Kultur

Från massextas till innerlighet

Andrew Esiebo, Lydia Goldblatt och Spencer Rowell

Ängslan kring Gud i en tillsynes gudlös tid, Galleri CC, Malmö, t o m 29/3.

Vårsäsongen börjar lovande för Cirkulationscentralen som bytt både namn och lokal. I ett före detta konditori, på nya adressen Båstadsgatan 4, öppnar Galleri CC med en utställning väl värd en mässa.
Andrew Esiebo filmade väckelsemöten i Nigeria och resultatet visas nu på en grupputställning på Galleri CC i Malmö.
Kameran sveper över ett böljande människohav som rytmiskt rör sig i takt med predikantens uppmaning: ”Shake your waist in the name of Jesus!” Andrew Esiebo har filmat väckelsemöten i sitt hemland Nigeria, mer fyllda av ravefestens energi än luthersk gudsfruktan.
Grupputställningen ”Ängslan kring Gud i en tillsynes gudlös tid” rör sig från massextas och innerlighet till svedda illusioner. Frågan om tro toppar knappast listan över den nutida konstens ämnen, trots att religionens laddning enbart tycks växa i ett globalt perspektiv. För urvalet står inbjudna Londonbaserade indiska kuratorn Mary George, som valt tre konstnärer vilka närmar sig det andliga från olika håll. Men utan de klichéer och tunga politiska aspekter som så ofta dominerar debatten när det talas religion. Istället knyter hon samman dem kring den polske filosofen Leszek Kolakowskis tankar om religionens betydelse för människan.
Vad som står på spel är själva akten att tro. Relationen mellan inre övertygelse och inlärt beteende. Den utsträckning i vilken tron går i arv och manifesteras – eller rent av blir till – genom fysiska ritualer och talade ord.
”Wash your hair with the blood of Jesus!” skanderar Esiebos präst medan hundratals människor entusiastiskt gnuggar sina hårbottnar. Precis som i den svenska kyrkans nattvard hanteras det utgjutna blodet på ett sätt som kan framstå chockerande om ceremonin tolkas bokstavligt. Mot hans pulserande studie i fysisk utlevelse, kollektivets gemenskap och kyrkans kommers framträder brittiska Lydia Goldblatts videoverk med avklarnat lugn. Det får mig att minnas långa timmar i söndagsskolan. Hur min böjde, tystlåtne morfars bordsböner rymde ett enträget allvar, som gjorde vida större intryck än orden han sa. Nu tänker jag att man då kunde ana den pojke han en gång var. För det är mot barnen som Goldblatt riktar blicken. Värdigt stiger de fram en och en ur skuggorna och framför sin bön. Ibland stakar de sig eller glömmer orden. Inövad läxa, uppriktig tro eller bådadera – i vart fall är det vackert, lågmält och starkt.
Gå till toppen