Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Så blev Gerda en motionsjätte

Ursinniga jättar, mordbrand, tenniskrig och tiotals miljoner härliga träningspass. Gerdahallen är Lunds klart största träningscenter, där hundratusentals har svettats genom åren.

1989. Gympa i stora hallen med gympalärare Boel de GeerBild: Albert Wiking
1000-talet: Gerda och Sankt Lars
Gerdahallen ligger i korsningen mellan Helgonavägen och Gerdagatan. Och den första sammandrabbningen mellan Gerda och helgonet inträffade precis här. Enligt sägnen bodde jätten Finn här under jorden tillsammans med sin fru och jättebarnen Gerda och Sölve. När munken Sankt Laurentius – sedermera kallad Sankt Lars och utnämnd till beskyddare för Lunds stift – kom hit till Helgonabacken på 1000-talet och predikade blev jätten Finn rosenrasande. Jätten lovade Sankt Lars att bygga en kyrka åt helgonet om han bara hade vänligheten att flytta på sig – samt att plocka ner sol och måne som leksaker till Gerda och Sölve. Därför byggde Finn upp Lunds domkyrka på dess nuvarande plats och det högröstade skyddshelgonet flyttade på sig. Istället blev jättetomten ledig för bygget av kroppskulturens tempel, uppkallat efter den urstarka jätten Gerda.
1927-1979 Tennishallen och gympans födelse
Så hur började allt? 1927 publicerade Lundagård ett upprop för en tennishall i Lund. Det blev startskottet för en insamling i Lugis regi och tack vare bidrag från Wallenbergstiftelsen och Filénska fonden blev tennishallen på Gerdavägen 7 i Lund två år senare verklighet. Och dess namn skulle bli - Gerda tennishall.
Flera årtionden senare anställdes Bertil Andersén som gymnastikdirektör på Lunds universitet. Det var sextiotal och han ville tillsammans med hustrun Kerstin Andersén få studenterna och de anställda vid universitetet att röra på sig. Hon brann för dans, rörelse och musik. Han var fysiolog och idrottsman. De kombinerade sin kunskap och skapade en träningsform för alla som gav kondition, rörlighet, styrka och smidighet. De gjorde kort och gott om motionsgymnastik för manliga studenter till - gympa för alla. Platsen blev Palaestra et Odeum.
 

