Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Åsikter

Läsartext: Glöm inte de bakomliggande orsakerna till de dåliga resultaten

Jag har under en längre tid läst och lyssnat på diskussioner om skolan, senast om ytterligare en stängning – om än tillfällig – av ett högstadium på Rosengård. Jag förstår komplexiteten i de svårigheter personal och elever på skolorna har att tackla. Jag vill här ändå ta möjligheten att belysa några faktorer som jag tycker saknas i debatten och vad som kan vara tänkbara hinder för att så få når de utbildningsmål som satts upp.
Vad har stökiga elever för bakgrund? undrar Barbro O’Connor, tidigare skolpsykolog på Värner Rydénskolan.Bild: JESSICA GOW 2014
De katastrofala siffrorna, som att en elev av tio hade godkända betyg i alla ämnen höstterminen 2014 på Värner Rydénskolan har redovisats. Ett för stort antal ohanterliga elever, inkompetent skolledning och inte tillräckligt skickliga lärare framhålls som orsakerna till detta. Jag tror inte att detta förklarar varför inte utbildningsmålen nås och varför resultaten ser ut som de gör.
Har skolan statistik och uppgifter på hur många av eleverna som inte har gått i skola innan de börjar på mellanstadiets senare del eller på högstadiet? Hur många av dessa elever är analfabeter? Jag har mött många barn och vuxna med skiftande möjligheter till skolgång i sina hemländer på grund av krig eller olika former av diskriminering. Hur redovisas denna bakgrund till ansvariga politiker? Dessa bakgrundsfaktorer är väldigt viktiga för att ha rättvisa förväntningar på elever och lärare. Låg- och mellanstadiet är inte bara tidsfördriv, de är viktiga år för förberedelser för vidare studier.
Hur många av eleverna som nu går på skolan har egna upplevda trauman av krig eller långa vistelser i utsatta flyktingläger? Har någon, några, varit barnsoldater? Hur ser kartläggningen ut när det gäller svåra stressreaktioner efter att ha överlevt livshotande förhållanden under lång tid, sett död och förintelse och tvingats acceptera att tillit till livet inte är att ta för givet?
Jag vet att posttraumatiska reaktioner medför koncentrationssvårigheter och kognitiva störningar (ska dock inte förväxlas med adhd). De medför sömnsvårigheter samt fysisk och psykisk överspändhet. De gör det svårt att stå ut med ljud och svårt att hantera oförutsedda situationer. Ångestproblematik och utåtagerande beteende är också vanliga symtom.
Föräldrarna är de viktigaste personerna för ett barns utveckling av tillit och trygghet. Hur många av elevernas föräldrar lider av posttraumatiskt stressyndrom på grund av livshotande situationer de upplevt i hemlandet? Detta är ett syndrom som påverkar hela familjen på olika sätt, liksom annan psykisk ohälsa. De föräldrar jag har mött i mitt arbete vill det bästa för sina barn. Barnens framtid ger deras liv mening. Men det är svårt att hantera och kontrollera de symtom som posttraumatisk stress innebär och det kan vara svårt att vara den förälder man skulle vilja vara eller har varit. Barnen påverkas i alla fall och ibland tar de på sig ett för stort ansvar för föräldrarnas hälsa och ibland tar de helt avstånd. De kan också bli bärare av föräldrarnas symtom, alltså bli sekundärt traumatiserade.
Om man inte tar itu med dessa fundamentala svårigheter kan inte önskvärda skolresultat uppnås. Elevernas och lärarnas självförtroende och behov av positiv bekräftelse undermineras hela tiden av att de negativa skolresultaten är de enda fakta som framhålls och belyses. Eleverna måste förstå att de inte är ”dummare” än andra, utan att deras resultat hänger samman med de bakomliggande förutsättningarna. Och att det som kallas misslyckanden, som kanske inte är det egentligen, skrivs dem och lärarna på näsan hela tiden.
Barbro O’Connor
Gå till toppen