Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Upphovsrätten måste ändras, men inte förkastas.

I en essä i radions Obs (9/3) nylanserar tidningen Arbetarens kulturredaktör Fredrik Edin ett spöke:
Upphovsrätten.
Exempel hämtas från Martin Luther Kings familj, som äger upphovsrätten till det han skrev, inklusive hans tal. Familjen har vägrat att låta ett filmbolag använda talen, varpå filmen ”Selma” har fått förses med tal som är lika Martin Luther Kings i stilen, men som inte är rena citat.
Sedan går Fredrik Edin vidare i ett resonemang om vem som ”äger historien”, och jämför med läroböcker, som i tänkta exempel bara skulle få återge sådant som är godkänt av rättighetshavare A eller B.
Det har något lite, men inte jättemycket, med saken att göra.
För det första är inte filmen om Martin Luther King en dokumentär, utan en spelfilm. Det är rimligt att rättighetsinnehavaren inte vill lämna ifrån sig material till vilka lallare som helst som avser att göra kommersiell storfilm, och kanske placera det i kontexter som inte är historiskt korrekta. För i konsekvensens namn skulle de ju då behöva lämna ifrån sig texterna till Ku Klux Klan också, utan att kunna sätta stopp.
För det andra finns det, för historieskrivning och journalistik och forskning, långtgående undantag i lagarna om upphovsrätt som brukar kallas ”fair use”, ungefär ”rimlig användning”. Om det är rimligt för sakframställan att man citerar viktiga saker, så brukar det i viss omfattning anses vara okej. Och det brukar sällan bli så att rättighetshavare nekar en läroboksförfattare att återge en bit ur en historiskt viktig text, eftersom det oftast är lätt att komma överens om sådant.
Sedan hör det till saken att familjen King har betett sig dåligt och girigt i andra fall – de har nämligen nekat även forskare och författare och journalister användning av Martin Luther Kings tal, vilket förstås är problematiskt. Detta skulle man kunna åtgärda genom att i lag förstärka ”fair use”-begreppet.
Men bara för att man påvisar ett problem eller en svårighet eller en otydlighet med upphovsrätten kan man inte dra slutsatsen att upphovsrätten i sin helhet bör förkastas. Upphovsrätten är innehållsskaparens sista bastion. Den är det sista som författare och låtskrivare och filmare har att hålla tag i, när en kombination av digital revolution och en framgångsrik nollvision för konsumentbetalningar har raserat alla gamla modeller. Att försvara upphovsrätten är att visa solidaritet med enskilda kulturskapare.
Vad upphovsrätten behöver just nu är att sådana som Fredrik Edin identifierar problem, och sedan föreslår lösningar som hjälper det nya intellektuella proletariat som vi pratar om.
Exempel som haltar som en trebent hund behöver den däremot inte.
Gå till toppen