Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: Sluta experimentera med oss skolelever i utsatta områden

Abrar Mohammad Ali gick ut nian från Värner Rydénskolan 2013.

”Hjälp eleverna och lärarna som är kvar där nu. Se till att detta blir sista gången ni misslyckas. Det är ni skyldiga alla på skolan”, skriver Abrar Mohammad Ali, före detta elev på Värner Rydénskolan i Malmö.
Jag gick ut nian på Värner Rydénskolan för knappt två år sen. Då skulle skolan bli ”framtidens skola”, en skola där alla skulle trivas och lyckas. Personer från kommunen kom med skisser och visade hur skolan skulle byggas ut när elever från Örtagårdsskolan skulle komma eftersom deras högstadium skulle läggas ner. Det var många stora ord om att alla skulle få hjälp och klara skolan.
Jag tvivlade på det då och det sårar mig att behöva konstatera att jag hade rätt. Då, 2013, tog jag initiativ till en elevstrejk i protest mot hela idén om ihopslagning av skolorna. Vi var trötta på allt vi fick stå ut med. Det var ofta något som hände som gjorde att lektionerna avbröts. En gång stängdes skolan mitt på dagen efter att någon hade smällt raketer. Under flera år fanns ingen mattelärare på högstadiet. Vi saknade faktiskt lärare i flera viktiga kärnämnen. Och de lärare vi hade orkade knappt bry sig om lektionerna.
Jag klandrar dem inte. Ingen orkade längre. Varken elever eller lärare hade motivation eller stöd. Ändå gav några av oss det sista vi hade för att klara av alla ämnen. Jag hade tur som hade min familj som hjälpte mig med studierna, men det var inte alla som fick hjälp. Det var synd om dem som inte hade möjlighet till stöd hemma.
När vi konfronterade den politiskt ansvarige för Rosengårds skolor efter elevstrejken fick vi svar som ”man måste våga testa”. Men elever är inga försökskaniner. Varken vi som var elever på Värner Rydénskolan då eller eleverna som går där nu.
Man kan fråga sig var felet ligger och hur det kommer sig att andra skolor i Malmö utvecklats och lyckats så bra. Varför upprepas misstagen just i utsatta områden som Rosengård? Varför kommer personerna som inte har tagit sitt ansvar alltid undan så lätt?
Värner Rydénskolan har försämrats. Det har funnits problem länge men det år jag gick i sjuan var ett ganska bra år. Sedan dess har resultaten blivit sämre och bråken fler. Jag tror att det varken beror på eleverna eller på lärarna. Många som tidigare gick på Värner Rydénskolan går nu på Östra skolan som öppnade 2011. Den har blivit jättebra.
Problemet är det sätt som rektorerna och politikerna har skött skolan på. Jag tycker att de som har misslyckats borde våga erkänna det. Den ansvarige politikern för Rosengårds skolor bad om ursäkt för att Rosengårdsskolan inte fungerade. Om den nye som nu har ansvar för skolorna vågar be om ursäkt för hanteringen av Värner Rydénskolan måste det bli sista gången det sker.
Vi elever varnade under elevstrejken för att det skulle bli mer bråk och stök med en sammanslagen skola, men rektorer och politiker vägrade att lyssna. Det är dags att spetsa öronen för att lyssna på vad eleverna och lärarna har att säga och sedan en gång för alla se till att det blir lugnt på skolan. Kanske behöver den vara mindre. Men inga mer fantasier om ”framtidens skola” och inga mer ”tester”!
Skolan är en stor del av min uppväxt. Det skulle vara synd att se den stänga. Våga se sanningen, politiker och rektorer. Det är nästan för sent, men ni kan inte ge upp. Hjälp eleverna och lärarna som är kvar där nu. Se till att detta blir sista gången ni misslyckas. Det är ni skyldiga alla på skolan.
Abrar Mohammad Ali
Gå till toppen