1980: Palaestra brinner!
Klockan elva på kvällen den 21 april 1980 slår eldslågorna ut genom gymnastiksalens stora fönster mot universitetsplatsen. Hela gymnastikdelen av byggnaden är övertänd när brandkåren kommer till platsen. Många Lundabor följer dramat under natten, en av dem är Bertil Andersén:
- Fruktansvärt! Palaestra går aldrig att ersätta, säger han på brandnatten.
Eldsvådan har uppenbarligen startat genom att någon tänt eld på anslagstavlan i entrén. Lundapolisen jagar mordbrännaren utan framgång. Men misstankarna om att palaestrabranden är ett pyromandåd stärks när universitetets huvudbyggnad eldhärjas en vecka senare, på morgonen den 1 maj.
Universitetets rektor Carl-Gustaf Andrén talar då om att något nytt ska stiga upp ur ruinerna, likt fågel Fenix ur askan.
Så småningom byggs Palaestra upp igen, med en ny byggnad som liknar den gamla men bara innehåller föreläsningssalar. Gymnastiken är inte välkommen. Byggnadsstyrelsen konstaterar att ”idrotts- och motionsverksamhet för de studerande och de anställda inte är en statlig angelägenhet”. Istället börjar några aktivister leta efter en ännu större och bättre gymnastiklokal.
1981-1983 Gerdahallen byggs – obetald och olaglig
Universitetsledningen hittar en lämplig plats för studenternas nya gymnastiklokal: den obebyggda tomten i Professorsstaden, bredvid universitetets tennishall. Wallenbergstiftelsen donerar 2 miljoner kronor, universitetet lovar att stå för de resterande 4 miljoner som behövs, utbildningsminister Jan-Erik Wikström (FP) ger sin välsignelse och bygget drar igång.
På morgonen 7 februari 1983 premiärgymnastiserar ett sextiotal studenter i den nyöppnade hallen. Den består av en stor gymnastiksal samt en kafeteria och ett "kraftsportsrum" med hantlar och skivstänger.
Men trots att hallen står färdig och besöks av 5 000 motionärer i veckan så startar Gerdahallen som en illegal verksamhet. Universitetet har fortfarande inte skaffat något formellt tillstånd från regeringen att bygga hallen och finansiera den med universitetets pengar. Några papper finns inte skrivna, universitetets internrevisor är på krigsstigen och den nya, socialdemokratiska regeringen vill inte godkänna att statens pengar används till studentgympa. Universitetets nye rektor Håkan Westling konstaterar att Gerdahallen är ”A: obetald, B: olaglig”.
Det dröjer ett halvår efter invigningen innan regeringen godkänner projektet. Beslutet undertecknas av blivande statsministern Ingvar Carlsson (S), som vid den här tiden är ställföreträdare för statsminister Olof Palme.
I december 1983 beslutar också Lunds universitet att Gerdahallen ska ägas och drivas av en egen stiftelse: "Stiftelsen för motionsverksamhet vid Lunds universitet". Det är bråttom: det finns inga skrivna papper på vem som äger Gerdahallen, och av skattetekniska skäl måste det bli klart före årsskiftet. Gerdastiftelsen får också en rejäl dopgåva: universitetet betalar hela byggkostnaden för Gerdahallen, som i fortsättningen får stå på egna ben.
1992. Styrketräning med Ulrika Emanuelsson, Irene Flemström, Gunvor Johannesson och Gerdahallens chef Bertil Andersén.Bild: Bert Olsson
1984–2004: Gerda pumpar upp musklerna
Fyra månader går. Sedan hoppar stiftelsens första ordförande, Björn Lindquist, av uppdraget. "Det har visat sig att stiftelsens verksamhet är så sammanvävd med den verksamhet Lugi bedriver i Gerdahallen att det inte gått att helt skilja det ena från det andra", skriver han.
1985 skrivs ett samarbetsavtal med Lugi där det slås fast att "assistenterna som leder motionsgymnastik är anställda och avlönade av Lugi". Stiftelsen får vara med och besluta vem som får leda pass samt sätta priset på träningskorten. Två sorters kort ska finnas, ett med medlemskap i Lugi som ger föreningen 25 kronor och ett utan medlemskap. Året därpå blir tennishallens verksamhet en del av Gerdahallen.
Gerdagympan blir känd, skaparna skriver en bok om gympa och medlemmarna strömmar till i tusental. "Vi satsar på en motionsform där alla kan delta. Ingen behöver känna sig för svag, för gammal, för tung eller för klumpig", skriver de.
Det blir trångt och gympan växer snabbt ur sin lokal. Anderséns föreslår att några av tennisbanorna ska byggas om. Men idén möter hårt motstånd. Det protesteras högt upp i leden. Tennisspelarna försöker stoppa planerna och menar att Gerdahallen bara är dålig på att marknadsföra tennisen.
Men Bertil och Kerstin Andersén lyckas övertyga styrelsen och banorna förvandlas den ena efter den andre till styrketräningshall och nya salar. Finansieringen kommer från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Crafoordska stiftelsen.
– Jag bjöd upp dem en kväll vid 17-tiden. Det var 300 i salen. Kerstin hade gympa. Jag visade dem verksamheten och sa att vi bara hade en sal och talade om hur bra vi var, säger Bertil Andersén.
1994. Gerdhallens chef Bertil Andersén testar slides, ett nytt redskap för gympa.Bild: Ingemar D Kristiansen
2005–2012: Tenniskrig och renovering
2005 går Kerstin och Bertil Andersén i pension med flaggan i topp och många miljoner i kassan. Gerdahallen har "blivit något av ett socialt centrum", skriver Håkan Westling i en bok om Lund. Ny vd blir Anders Faager. Han fortsätter på den inslagna vägen och försöker övertyga styrelsen om att bygga om även de sista tennisbanorna.
Tennisbråket tar då ny fart. Tennisspelarna bildar stödföreningen Gerda TS för att bevara banorna och menar att det är olagligt att göra om banan enligt den donation som gavs 1929.
Universitets rektor Per Eriksson ingriper 2012. Han vill undvika en juridisk strid och utser en ny styrelse för Gerdahallen som tillträder i juli. Planerna på att annektera tennisbanorna läggs därmed på is. Den nya styrelsen har dessutom betydligt större problem att brottas med.
Tusentals motionärer slutar att träna på Gerdahallen. Fler gym har öppnat i Lund och konkurrensen hårdnar. Dyra renoveringar och vikande kundunderlag gör att Gerdahallens välfyllda kassakista töms på 20 miljoner kronor, och flera år i rad gör stiftelsen stora förluster. Ledningen kämpar för att få rätsida på ekonomin. Gerdahallens storhetstid är över.
Bild: Ingemar D Kristiansen
2013-2015 Gerdaandan och krisen
Uppdraget att vända den negativa utvecklingen går till Ingvar Wirfelt när Anders Faager går i pension 2013. Wirfelt inför nya träningsformer som core, hit och kettlebell, och minskar antalet traditionella gympapass. Förändringarna och sättet de genomförs på får en del av motionärerna att dra igång en namninsamling i protest. Flera populära ledare slutar.
Många människor har nu varit Gerdahallen trogna i flera årtionden, hallen fortsätter att vara ett socialt nav.
– Gerdahallens styrka är de blandade åldrarna på motionärerna, prestigelösheten och att alla är välkomna. Ingen tittar på hur man är klädd, säger Ingrid Åhlund, Gerdamotionär sedan 80-talet.
– Här är en trevlig atmosfär, förklarar Christer Kedström som tränat här ännu längre. Och strukturen på programmen är annorlunda än på andra ställen.
Men trots massor av nöjda motionärer är Gerdahallen i kris: ekonomin är i gungning och på tre år har var femte kund lämnat träningsanläggningen. Av dem som finns kvar tillhör bara en minoritet Gerdahallens målgrupp av anställda och studenter på universitetet. Vd Ingvar Wirfelt hoppar av efter ett år på sin post och till sommaren ska universitetsstyrelsen tillsätta en ny styrelse för Gerdastiftelsen. Mer än någonsin behöver jätten Gerda ett skyddshelgon som kan plocka ner sol och måne och återställa friden på Helgonabacken.

