Sverige

Larm om självmord bland flyktingbarn

På kort tid har flera ensamkommande flyktingbarn från Eritrea tagit sina liv. Men ingen svensk myndighet har koll på självmord och andra dödsfall bland ensamkommande barn, trots att de är extremt sårbara.

Abdullahi Mohammed, aktiv i frågor som rör flyktingbarn, säger att de inte har någon röst. Att de försöker begå självmord är alltför vanligt, anser han.Bild: Jonas Ekströmer/TT
På ett webbforum om saknade eritreaner efterlyser en familj en flicka i Mellansverige. De anhöriga nås snart av beskedet att flickan på bilden är död.
Flyktingflickan klarade de vådliga strapatserna från Afrikas horn, över Medelhavet och vidare till Sverige för att få en fristad.
Väl framme valde hon att ta sitt liv.
Flickan är ett av barnen som inte ens blev en siffra i den nationella statistiken, och ibland inte ens hos den berörda kommunen, visar TT:s granskning.
När uppgifter om självmord nyligen började florera blev Henry Ascher orolig. Han leder Svenska Barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn.
— Jag vet att det bland tonåringar kan finnas en spridningsrisk i sig. Jag märkte också i min kliniska verksamhet att kunskapen spred sig om detta väldigt snabbt och skapade mycket oro.
Ascher ringde Migrationsverket, som inte hade några uppgifter. Verket sammanställde då en lista på 20 dödsfall bland ensamkommande barn sedan 2009. På listan framgår bara dödsorsak i enstaka fall (självmord nämns inte) och verket vet inte om den är komplett.
Genom att jämföra Migrationsverkets lista med svar till TT från 278 av Sveriges 290 kommuner, samt källor med kännedom om fallen, kan minst tre eritreanska flyktingbarns självmord bara sedan i november fastslås. De var 16—18 år gamla. Andra källor, bland dem läkare, talar om mellan fyra och nio aktuella fall. Alla har inte gått att bekräfta, men det betyder inte att de inte stämmer.
Inte ens enskilda kommuner kan nämligen alltid rapportera om ett flyktingbarn dött, än mindre hur, visar TT:s granskning. I exempelvis Göteborg, där ett dödsfall är bekräftat, saknar kommunen uppgifter från privat drivna boenden. Hur vanligt detta är, är svårt att säga. Och när TT kontaktar centrala instanser som Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Sveriges kommuner och landsting (SKL) har de heller inga uppgifter.
— Ingen verkar ha ansvar för det här, varken att se vad som händer eller få en samlad bild och vidta åtgärder för att stoppa det, säger Ascher.
— De här barnen har ingen röst, säger Abdullahi Mohammed, som jobbar på ett hem för ensamkommande flyktingbarn i Nynäshamn och är aktiv i en europeisk organisation för flyktingbarn, Vyre.
— Jag vet flera som har hotat med att ta sina liv och flera som har försökt begå självmord. En kille slängde sig framför en lastbil.
Mohammed anser att problemen inte bara gäller eritreaner. En grupp som har det svårt är exempelvis unga somalier som inte alltid får asyl och gömmer sig under osäkra förhållanden, säger han.
Gå till toppen