det handlar om sprintstafett eller femmil. Vi kan snacka svensk succé och historiskt antal medaljer, men ingen kan jämföras med Petter Northug och hans fyra guld. Han regerade från början till slut.
Det har varit ett nöje att följa VM. Ett i Falun ifrågasatt mästerskap, som kostat kommunen hundratals miljoner men som till sist blev precis den folkfest som optimisterna hade hoppats på. Annars var vädret den största snackisen – som vanligt i Sverige.
Och tack vare Anna Kinberg Batra vet alla var de svenska fjällen ligger nu. Inte i Falun, alltså.
Läs alla artiklar om: Skid-VM i Falun
Gå till toppen