Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Massmördarkomedi som trampar rejält snett

Marjane Satrapis massmördarkomedi trampar rejält snett.

The Voices

USA/Tyskland, 2014. Regi: Marjane Satrapi. Med: Ryan Reynolds, Gemma Arterton, Anna Kendrick, Jacki Weaver. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.47.

Ryan Reynolds.Bild: Noble Entertainment
”The Voices” är en genremix av blodsprutande psykologisk skräckfilm och komedi, rätt så snyggt gjord i sött uppskruvad färgskala och med flyt i berättandet.
Problemet är att den inte är rolig, trots pratande djur och splatterburleskerier. Där regissören Marjane Satrapis hittills största succé, serieromanen ”Persepolis” och filmversionen av den, verkligen var charmfull, odlar ”The Voices” på ett irriterande sätt mest en idé om sin egen charm.
Filmen handlar om Jerry (Ryan Reynolds) som jobbar på en toalettfabrik i en liten amerikansk håla, och med hjälp av psykolog kämpar för att behålla verklighetsförankringen.
Det går sådär, vilket filmen visar genom en räcka stereotyper som den inte skapar tillräcklig ironisk distans till.
En katt och en hund pratar på ett övertydligt sätt fram Jerrys inre konflikt mellan ont och gott. Tre tjejer från kontoret graderas osympatiskt nog enligt skalan drömtjej, realistisk dejt och tjock, det vill säga ointressant.
Allihop kantar Jerrys väg mot katastrofen. Snart lever han i en värld där avhuggna kvinnohuvuden talar ikapp med djuren – som i sin tur, inser man trots att filmen inte adresserar det, lever svårt försummade med en väldigt sjuk ägare.
Det hela är faktiskt hemskt och seriemördarhumorn känns klumpig och olustig. Här trampar Satrapi rejält snett.
Gå till toppen