Kartgrafik med plupp som visar var Gerdahallen ligger?

Gerdahallen

Lunds största träningsanläggning med nästan 13 000 regelbundna besökare. Gerdahallen ägs och drivs av Stiftelsen för motionsverksamhet vid Lunds universitet. Syftet är att "främja motionsverksamhet för anställda och studenter verksamma vid Lund universitet".
Det senaste året (2013-2014) omsatte Gerdahallen drygt 24 miljoner kronor och gjorde en förlust på 2,2 miljoner kronor.
22 april 1980: Palaestra et Odeum vid universitetsplatsen brinner ner.
16 oktober 1980: Universitetsstyrelsen beslutar att bygga en ny motionsanläggning i kvarteret Saxo 4 vid Gerdagatan: Gerdahallen.
7 februari 1983 Gerdahallen invigs
22 december 1983: Stiftelsen för motionsverksamhet vid Lunds universitet bildas och tar över Gerdahallen.
1 januari 1987: Gerdahallen och Tennishallen slås ihop till en och samma stiftelse
1990 Tennisbana 5 byggs om till gym och reception, Gerdahallen byggs ut.
1993: Gerdahallen breddar gympautbudet med Aerobics och Step.
1994: Tennisbana 4 byggs om till gympasal.
1997: Tennisbana 3 byggs om till det nuvarande stora gymmet. Spinningen trampar igång.
2005: Kerstin och Bertil Andersén, som drivit Gerdahallen sedan starten, går i pension. Ny vd och efterträdare blir Anders Faager.
2012: Brakförlust. Året 2011-2012 gör Gerdahallen en förlust på 7 miljoner kronor. Ett viktigt skäl är en kostsam renovering av ventilationssystemet
2014: Ingvar Wirfelt blir ny vd.
3 mars 2015: Ingvar Wirfelt aviserar att han tänker avgå som vd efter ett år på posten.
Gå till toppen